Clueless

Hej Alla. Känner igen mig mycket i vad många säger här. Har alltid haft problem i sociala sammanhang (stora som små) och har nyligen insett att för att kunna leva ett någolunda normalt liv så behöver jag hjälp, vilket jag nu sökt. Är inne i en riktig svacka just nu och har aldrig mått så dåligt som jag gör nu. Har inte vågat insett tidigare hur mycket min sociala fobi påverkar mitt liv.

För att göra en lång historia kort så började jag inse detta när jag träffa en underbar tjej (haft en svacka på tjejfronten en låååång tid) på jobbet för ett 3 månader sen. Det började som en flirt och ledde snabbt till att vi påbörjade en sexuell relation med varandra. Problemet är att nu börjar det bli mer seriöst och därtill har min ångest och oro nått orimliga proportioner. Jag oroar mig dagar innan vi ska träffas och mina känslor för henne dränks av de negativa. Jag har berättat för henne om mina problem och eftersom hon är världens underbaraste så är hon så stöttande och förstående. Häromdan skulle jag hämta henne efter hon tränat och vi skulle ha en mysig kväll tillsammans. På vägen dit var oron så hög att jag började se dubbelt och fick min första panikattack någonsin. Jag sa att jag var tvungen att köra hem henne men hon vägrade, hon sa att det inte spela någon roll och att hon ville lära känna alla sidor av mig för att kunna hjälpa....ni hör....hon e bäst . Hon är en så positiv, sprallig och glad person och ser bara möjligheter, inga problem. Jag är rädd för att min ångest och nedstämdhet ska påverka henne negativt och få även henne att må dåligt. Skulle inte kunna leva med mig själv om det blev så.

Jag går i terapi nu men det kommer ta tid att bli bättre. Känner även att jag behöver något för att dämpa ångesten/oron i medicinsk väg. Tog min första soril idag (10mg) för att dämpa det värsta...funkar inget vidare. Det tråkiga är att för att jag ska få lite lugn att jobba med mig själv så känns det som om jag inte kan träffa "anna" samtidigt eftersom relationen skapar så mycket oro att jag inte kan sammla mina tankar.

Vore så tacksam för råd eller tankar kring detta av er. Hur skulle ni göra?

Mischaella

Hej clueless,


Vilken bra tjej.

Eftersom hon är väldigt förstående o hjälpsam med dina bekymmer
så kommer hon säkert förstå om du kanske vill ta de lite 'lugnare',
tala om att du inte vill utesluta henne helt men att du behöver din
tid också.

Mitt råd är att om relationen skapar oro så måste den läggas lite åt sidan,
för annars kanske ert förhållande påverkas negativt omedvetet längre fram.

För att ha en bra relation måste du ju må bra o känna dig trygg
Hon verkar bry sig väldigt mkt om dig o då kommer hon ställa upp med
att bli lagd lite åt sidan för ett tag framöver...
Men fortsätt prata med henne om dina problem etc. om de känns bra för dig. De är bra o vara öppen o ni kommer bli jättenära varann..

de är hur jag ser på de ! Hoppas att allt ska ordna sig!

helen

Nuförtiden tar jag en tabl om dan och det räcker för det mesta. I början och i tider då jag provat sluta har jag haft rusningar. Då har jag kunnat ta en tabl och känt effekt inom en halvtimme. Annars kan jag ibland känna att effekten är ännu bättre dagen efter. Men jag har aldrig fått en hjärtrusning med Inderal i kroppen. Man känner sig lugn kroppsligt. Men detta betyder ju inte att man alltid hittar på något att säga eller vet hur man ska bete sig i situationer som ger en ångest. Men stressen blir inte outhärdligt eller övermäktig. Man förlorar inte kontrollen och inte ser att man är pressad. De kanske tycker man är tyst eller tråkig men man har ger inte ett stressat intryck. Just det har varit jätteskönt- att inte tappa kontrollen. Samtidigt kan man börja arbeta med sig själv. Det blir ju inte annolunda i ett slag men sakta men säkert börjar man ta sig uppåt. Jag är mil från där jag var då jag började med Inderal och jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle klara. Fester är fortfarande lite jobbiga med jag jobbar med att försöka tänka annorlunda och det går bättre och bättre. Jag skulle vilja säga att det är tack vare Inderal som jag kommit så långt. Ingen läkar har någonsin ifrågasatt mitt användande. De är i princip ofarliga och de håller även blodtycket i schack.
Låt inte fobin ta din möjlighet att leva fullt ut. Bit ihop och gå till vårdcental. tipsen som nästa tjej skrev att du skulle säga var jättebra. Du ska se att allt vänder och det blir bättre. Okontrollerbara hjärtrusningar är en indikation för att använda Inderal så det är inte bara för migränpatienter.
Lycka till !

