Venom

jag är så rädd för att gå till skolan igen imorgon. började ju gymnasiet idag och det gick ju inte så särsklit bra.fick inte någon bra kontakt alls med någon i min nya klass. alla andra verkade komma så bra äverens med varandra. men jag bara var ensam och hade ingen att prata med. jag vill verkligen inte gå i skolan. inte nu när jag inte känner någon där. jag är för blyg och rädd för att ta initiativet att börja snacka med nån och ta kontakt. jag börjar till och med bli rädd för att ta stadsbussen hem. gick hem idag från stan (ca 2-3 km) för jag vågade inte ta bussen. alla bara kollar på en och skrattar åt en. jag vet inte vad jag ska göra. medan jag gick hem försökte jag komma på ett sätt att ta livet av mig på. men jag lyckas aldrig komma på nåt. jag vill inte ta livet av mig på nåt smärtsamt sätt. eller... just nu känns det fan som om jag lika gärna kunde göra det... jag vill bara gå ner till köket och hämta en stor kökskniv och... döda mig själv med den. Jag vill inte vara så här rädd längre. jag vill inte vara blyg längre. jag vill inte vara den ensamma och utsötta i skolan igen. jag vill inte leva längre. jag vill dö. dö, så jag slipper skolan och alla andra sociala grejer man måste göra här i livet.

hey... kan man skippa gymnasiet och börja en sån där kurs där man får lära sig mer att skriva och bli en författare sen direkt och tjäna pengar på det? man behöver ju inte kunna allt inom alla ämnen i skolan för att bli författare.
jag klarar bara inte av skolan.

__________________
Psycholand_@hotmail.com finns här om ni vill prata.

mazdatre

Du är inte ensam som inte kan vara bland folk,har själv anorexia och social fobi och vet vilket helvete du har.Hoppas vi kan peppa varandra lite,kram Mické

__________________
Anorexia och fobier är inte ett liv

Gorgo

Hej. Jättetråkigt det du beskriver. Författardrömmen får mig att
minnas min egen skoltid, då jag tänkte bli konstnär och på så sätt
fly från alltihop. Jag är inte oäven med kolstift och pensel, men det
rann ut i sanden. Men man vet aldrig... Det är skönt att ha något
som är ens eget, som ingen annan kommer åt. Jag har tyvärr inga
konkreta råd att komma med, men jag vet hur du har det, och
hoppas det får dig att känna dig lite bättre, i alla fall.

Venom

tack för svaren!

Jag mår mycket bättre nu när det gäller skolan. efter en vecka nu i skolan så har jag lärt känna dem flesta tjejerna i klassen. killarna är jobbiga, men jag är ändå aldrig med dem.
men min klass är verkligen jättebra och lugn. det är inga grupper eller så i klassen, utan alla är med alla. fast vi tjejer är inte med killarna då, men ändå...
Det är nog den bästa klassen jag nånsin har gått i. jag har mer vänner och jag känner mig mindre utanför.
men det är så jobbigt på lunchen. jag har fortfarande svårt för att äta bland en massa andra människor. så det är ju ganska jobbigt när dem andra tjejerna i klassen frågar varför jag inte äter. svarar då bara att jag inte är hungrig.
men annars så är allting bra i min nya skola. =)

__________________
Psycholand_@hotmail.com finns här om ni vill prata.

sylvester

Det är synd att du inte kan äta bland folk, jag vet hur det känns. Det känns helatiden som om alla tittar på en och bara väntar på att man ska göra misstag. Sen ifall det händer att man gör misstag så är det kört och då kommer alla tycka dåligt och tycka att man är dum i huvudet. Har själv dåligt självförtroende men jag tror det är en del av min social fobi som har orsakat det.

Men jag hoppas att det löser sig hos dig och skolan, kram.

__________________

¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯

Jenna

Hur kan man känna såhär? Hela kroppen är så himla rädd för att göra fel! Jag som inte brukade vara rädd för folk vågar knappt gå ut...& det är skitjobbigt. Känner mig genomskinlig - som om alla kan se hur jag känner mig! Känner mig fånig i alla situationer - kanske är det jag som skapar dem genom mitt sätt att vara. Hur blir man mer självsäker!?! Jag är ju faktiskt riktigt ok, fast min hjärna inte verkar vilja registrera det. Känner mig iakttagen och granskad. Ser jag för sur ut, för glad ut, för bra ut eller för konstig ut!?! Suck...önskar bara att jag kunde sluta bry mig så mycket!
Jag vill bli lugn och cool och trygg...men det är svårt när det finns smulor i själens lakan som gör att man inte får någon ro!

Venom

precis så känner jag mig också. jag är jätterädd för andra människors negativa blickar som säger att jag gör något fel etc. jag önskar att människorna hade inga ögon, så att dem inte kan stirra på mig längre. om jag bara visste varför dem stirrar så..

__________________
Psycholand_@hotmail.com finns här om ni vill prata.

pococateptl

ja folk brukar glo på mig också känns det som.det är verkligen jobbigt. jag har alltid tyckt det var jobbigt att gå genom korridoren i skolan, iallfall själv.på stan är det också jobbigt. jag blir liksom snurrig i huvudet av alla människor. jag vet inte om det är för att jag har dåligt självförtroende eller om det är ngt annat som gör mej snurrig.....jag brukar precis som du jenna, att tänka hur de andra ser mej. ibland får jag upp bilder i huvudet av mej själv utifrån sett, som att jag ser mej själv, verkligen konstigt....

pococateptl

vad kul att det verkar bättre med skolan! du ska se att detta kan bli en nystart. ibland kan det ju vara så att om man byter miljö, till en som känns bra, så blir man mer självsäker och mår bättre. lycka till med allt!

Symphony

Hej, jag ska iväg nu. Men maila mej. Ska skriva mer här senare. Men jag känner igen mej i vad du skriver. För 1-2 års sedan var jag sjuktblyg och isolerade mej. I början tyckte jag det var skönt att bara sitta vid datan och strunta i omvärlden. Men det resulterade i dåliga betyg, dåligt med sömn, jag åt dåligt, och hade bara negativa tankar om omvärlden och mej själv. Tillslut blev jag deprimerad. VIlle dö för att jag kände mej så socialt missanpassad.
Och precis som du så försökte jag komma på självmordsätt helst smärtfria men ibland hade man en sådan ångest att det inte gjorde något om det skulle vara ett smärtsamt sätt..man ville bara dö.

Men jag kan säga det. Den personen jag är idag, är kanske inte perfekt. Men helt annan en den för 2 år sedan. Då satt jag tyst, viste inte vad jag skulle säga, blev röd i ansiktet. Och nu kan jag sitta där och prata. Säga vad jag tycker utan att skämmas, jag blir inte röd i ansiktet.

Men det är därför jag vill att du mailar mej. Som du ser är du och jag aknske inte så olika. Men först och främst. Du är förmodligen deprimerad och det måste du söka hjälp för. Och du....om du tycker gymnasiet är outhärdligt...så finns det ett annat alternativ som jag går juste nu som jag tycker är super. Så jag tror på dej att det kommer bli bättre.

Ha re