ensam tjej

Håller på att dö när jag måste gå ut bland folk det är hemskt.
Har alltid haft lite svårt att gå ut bland folk när jag mår dåligt men aldrig så här.
Trodde jag skulle dö i kassan helt övertygad om att alla kan se vad jag varit med om och att dom glor som bara den på mej.
Vågar knappt svara i telefonen när det ringer för jag får för mej att den som ringer kan se mej genom luren och vad jag tänker och vad jag vart med om.
Jag är rädd!

smyrra

Hej

Jag är också rädd, många gånger. För många olika saker. Ibland tror jag bokstavligen att jag ska dö av skräcken!

Det är så svårt att vara modig när man är så liten på jorden. Men det är bara den som känner rädsla som uppbringar mod för att utmana rädslorna. Varje gång jag gör någonting som jag är rädd för så brukar jag berömma mig själv för att jag kan och att jag vågar, FAST JAG ÄR SKITRÄDD!!
Jag har också en liten kompis, en maskot, som jag håller i handen när jag är rädd. Det hjälper mig, att ha någon att hålla i och prata med. Vem tröstar dig när du är rädd??

Ta hand om dig, det finns bara en av dig och du är guld värd

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

mazdatre

Hej,du är inte ensam varje gång jag är bland folk så är jag rädd.Rädd för vad folk ska tro om en,allt möjligt sjukt.Det värsta är att man inte kan skilja på tankar och verklighet,tankarna känns så verkliga att det är hemskt.Tänker på dig och hoppas vi kan stötta varandra lite,kram Mické

__________________
Anorexia och fobier är inte ett liv

sorgsentjej

Men jag likadan. Jag hatar va på stan. För jag tycker de vet om att jag är sjuk i huvet, att jag har sinnessjuka päron att det syns.
Jag får panik, Vill säga åt folk som glor på en att : Jag vet att jag är ful och dum i huvet. Men gör det inte utan jag blir ledsen inombords sen tänker jag aldrig mer va på stan mera. Passar inte in där.
Jag är otroligt blyg, inte undra på.
Ibland när jag är ute med vännerna så tror jag att folk ska stirra ihjäl sig på mig över att jag var med en idioto. Att de hånar mig för jag fick en sån.
Sådär tror jag varje dag. Men du, det syns faktiskt inte på folk endå.
Det kan endast synas på folk som är blyga och ska prata med en expedit ex. då ser man att de är blyga nervösa. Men man kan endå inte se va de varit med om, va de gjort osv. Så uppfattar jag folk.
Hoppas ditt och de andras problem löser sig med tiden och snart.
Ni värda ett bra liv. Men tänk på de som är idioter de med varit med om hemskt därför de är idioter. De är vilsna själar. Så tror jag. Och de har smart hjärna för de slipper ju bli inbomade för gott där de hör hemma. Jag hatar läkare.
Du får nog träna bort det på någe sätt. Kanske blir lättare då. Håller tummarna för er alla härinne att ni kan lösa erat och få må bra.

ensam tjej

hej!
Vet att det inte är farligt och att jag inte kommer dö men när känslorna kommer så försvinner förnuftet, hatar att känna så här.
Hoppas vi nån gång kan bli fria från det alla här.
Kram

bertha pappenheim

Men alltså jag fattar inte riktigt. Du säger att du vill dö försvinna gå i koma ligga på dödsbädd och hejdå! Och så blir man VANSINNIG och tänker va fan kan man GÖRA??? (ser dig framför sig där du ligger i nån vak eller nåt.) (eller nävisst det är sommar.)

Jaha och så är du tillbaka nästa dag på sajten! Tjohej där dök DU upp!!

Förlåt att jag skämtar. Jag vet själv hur det känns. (typ ligga på sängen och inte vilja resa sig igen. Nu ska jag bli ett apatiskt flyktingbarn!) (fast man är vuxen.)

Men så är du tillbaka. Och - det ALLRA konstigaste: från närapå dödsbädden ger du råd till ANDRA och säger "ge inte upp!" (liksom VA??? "Ha det så bra nu och tänk inte på MIG där jag ligger och håller på och dö!!") Jamen alltså dom blir säkert JÄTTEGLADA över dina goda råd - så att dom kan fortsätta med SINA liv (och där låg du och dog. Jahaja. Det brydde väl inte DOM sig om???)

Det låter inte klokt va? Nu kan ju inte jag VISA dig det här (som jag brukar. Jag spelar upp hela scener!) Men kanske du fattar ändå? DOM BRYDDE SIG VISST OM DET - SÅ IN I NORDEN!!!

bertha pappenheim

Jo det finns nåt som heter Riksföreningen Psykoterapicentrum (Sveriges största terapeutförmedling. Av legitimerade terapeuter.) Och nu kollade jag ifall dom hade en avdelning i Örebro - och det hade dom! Tel. 019-32 32 00.

