![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Social fobi Lider du av blyghet eller har svårt att tala inför grupp så är detta forumet för dig |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag är inte blyg, inte det minsta.
MEN jag pratar inte när jag inte är med folk jag känner, utan då sitter jag bara och lyssnar. Frågar folk mig varför jag inte pratar, så svarar jag oftast att det är för att jag inte har något att säga, och då tycker jag att det är lika bra. Och så är det faktiskt jag tycker, att har man inget att säga direkt, varför ska man då prata? Men det är ju mindre kul att komma till fester/följa med sin pojkvän, och så säger man ingenting.. Vad ska man göra ? |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Själv tycker jag att det är lättare att prata med en person i taget än att prata då flera hör på. Alla är ju olika, tycker inte att det finns någon anledning att ändra sig. Ibland är det bättre att inte säga någonting än att säga knäppa saker som man ångrar sedan, bara för att man SKA prata. Jag tycker inte att du ska behöva förklara varför du inte vill prata. Det är upp till dig, och ingen annan.
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Jag tycker det är upp till var och en att prata eller inte.
Min dotters pojkvän pratar inte i "onödan", vi accepterar honom som han e. Han e jätte go. Jag tror säkert att du pratar om du är med en eller två bra kompisar, så varför bry dig, Du duger precis som du är, vissa pratar mycke och vissa lite. Det är väl tur att vi är olika, tänk om vi alla skulle prata i mun på varandra, vilket kackel det skulle bli. Om du trivs med att vara tyst och observera tycker jag att du ska fortsätta med det utan dåligt samvete. Du duger som du är. Kraaam |
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Hej!
Känner igen det du skriver. Jag talar ogärna i större sällskap OM det verkligen inte är ngt som intresserar mig. Jag har en förmåga att "förminska" mig och det är nog vad som händer. Jag går helst undan och försöker göra mig osynlig. Var den du är helt enkelt.. Det är absolut inget fel i att vara tyst.. Må inte dåligt av det. Ha det gott. Calm |
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
men då har jag en fråga.... mitt problem är det samma, pratar inte heller mycket om det är folk jag inte känner...känner mig ofta otrygg...men också i stora folksamlingar...sällan är jag head of the group. kan komma på mig själv med att sitta å störa mig på folk(!)
men grejen är att jag vill inte ha det såhär...jag vill! prata och skoja! ser jag för seriöst på livet? mitt självförtroende är lågt. |
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Vad snällt att så många har orkat svara!
Tack för allt stöd och egna uppfattningar! Kram Ellinor |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|