sovmorgon

Nästa vecka är det dags för redovisningar i svenska B (jippe) och jag är så förbaskad nervös. Jag tror jag har lidit av en typ av social fobi..jag har inte problem att umgås med folk om jag tex deltar i diskussionen men om vi tex sitter i klassrummet o läraren hastigt frågar mig något och hela uppmärksamheten riktas mot mig blir jag genast nervös och rodnar ofta.

Samma sak om jag tex sitter på bussen och någon sätter sig framför mig blir genast nervös och jag kan känna hur jag blir helt varm..hur jobbbigt som helst. Och nu ska vi ha redovisningar, ENSAMMA. Jag menar USCH.
Mitt problem ligger mycket i att jag TÄNKER för mycket, ibland tänker jag tex "hoppas hon inte sätter sig där framför mig" eller om man går på köpcenter eller i korridoren och man ser någon man e lite blyg för komma mot en på avstånd så tänker ja "åh nej vi kommer gå förbi varandra". Det förvärrar det hela.

Alltså, vad kan jag göra åt detta? Vill verkligen slippa denna nervositeten och konstanta oroligheten. Det största problemet jag har är när uppmärksamhet riktas mot mig, speciellt om det är typ en tjej som säger nåt.

Jag har under ett tag blivit så desperat att jag använder smink, men jag vet inte om det hjälper: "Loreal Infallible" ( se bild http://torebka.kafeteria.pl/photos/c...5e1cc3e851.jpg )

Någon som vet om det förhindrar eller dämpar rodnad kraftigt? Eller om någon vet nåt annat smink som hjälper och som inte SYNS alls mycket att man har det på ansiktet?

Snälla hjälp mig..

Snälla Anna

Hej sovmorgon!

Jag känner igen mig i dig när en lärare frågar mig en spontan fråga som jag inte är beredd på,då blir jag helt tom i huvudet och vet inte vad jag ska säga samtidigt som jag känner hur alla tittar på mig.
Har du varit blyg som barn? Jag var det och det kan leda till social fobi i vuxen ålder.

Du är inte ensam!

sovmorgon

Skönt att någon känner likadant. Nej, som barn var jag inte blyg. Ända fram till (och hela) åk 9 hade jag inga som helst problem, rodnade aldrig, blev KNAPPT nervös av att redovisa framför klassen, kunde äta middag med hela släkten, hade inte ens några tankar eller nervositet.
Det var under 1a året på gymnasiet detta började visa sig.. :/

Snälla Anna

Jag är inte så insatt i Social fobi men jag tror jag har läst någonstans att en enstaka händelse kan etsa sig fast i en och leda till social fobi. Du kan ju fråga våra experter på detta forumet.
Jag tänker mycket på vad andra tänker om mig och detta gör att jag har svårt att vara i sociala sammanhang.

sovmorgon

Mitt problem handlar i princip om att jag TÄNKER FÖR MYCKET. Om jag sitter och för en diskussion med polare där jag deltar har jag inga som helst problem. Men om det tex är tyst kan jag tänka "tänk om någon frågar mig något nu" och vips så gör någon det och då ere illa ibland =/

Alltså jag tänker hela tiden "tänk om", "hoppas inte", "vad ska jag göra om"..hur sjutton ska jag bli av med de tankarna?

ffff

Rent praktiskt så får du väl träna på att ta tag i tankarna när du blir tom i huvudet. Om du tillexempel blir ställd när någon ställer dig en fråga, oroa dig inte över att du låser dig i flera sekunder. Alla tänker ju till ibland. Använd istället de sekunderna till att försöka formulera frågan i huvudet så att du kan få ut en full mening, och försök tänka på att verka självsäker när du svarar genom att använda dig av grundläggande principer såsom att tala högt, inte tveka när du svarar, se personen du talar till rakt i ögonen, inte titta runt på alla etc.

Jag förstår givetvis att problemet kan ligga djupare rotat, men dessa taktiker kanske kan hjälpa att dölja rädslan till den grad att du bekvämt kan svara på frågor i framtiden åtminstonde.

philippa

Hej där!

Ser ju att du skrivit ditt inlägg för ett tag sedan, ville bara hälsa att jag känner igen mig helt och hållet i det du skriver. Verkligen exakt det här med när fokus plötsligt vänder sig mot en vare sig det är i klassrummet eller på släktmiddagen och känslan att man vill gå under jorden, hettan i kinderna...you name it. Även bussituationen, handla mat i köpcentrum - du beskriver det på pricken som jag upplever det just det här med att bli plötsligt varm etc!!

Vad jag kan säga som både kanske kan ge dig tröst och samtidigt kanske känns lite segt är att jag idag 25 år gammal fortfarande uppelver mycket av det du beskriver nu i första året på gymnasiet för din del och som även jag kände under hela min skolgång och tyvärr ända upp på universitetet men i bland dessa känslor så har det också smugit sig in trygga känslor. Tror det gäller att försöka hantera de olika situationerna som uppstår, vilket jo det blir faktiskt lättare ju mer du lär känna dig själv och känna dig trygg i att just veta vem du är och varje situation du uthärdar och går igenom så får du inte glömma att berömma dig själv! Bara att du faktiskt går till skolan är grymt av dig, hoppas du känner det!

Kämpa på!! Och tänk på att lev det liv du vill leva!
Philippa