matteanka

Hej ! jag har ett problem som säkert flertalet råkat ut för? men hos mig har det blivit en rädsla/fobi..nu håller mitt förhållande på att spricka pga detta..för cirka 12 år sedan bajsade jag på mig på kvällen mitt i stockholm (dålig i magen för tillfället) då jag ej hann till en wc så...ja så sket det sig Sedan har det resulterat i en sjuklig fobi att aldrig röra mig i miljöer där jag ej vet VAR närmaste toalett ligger..vilket resulterat i att jag ej varit inne i sthlm city sedan dess....visst åkt bil igenom ett par ggr,men aldrig kunnat gå på bio äta mat m.m med vänner eller partners...vilket jag sökt hjälp för men så fort jag ska gå till psykolog så mår jag bra.....säkert en skyddsmekanism..till råga på allt så vantrivs jag självklart i denna sits jag setat i ett antal år nu......Kan man komma över en sådan rotad rädsla ?? tack Matte[/b]

Hej,

Vad jobbigt för dig att bli så hindrad.

Undrar vad det är som gör att du mår bra när du går till en psykolog? Har det inneburit att du kunnat röra dig fritt och inte hindrats av din fobi under tiden som du gått där?

matteanka

grejen är DEN att jag har alltid mått bra då jag har haft en tid inbokad...varför ? ja det har jag frågat mig först nu..förmodligen en slags skyddsmekanism? jag vill väl inte inse att jag BEHÖVER hjälpen...ibland fungerar man ju så tyvär...så jag har ju ALDRIG klivit innanför psykologens dörr ens....me facit i hand så är man en stor IDIOT....
mvh matte p.s men nu har jag remiss som dom ska höra utav sig ang ny tid och då ska jag FAN gå dit..det MÅSTE jag..& VILL nu....verkligen

Då är jag lite bättre med. Bra att du bestämt dig för att denna gången gå dit även om du mår bättre när tiden är inbokad.

Du verkar vara en starkare person än vad du själv anar. Jag tror stenhårt på dig!

matteanka

Tack du verkar vara en sådan person jag skulle vilja ha som stöd bollplank många ggr framöver..kul att man kan få höra att någon "vågar" tro på mig lite ändå..min fästmö å jag flyttade i sär på Nyårsnatten pga mitt magproblem...hon vågar ej lita på att jag ska greja detta så hon måste ha"tiden för sig själv nu ett tag"...förlovade ännu men vet ej vad jag ska tro & hoppas på ?..vill ju ej förlora henne men känns som det är för sent..hon älskar mig ännu men vet ej hur hon vill leva i framtiden...hur tolkar man det tro? utan att man själv går under....
Matte

__________________
maila mig gärna om ni vill för frågor,mailen kollas varje dag,kanske ej denna sida kollas varje dag

isola

Jag har liksom du lidit av detta "h-vete" i 12år.
Mitt problem började när jag var i Spanien och en "olycka" inträffade, det stora problemet var att jag var på besök hos min dotters gammel-farmor.
Det började med att jag behövde gå på toa (vi var ute och gick) var på jag gick hem ensam och utanför hennes dörr stod 2 st spanska-gubbar och mitt i hela denna pinsamhet hittade jag inte den gömda nyckel så jag gick upp på berget och gömde mig.
När jag senare vågade mig ner så kom en massa släktingar och efter den händelsen kan jag inte leva normalt.
Jag har fått diagnosen IBS och med denna diagnos så vet man ju
inte vad det är för fel ändå.
Så jag äter egazil och magen har väl blivit lite bättre men bara lite.
Sedan äter jag antidepressiva medel. (edronax och buspar) och dom hjälper inte speciellt mycket när det gäller denna toa-nojja.
Om jag ska gå ut och handla eller fika eller göra det som normalt "folk" gör så måste jag äta starkare medel (xanor)
Jag besöker aldrig någon som bara har en toalett och ska jag göra det så måste jag även där ta xanor.
Tyvärr så blir man lite avtrubbad av xanoren så den riktiga glädjen infinner sig inte.
På grund av detta så är jag deprimerad och det kan inte vara lätt för min man att ha en fru som är ilsk,gråter och alltid får göra det som behövs göras utanför dörren.
Jag kan inte umgås med mina barn på ett normalt sätt, de får aldrig åka någonstans med bara mig.(tex badhus,lekparker,shoppa)
Jag är så j-vla less på denna skiten och känner mig helt maktlös.
Ska man fortsätta att leva detta liv på detta sätt? vad är det då för liv?
Var hos läkaren i dag och bad om en remiss till nån "mag" doktor, dom får gå igenom mig igen och vem vet det kanske har kommit någon ny
"mirakelkur" (knappast troligt!)
Funderar på att prova healing och hypnos för detta börjar bli ohållbart.
Kram

Förstår att det är jobbigt för dig att du och din fästmö har flyttat isär. Hoppas verkligen att det löser sig och att det blir så som du vill ha det.

Jag finns alltid här som stöd och bollplank även om det är olika hur ofta jag är här inne på forumet.

Fortsätt kämpa!

matteanka

tack för ditt stöd...det har ordnat sig lite med fästmön,hon ger mig chansen nu att bevisa att jag vill allt jag sagt om mitt problem...har faktiskt redan gjort framsteg...enl henne..känns kul..jag tror i mångt & mycket att saker ligger i min VILJA ?? känns så mkt bättre redan att jag börjat nysta upp allting...
tack åter igen för allt stöd

Matte

__________________
maila mig gärna om ni vill för frågor,mailen kollas varje dag,kanske ej denna sida kollas varje dag

Härligt att det går bra. Kul om du vill fortsätta skriva och berätta om hur det går för dig

matteanka

Självklart ska jag informera mina medgångar & motgångar till er alla som deltagit med värmande ord
matte

__________________
maila mig gärna om ni vill för frågor,mailen kollas varje dag,kanske ej denna sida kollas varje dag