sorgsentjej

Jag blir sådär upp och ner i humöret. Kan försöka döda mig själv när jag är ute med vännerna exempelvis. De hann stoppa det då. Och då ville jag ju dö.
Och sen har vi det andra i mig, när det går "tala" med mig, ja då vill jag ju ha hjälp så jag slipper mina päron för helvete.
Men det går ej så bra ensam. Försökt för mycket.
Jag kan inte ta hur mycket skit som helst från andra, det blir så jag hellre dödar mig än få höra på deras skit. Asså då menar jag min syrra,pärona, och de som skadat mig. Jag vet jag är helt fucking up in my brain.
Helt fundad. Vet det.
Nej nu slipper jag ju va på denna sajt. tack vare dig, tack kram.
Ska ringa de när jag har pengar. Nu går de till återigen vården.
Och cirkel blir runtskickad. Så jag får se om de kan hjälpa mig fysiskt denna gång. Alltid är det nära försent varje gång och därav jag hellre dör än känner smärtan där med. Hellre somnar in. Jag vuxen jag bestämmer själv.
Då väljer jag sånt där, men folk kommer emellan så jag hinner inte eller misslyckas. Ja då lever man ju endå.
Fattar du nu? Spelar ingen roll om jag har karriär ,barn,kille,vänner, jag gör sådär endå bara när som det känns för jävligt.
Så ensam är bäst. Kan man bara dra sin kos.
Fattar du?
Jo jag lider med människor därav vill ge lite råd tips.
Men vet det ser ej bra ut. Jag förstört denna sida för alla , vet det förlåt.
Men nu slipper ni mig ska ringa det där telenummret.
Förlåt att jag har misslyckats att dö!
De vänner jag har de träffar mig endast när jag är okej va med, sista vän de har att träffa.
När de är totalt ensam när de ej vill det och ej har någon normal va med ja då duger jag ska jag ge de tips råd på sina beskymmer sen säger de hej då inget tack ,och jag tycker de ej behöver träffa mig mera heller, mår bäst ensam som sagt.
När det gått halvår tror de jag ska ha hunnit ägt hela atlanten och va superdupersocial.
Va som de är. Prata tjejsnack,tjejiga kläder, os.v Men det har jag inte hunnit med eller har på mig eller snackar så som de. Då blir de besvikna och hör ej av sig förns halvår till eller om de absolut måste ha nån för de är ensam när de ej vill som sagt. Och när de är fulla då ska jag va med fast de ej vill det, och då kommer deras manliga sida fram och de tycker det är kul då , och då kan de höra på om självmord och bygge. Aldrig annars.
För jag tror alla individer har två sidor i sig, manligt och kvinnligt.
Jag kan ha fel men så tror jag.
Tack och hej! Menar det.

smyrra

Hej sorgsen tjej.

Känner igen det där som du skrev om kompisarna. Förra gången jag var depremierad, hade panikångest, hypokondri och social fobi, jag var ganska borderline också, (på riktigt, inget skämt) så ville kompisarna hjälpa. sa att de skulle ställa upp: ring om det är nåt. Till en början gjorde jag det, de brukade prata en stund sen märkte jag att de blev frustrerade av att inte kunna hjälpa. De ringde mig nästan aldrig!! Jag kände mig så sviken!!!
Samtidigt tyckte jag det var jobbigt att belasta dem med mina problem, förstod att de inte ville vara med mig.... Men förstod senare att de visst ville vara med mig men de mådde själva så dåligt när de inte kunde hjälpa mig.

Ibland lättar trycket i bröstet om man lyfter på hakan och tittar på saker ovanför sig, molnen, hustaken, taket osv.

sorgsentjej

Det har jag inte. Men de skickar runt mig tre ggr förns jag får komma in och få hjälp med det fysiska. Så nu när jag ringer dit jag blev skickad till kommer de säga: Nej du får ringa barnmorska, sen ringer dit, nej du får ringa tillbaka sjukhuset, sen dit nej du får ringa vårdcentralen , sen dit då säger de nej du får ringa tillbaka. Jag vet hur det kommer bli och svårt att ryta till då när man mår dåligt och extra tid går förjäves innan man får hjälp. Sen ska medicin verka med ja då går det ytterligare två tre dar. Ja ni fattar , Men depp. det förblir jag. Och värre kommer jag bli.
Går ej få bort det hur jag än gjort försökt.
Ingen kan hjälpa mig.
Har accepterat det.

Till ensamtjej, Läkare har sagt att om man kollar i ögona på folk så är det just det hjärnan de ser. Hur hjärnan ser ut , de kan inte se va du varit med om.
Ingen kan se igenom folk på sånt sätt.
Klart du mår skit , men skada inte dig mera.
Lönar inget till, de kan ej ge det din mor ej gett dig. Hur du än försöker.
Jag får acceptera mitt att jag aldrig haft päron , alltid fått klara mig själv.
När jag ramlade , frågade om läxan,o.sv så den tiden är ju förbi.
Jag är en nolla idag , och jag orkar ej tänka på det är deras fel alltihopa.
För det är ju det , de gjorde mig ju fy fan äckligt.
Men skada dig inte mer pga den känslan saknas som du har efter din mor.
Och sprit löser inget heller , bara skit med sprit. Sluta ta alko snälla.
Då kommer du få tillbaka din själ och kropp så tror jag.
Då kan du lättare säga nej , och manliga könet kan ej ge det som fattas. (De har inte de generna de tänker annorlunda än va vi kvinns gör, därav du ej kan få det som saknas från din mor).
Eller du kanske kan det, men jag vet att jag aldrig kan få det själv.
Men man kan bara försöka att förstå sig själv och sitt inre.
Hoppas du får en bättre terap. om det ej funkar med han så kan det funka med nån annan terap. Nån som kan ta dig mer på allvar, som kan se det hela bättre. Hoppas du kan må bra en dag och de andra härinne med.
Mitt är försent. Kan bara låta tiden gå och vänta in på "kärringåldern" KOMMER. Jag accepterat det för jag känner mig som en 90 redan nu. Klart jag blir deppig då.