smyrra

Usch och fy för denna dag. Har krypningar och hjärtklappning. Vill bli av med det, tar ändå ingen Inderal. Rädd att det ska ge en effekt som jag kommer bli rädd för!!! Hur knäppt är det inte?!

Kan någon ta den åt mig kanske, ge mig en örfil så jag vaknar ur min koma, eller jag kanske bara kämpar på i nån illusion att jag är en bättre människa om jag låter bli, jag ska minsann klara mig ändå??????
Det är som om magsäcken är på väg upp genom strupen.

Nu ska jag sluta klaga.
Ha det så bra allihop!

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

kaprifol

Smyrra: *kram till dig som haft en dålig dag* kan säga att du inte är ensam. min dag har varit riktigt kass. blev bjuden på fika med några ganska nära vänner. Jag oroade mig under dagen och hade ganska mycket ångest inför det, men jag peppade mig att gå dit i alla fall. Men trots två Inderal rodnade jag precis hela tiden, blev alldeles stirrig och nervös och allt vad det heter. Fick nästan panik ibland. Jag tror att alla tittade på mig och undrade vad jag egentligen höll på med. Fasen, jag trodde jag lärt mig hantera detta lite bättre. Kanske skulle ha frågat någon om det verkligen märktes, man är ju så övertygad om att det är det de sitter och tittar på. Usch, jag blir så ledsen :'( Man blir så avundsjuk på de som bara kan sitta och prata och skratta och le och allt. Jag är ju helt knäpp som stirrar upp mig så. jaja, kanske slut på mitt klagande.

Jag har således inte märkt så mycket av Inderal alls. Varken positiva eller negativa effekter. Så jag tror nog inte det är farligt att prova om du nu känner hjärtklappning. Du kan ju börja att testa bara litegrann. Men, jag förstår att du är försiktig och så. Man reagerar ju olika på mediciner också.

Men tänk på det avklarade konditionstestet en dag som denna. Jag hade aldrig vågat och ställt upp kan jag iaf säga. Det är starkt!

Hoppas morgondagen blir bättre!

smyrra

Det är lika kul varje gång att hitta ett nytt inlägg i vår inderalsaga.

Strongt att träffa kompisarna och va bra att du unnade dig själv det. Vet ju hur jobbigt det är att rodna och en sak som har hjälpt och brukar hjälpa mig är att när jag känner att jag börjar rodna så pratar jag om det direkt. "Ja, å, nu blir jag generad", eller "nu rodnar jag", "å, jag blir alldeles röd..." Jag visar att jag vet om det och att jag tycker att det är lite jobbigt.

Det tar udden av rodnaden direkt, jag slutar tänka att jag måste sluta rodna och det går ner.

Pröva gärna nån gång, i skolan, med en nära vän eller i kassan på ica??

Svårare är tipset om mindfullnes, BLi medveten acceptera låt det passera.
TEX: du känner att du rodnar, du ska tänka jaha, jag rodnar. inget mer. Döm inte, försök inte förändra situationen, acceptera och bekräfta dig själv. Jag rodnar, det är naturligt eftersom jag är nervös nu, det är ok.

Kram på dig

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

kaprifol

javisst, det är toppen att skriva av sig här

nu har jag bara varit hemma i ett par dagar och isolerat mig ganska mycket (aja baja) men imorgon måste jag på föreläsning till universitetet. så jag kan bara hoppas att det går bra. det blir nog en inderal då.

det känns som att jag har testat det mesta vad gäller min rodnad. en himla massa konstiga tips (nypa mig själv, tänka på något vitt, titta på lampan, grönt puder, alltid sitta med händerna för kinderna) men det är ju bara dåliga säkerhetsbeteenden egentligen. jag har även testat tankar som "ok, nu ska jag rodna mesta möjliga" och "jag ska minsann visa dem hur röd jag kan bli!" men det har liksom inte hjälpt. och jag tror det beror på att jag fortfarande ser min rodnad som något så dåligt. jag ser ned på mig själv för den. jag försöker verkligen att acceptera den, men det känns nästintill omöjligt.

att kommentera rodnaden är nog ett ganska bra tips. just att man blir sådär livrädd när rodnaden är på väg gör att det verkligen brukar blossa upp. man gör ju det hela värre. har tänkt på att kommentera det någongång men inte vågat. det skulle kännas så konstigt bara. jag skulle tycka att jag var pinsam på något sätt. för jag rodnar ju för minsta lilla grej och då kanske jag bara verkar ännu mer konstig om jag påpekar det. och personen i fråga kanske inte upptäckt att jag rodnar. jag vet inte, det är så svårt det där.

och det konstiga är ju att jag inte tycker att andra är särskilt pinsamma när de rodnar. det fanns en kille i min klass som var väldigt framåt men som kunde bli illröd ibland när han svarade på frågor i klassen. men det var lite sött att han rodnade. men jag själv, usch, jag får inte rodna.

