Venom

Hej. nu känner jag att jag inte är lika nervös längre i skolan då läraren ställer en fråga till mig på lektionen. eller vi var ju bara en liten grupp på den lektionen men.. det är ju alltid en början. men problemet med att äta bland främmande människor återstår. jag kan ju inte äta bland människor jag inte känner, därför så äter jag aldrig i skolan. dem andra tjejerna i klassen frågar mig jämt varför jag inte äter, tycker det är lite jobbigt eftersom jag måste ljuga då och säga att jag inte är hungrig. tänk om dem tror att jag bantar? hoppas inte det i alla fall.
men så fort jag har fått tag på en psykolog jag kan gå till så ska jag fråga efter medicinen inderal som får en att slappna av mer och hindrar en från att skaka och så när man äter bland folk och gör muntliga redovisningar etc.
jag tror att min ängslighet och så har dämpats på grund av gymnasiet och människorna där. eller i alla fall dem i min klass förutom vissa av killarna. i högstadiet stirrade alla på mig som om jag var ett missfoster. blev även kallad för missfoster en gång i sjuan eller åttan. i åttan och nian blev jag kallad för ankan och fisken på grund av mina fylliga läppar. blev även kallad för ankan i mellanstadiet av en kille i den klassen jag gick i där. har varit blyg i hela mitt liv utom på dagis. vet inte vad som orsakade det. men det var nog för att jag blev mer och mer utanför i skolan och gäng bildades i skolorna. jag tror jag var som mest blygast på högstadiet. det är ju på högstadiet som alla är så omogna och måste vara tuffa och så för att impa på kompisarna,
tyvärr...

__________________
Psycholand_@hotmail.com finns här om ni vill prata.

s2a

Först och främast vill jag ta upp den delen med att folk kallar andra för saker. De som kallar andra för "öknamn" är oftast själva missnöjda mitt sitt eget utseende eller liv. Genom att kalla någon annan för något "öknamn" så mår de bättre med sig själva, men ändå inte.

De hade ingen rätt att kalla dig missfoster eller anka eller något annat heler för den delen. Pratade du med någon lärare/vän/förälder/vuxen om det? Hur du kände och vad du tänkte om det?

Jag har själv blivit kallade både det ena och det andra genom högstadiet, så jag vet hur det känns. Hur man vill krypa in i ett håll och försvinna. Att man önskade att man slapp vistas runt folk.

Att inte kunna äta runt andra kan va väldigt jobbigt. Men mitt tips är att du pratar med 1 eller flera bra vänner om detta och så får du tränna att äta runt den eller dom någonstanns det känns bra. Att du kanske börjar med en vän och sedan lägger till en till vän. För att sedan känna på och prova i matsalen igen.

Jag hoppas att detta kan fungera för dig.

Venom

tack för ditt svar.
nej, då pratade jag inte med någon om det. fast i och för sig pratade jag om det på internet men...
enda gången jag pratat om det irl var när jag gick till en psykolog. träffade henne dock bara en gång.
jo, det har blivit bättre nu med det här att äta bland främmande folk. men jag måste kontrollera ofta att ingen kollar på mig, för om någon gör det kan jag inte äta. äter väldigt lite i skolan nu på grund av det. men jag försöker bli av med det för varje dag som går.

__________________
Psycholand_@hotmail.com finns här om ni vill prata.

s2a

Du har kommit jätte långt Anti-Social. Jag blir så glad av att höra att du kan sitta i matsalen och äta. Att sluta fokusera på om någon tittar på dig, kommer att släppa med tiden. Prova på att starta upp olika diskutioner medans ni äter, så att du kopplar bort ditt sökande efter folk som tittar på dig.

Lycka till!!