Venom

det är så jobbigt. jag är inte lika blyg längre som jag var förut. har lättare nu för att prata med främmande människor och med människor överhuvudtaget. det enda som jag inte vågar är att äta bland människor jag inte känner så väl. det är det enda som jag behöver komma över. vill inte sitta där i matsalen och bara stirra på min mat utan att våga ta upp gaffeln och börja äta, för jag vill inte bli sedd av människorna runtomkring när jag äter. jag bara darrar då så fort jag försöker. vet inte varför. beror det kanske på att jag fortfarande är en aning blyg? eller kan det bero på något annat?
vill inte ha en kurrande mage längre på lektionerna...

__________________
What is written without effort is in general read without pleasure

Psycholand_@hotmail.com

Änglaflickan Inez

jag tror att du behöver dels fundera över vad det grundar sig i.
och sedan är det träning träning träning som gäller
finns en slags träning som är bra som jag inte kommer på namnet på just nu, men den börjar på ex tror jag. Går ut på att man mer och mer utsätter sig för sitiationen.

börjar på ett enkelt sätt, sedn blir det vsårare och svårare.

typ som om man är rädd för ormar, kan man börja se dem på bild, sedan se dem på film, sedan se dem i ett akvarium i ett annat rum,, sedan vara i rummet, sedan stå vid akvariet, sedan titt på när nån håller ormen, sedan röra vid ormens svans, sedan hålla ormen. aaa typ, men det går ju inte i en handvänding.
tror enn bra terapeut kan hjälpa dig med det

Assistent

Hej!

Exponering, tror jag att det heter.Man utsätter sig för "faran" för att till sist bli kvitt den.

Bara tanken gör en kallsvettig.

Kram
Assistent.

Änglaflickan Inez

det var det ja mena, tack för du sa=)

jo jag förstår att bara tanken är skrämmande.
var bara en tanmke
för du kan ju inte fortsätta ha det såhär eller? vad tycker du?

Venom

tack för era svar.
jo, jag har tänkt på det förut. att utsätta sig för faran för att kunna bli kvitt den. men jag vågar aldrig göra det. vet inte hur jag ska göra det.
ibland kan jag bara sitta och tänka: "i morgon ska jag göra det. i morgon ska jag våga äta i skolan". men sen nästa dag så blir det bara att jag inte vågar. klarar inte av det när det är risk att andra kan se mig när jag äter. jag försöker att sätta mig vid en avskild plats i matsalen eller någonstans då folk inte kan se mig framifrån. då kan jag äta lite i alla fall.
jag har funderat jättelänge på vad som kan ha orsakat den här rädslan. men har ännu inte lyckats komma på det. men tror det kan ha lite med min blyghet att göra och allting som har hänt under den tiden då jag gick i grundskolan, då jag tappade självförtroendet mer och mer pga jag jämt fick höra hur ful jag är osv.

__________________
What is written without effort is in general read without pleasure

Psycholand_@hotmail.com

Änglaflickan Inez

bra att du börjat fundera på detta och att du funderar på hur du ska göra.
ett tips är att inte ta förstora steg varjegång, för då finns risken att det blir för mkt för digh och du drar dig tillbaka ännumer.
många små steg blir i slutändan ett stort kliv

annie

Jag har oxå jättesvårt att äta med andra människor. Jag blir dessutom illamående när jag är nervös (vilket jag alltså blir i ät-situationerna....). Och det gör det ju ännu svårare att äta, om jag känner att jag mår illa....

Men det jag har märkt ar att det är lättare om jag har mat som jag gjort själv. Även om jag fortfarande sitter i matsalen och äter med mina arbetskollegor så är det lättare om jag har matlåda med mig. Gärna sallad, det har jag inga problem med att äta.

Vet inte riktigt varför det är så, och jag vet inte hur det funkar för dig. Men om du kan ta med egen mat, alternativt välja en "lättare" mat att äta (tex sallad, eller kanske fil....?) så kan du ju alltid börja så. Det blir kanske lättare att komma över det om du börjar lite lättare....

Jag får ångest bara jag får förslaget att gå ut på restaurang och äta, så jag skulle eldrig klara det.... Men vid nåt tillfälle lyckades jag faktiskt ta mig igenom en lunch ute på restaurnag just för att jag valde en sallad.....

__________________
www.anniemedsocialfobi.blogg.se

Assistent

Hej !

Att utsätta sig för "faran" är skit jobbigt.Jag har själv tänkt,så i många situationer,men sen när man ska göra det,blir jag ofta för rädd,drar mig tillbaka till tryggheten igen.

Jag tror att dina problem kan ha att göra med ,dåligt självförtroende, som du själv påpekar.Om man jämt och ständigt får höra att man är ful,är dum mm,så till slut så tror man det själv.Man tror sig inte klara av nya saker,ängslas för sådant,som kan komma att hända,man tror en hel massa saker om dittan och dattan,så till slut finns det endast negativa tankar kvar.

Du måste tycka om dig själv,se alla positiva egenskaper som du har, och inse att du är unik.

Jag tyckte att det var svårt att komma på "bra " saker om sig själv,men när man vant sig att tänka så,så kommer det upp fler ting,som man är bra på.Detta med att man tycker sig vara duktig på något,har man ju ej pratat så mycket om,för det finns nog fördommar med i bilden,som t ex "tror hon att hon är nån"? osv.

Jag tror att de som mobbar,mår själva så himla dåligt och den lättaste vägen är ,att trakassera andra,för att de själva ska må "lite" bättre.


Jag önskar dig lycka till!

Mvh
Assistent.

Rosen23

Här är en till som har problem med att äta o även dricka i närvaro av andra. Detta problemet har jag haft ganska länge nu. O det är ett jobbigt problem man går med, det är ju inget man direkt har lätt för att prata om inför andra, så är det för mig iallafall att jag tycker att just den biten känns pinsam att prata om så oftast så har jag kommit med ursäkter varför jag inte kan fika, äta middag med vissa, men på så sätt blir man ju bara ensammare tror jag.....men jag har börjat kbt nu så vi ska väll ta itu med den biten också snart. Jag tror oxå att det bottna i en väldigt låg självkänsla som sedan utvecklar sig mer o mer, det bästa hade förstås varit om man hade kunnat ta tag i det hela precis när man märkte att det var på väg, men då visste man förmodligen inte att det skulle bli så "illa" att man inte kunde äta bland folk utan att skaka.
Men lycka till, testa kbt om du jar möjlighet tror att det kan fungera ganska bra.

Venom

Äntligen så kan jag äta bland folk. i alla fall i skolan, om jag sitter med ryggen vänd mot alla som jag inte känner. men först kunde jag inte även det. vet inte varför allt börjar ordnas upp för mig. jag är inte lika nedstämd som förr, fast kan fortfarande vara jättedeprimerad vissa dagar. men är ofta jätteglad när jag är i skolan, vilket jag aldrig förr har varit. så mitt liv börjar bli mer och mer positivt. fast tvångstankarna finns kvar... hoppas jag blir av med dem också någon gång. och min blyghet!

__________________
What is written without effort is in general read without pleasure

Psycholand_@hotmail.com