jaja. nu har jag klagat färdigt. det är så skönt att det finns andra som bär på samma tankar som jag.

kramkram!!

smyrra

Vilka roliga grejer du testat. En del låter ju riktigt bra, grönt puder....var du helt grön då???? hihihih

Jag känner igen det du sa att det känns ju knäppt att berätta att man rodnar när man rodnar för nåt som knappt finns. Men man kan passa på att göra det vid tillfällen när det är mer naturligt. SOm idag satt jag i lunchrummet på jobbet och vi kom in på ämnet SEX. Helt plötsligt kände jag mig så där generad och sa det direkt: nä, nu blir jag generad...
Ett annat sätt är väl att bara säga: usch nu känns det lite jobbigt.....men...blablabla. Då talar man ju inte om för folk att de ska kolla in ansiktsfärgen...

En lyckospark från mig. Jag tror att du fixar det bra i morgon!

Själv lyckades jag dämpa en panikattack på ett möte idag, satt kvar med fötterna i golvet. Men tänkte bara på hur det pågick ett krig inuti, jag känner och tänker att jag blir crazy. tror att jag ska spåra ur på nåt sätt. Springa omkring och skrika eller så....

Kram till dig.

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

kaprifol

haha ja jag såg ut som en utomjording nejdå. det var ett puder med bara lite grönt i som tydligen ska neutralisera rött. det var någon som tipsade om det, och jag gick naturligtvis på det. dyrt var det också. tror det mest är för utslag och sånt på små ställen. men jag smetade på i ansiktet. resultatet var varken bu eller bä så det var nog ett ganska dåligt köp. men, är man desperat så är man

jo det är ju just den rodnaden vid tillfällen då man inte behöver rodna som är värst. om någon okänd frågar mig något rodnar jag alltid, men det kan väl vara okej, även om det också är jobbigt. det är värre när det är personer jag känner ganska bra som kanske bara frågar mig om något under en middag eller så och jag blir tomatröd. då tittar de så intenivt och man undrar om de tittar för att jag är röd eller för att jag säger något. då känner jag bara hur hela jag vill gömma mig under bordet. det går ju lättare om man själv tar initiativet. om det pratas om sex eller så blir jag också generad, men då känns det mer okej. för som du sa, då kan man ju kommentera det och sen är det ur världen lite.

vad skönt att du lyckades jaga undan paniken. hur gjorde du? numera brukar jag försöka rabbla alfabetet baklänges. men dessvärre blir man ju ganska okoncentrerad. fast bättre det än att totalt tappa fattningen.

hoppas du haft en bra dag iaf. min gick ganska bra. en stor och sval sal var det under föreläsningen. då går allt så himla mycket lättare! min kompis tyckte det var alldeles för kallt. men jag brukar vara mycket lugnare om det är kallt, konstigt nog.

kramis!

smyrra

Hej Kaprifol

Vad härligt med en bra dag. Precis som du sa så brukar svalka/kyla vara en bra grej för mig. Också vid panikångest. Jag tar av mig tjocka tröjor, öppnar fönster eller går ut på trappen. Vet inte heller varför det funkar. Men värmen ökar väl puls och blodcirkulation?! Kyla motsatsen?

När jag får panikångest brukar jag läsa nåt, dricka vatten, andas, tänka: gör ingenting, slappna av. tänka: jag dör väl då. Igår satt jag på ett möte och började helt plötsligt känna paniken komma krypande. Får inte, inte nu, inte här bland alla människor, jag kommer bli galen, rusa runt och skrika och alla kommer tänka att jag är helt lost. Att jag borde vara på psyket. Men jag tvingade mig själv att sätta fötterna i golvet och tänka på dem. Hur det kändes att ha fötterna stadigt på jorden. Sen tvingade jag mig att prata med dem andra. Då började jag tänka på nåt annat tillräckligt mycket för att paniken skulle försvinna. Oron fanns kvar.

Hur är det för dig, kan du vara i kaos invändigt och samtidigt ha kontroll utvändigt? Ingen märker någonting. Så samtidigt som man pratar om något så tänker man också hela tiden på hur rädd man är eller att man bara vill springa och gömma sig...Det är lite konstigt tycker jag.

kramkram

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

kaprifol

Hej hej igen.
Tyvärr en riktigt riktigt dålig dag för mig idag. Idag har jag nämligen fått dra ut en framtand så nu har jag en jättestor glugg där fram. Det är nämligen så att jag inte tappade en av mina mjölktänder när jag var liten, så den har suttit där hela tiden, och nu vill den riktiga tanden under komma fram. Tidigare har jag inte vågat göra något åt detta, så jag får väl skylla mig själv, jag har inget val. Men med social fobi är detta givetvis lite katastrof, men ingen förstår hur fruktansvärt jobbigt detta kommer att bli :'( Jag är ju så mån om att se bra ut, inte sticka ut, folk får inte titta. Och nu ser jag alltså ut som jag vet inte vad.. jag ser hemsk ut! Det bara skriker uppmärksamhet att ha en megastor glugg där fram. Så är det ju bara. Det här känns helt fruktansvärt. Jag frågade om man typ kunde sätta dit nåt som kunde dölja lite under tiden den nya tanden växer fram, men det tog han absolut inte på allvar. Kommer folk någonsin förstå sig på hur det är att leva med social fobi?! Jag är så trött på att folk inte förstår. Jag har ingen aning om hur lång tid jag kommer att behöva gå såhär, för jag var alldeles för ledsen för att kunna fråga.. det här är ju en mardröm. just nu känns det som att jag aldrig kommer att våga gå ut igen.

jo man blir väl lugnare av kyla känns det som. och när jag blir nervös blir jag alltid alldeles svettig, vilket är väldigt pinsamt. och är det kyligare vet jag ju att jag kan slippa det lite. så det underlättar.

jag känner igen de där panikångesttankarna. jag kan nog också verka ganska lugn på utsidan. jag antar det i alla fall. nångång fick jag panik när jag var med pappa på banken och han hade tydligen inte märkt ett dugg. men i den stunden var jag övertygad om att han stirrade på mig för att jag höll på att bli galen. så ja, det är väldigt konstigt. men det är så skönt att inte vara ensam om detta iaf.

well well, hoppas att du haft en bättre dag än jag.
kramkram!!

smyrra

Hej Kaprifol

Va tråkigt att höra att du haft en dålig dag. Det låter jobbigt för dig. Så klart att man tänker att alla kommer stirra på en när det saknas en tand fram. Om jag kunde skulle jag svinga mitt trollspö och gav dig en ny tand.
Men tänk om man kunde tänka som barn, att det var något positivt att tappa tänder. På 80talet gick ett TVprogram som hette "Bagen" (väskan) Det var en tjej som heter Kia Berg som var programledare och hon var så kool att hon hade tandställning!!! En sån där i silver, samtidigt som hon var i TV. Själv brukar jag få sån där ångest är jag varit hos frisören. Jag blir alltid missnöjd och tror att alla ska tycka att jag är ful och så. Tror att jag är mindre värd då på nåt sätt.

FInns det nån du kan fråga nu efteråt om hur lång tid det kan ta innan den nya tanden växer ut? Så klart att det är olika för olika människor men det är ju kul att veta på ett ungefär.

Min dag har varit stressig, haft super mycket att göra på jobbet. Men har mått bra i övrigt. Jag brukar få ont i bröstet och svårt att andas när jag blir för stressad och då har jag jättesvårt att slappna av. Blir helt uppstirrad och det känns som att världen går under om jag missar eller glömmer bort nåt.

I morgon är en ny dag!! Jag lovar att anstränga mig för att det ska bli en så bra dag som möjligt!! Hoppas att du också kan skapa en bra dag i morgon.

kram på dig

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

kaprifol

Hej hej!
åh tack för de uppmuntrande orden idag är jag faktiskt lite gladare, trots min nyvunna glugg. jag har också en sån där silverfärgad snygg tandställning för tillfället och det kanske jag ska vara tacksam för just nu iaf. gluggen syns åtminstone mindre. jag försökte ta reda på hur lång tid det kommer att ta, men de ville verkligen inte svara. jag är inte så bra på att stå på mig heller. jag antar att det är så olika och att de inte ville ge mig några falska förhoppningar eller så. men jag tycker att de kunde ha sagt något om vad som skulle kunna vara troligt i alla fall, för nu har jag verkligen ingen aning om det är fråga om ett år eller några månader eller vad. kanske får lov att tvinga mamma att ringa dit och prata med dem. för det kan jag väl heller inte göra själv ^^

det där med frisören känner jag igen. också om jag handlat nya kläder kan jag bli osäker. är egentligen väldigt intresserad av mode och stil och sånt men jag kan ändå inte riktigt vila i att det viktigaste är att jag tycker att det är snyggt. egentligen bryr man väl sig alldeles för mycket om vad andra tycker. tänk vad man krånglar till det för sig med en massa tankar

jag brukar också stressa upp mig. jag brukar försöka tvinga mig själv att tänka på exakt vad det är jag är rädd för ska hända om jag typ missar nåt. och sen ifrågasätta hur stor risken verkligen är att det skulle inträffa. men det är ju inte det allra lättaste förstås. fast igår klarade jag av en middag med några kompisar och jag kände mig inte alls lika mycket tomat som jag brukar. konstigt det där hur vissa tillfällen går så himla mycket bättre än andra

sköt om dig! kramar