helen

Jag blandade ihop ditt inlägg med nästa. Du frågade mig något men du hade redan fått det utskrivet medans nästa tvekade om hur hon skulle göra.
Gick lite fort där
mvh Helen

kaprifol

Verkligen tack för svaren. Håller med om att det är skönt att veta att man inte är ensam, även om jag såklart skulle önska att ingen mer behövde plågas av detta. Jag har bestämt att jag ska ta mod till mig och kontakta vårdcentralen då. Jag har faktiskt haft funderingar på det ett tag men då jag varit så rädd för att de inte ska ta mig på allvar så har jag ju som sagt dragit mig för det. Men nu ska jag nog göra ett försök. För jag måste göra något åt detta. Det känns som att jag under sommaren isolerat mig totalt och det har bara byggt upp min rädsla för att rodna, bl.a. Jag kommer nog vara nervös till tusen när jag ska berätta om mina problem dock, men om jag nu kan få något som kan lätta min tillvaro vore det ju guld värt. Sedan får man försöka ta kontakt med alla vänner man inte vågat kontakta av rädsla för att rodna. Så jag hoppas det kommer att hjälpa iaf. För jag har grävt ned mig så i detta. För om jag väl vet att jag inte kommer att få en sån hjärtklappning kan jag kanske våga utsätta mig för saker igen. men, verkligen tack igen för all peppning. nu ska jag våga

smyrra

Det här har blivit vår gemensamma chat; mycket trevligt tycker jag.

Mischaella (och alla ni andra) :
Då har vi båda rädsla för någonting som potentiellt skulle kunna hjälpa oss.

Och är det inte så med fobier och stark rädsla; det som skulle hjälpa mest är att göra allt man var rädd för. Fast jag har utsatt mig för "farliga" saker länge, jag går till jobbet, håller i möten, går till centrum och handlar i affären; står i KÖ!! osv och det hjälper ju lite. Vissa situationer har blivit mindre skrämmande men det tar tid...

Någonting som jag tyckte hade en bra effekt var när jag tränade upp min självkänsla. Jag bekräftade mig själv dagligen, skriftligt och muntligt olika saker som tex Jag kan och jag duger (med ångest, rodnad och allt!), jag är fantastisk, jag är modig osv. Det gjorde att min sociala fobi minskade dramatiskt!! Det tog några månader men det har blivit mycket bättre.
Jag läste Mia Thörnblom "Självkänsla nu" - och rekommenderar den.

Nu plågas jag mer av ångestkänslor; tryck över bröstet, svårt att andas, paralyserat rädd, jag har inte den där hjärtrusningen längre. Men jag har haft det tidigare i livet; panikångestsyndrom. Trodde jag skulle dö varje gång. Så jag vet att det är asjobbigt men jag fick det mest på bussen eller i kön på ica odyl. Så jag undrar om Inderal skulle hjälpa mig överhuvudtaget - mao jag har ännu inte prövat... Imorgon kommer jag göra ett nytt försök!

o du Kaprifol, du är modig som tar kontakt med vårdcentralen. Good for you!!

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

smyrra

den där tummen ner var ju inte meningen...

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

kaprifol

ja, det är så skönt att kunna prata med folk som verkligen förstår. för jag har försökt förklara detta med exempelvis min rädsla för att rodna (som är det värsta just nu) för några få andra, men det går liksom inte. eller de lyssnar ju men det är mer "jahaa, men rodnar gör ju alla. det är ju inget farligt!". men det har blivit så att jag stressat upp mig för minsta lilla sak och rodnar just därför att jag tänker på att jag inte ska. jag lider verkligen av detta. men nu ska jag ju som sagt kontakta vårdcentralen imorgon får vi se när jag får tid. men jag är nog inte så modig, för jag har bett mamma ringa men sen måste jag ju pallra mig dit själv ändå. hur nu det ska gå. men vad som helst för att försöka bli av med detta någorlunda i alla fall. så jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. hoppas allt går fint för er andra också!

uptown

hej allihop,
jag fick inderal utskrivet mot hjärtklappning, eftersom hjärtklappningen utlöste ångestattacker och det fungerade jättebra! tog en om dagen i två veckor ungefär, sedan tog jag en halv vid behov, och nu har jag inte tagit en på ca en månad och känner mig ganska bra.

Mischaella

Hej alla!

Ja de är verkligen skönt o kunna gå in här o skriva av sig samt läsa
vad ni andra har o skriva.... Vi har ju som en egen liten terapi här!


Kaprifol: BRA!!! Även fast de va din mamma som ska ringa hehe...min
mamma beställde min tid o jag satt i bilen. Man känner ju sig lite knäpp...
men jag skyllde på att jag var MEGAtrött just då. hehe.
Vi är nästan identiska med våra besvär verkar det som! Hoppas du får en tid relativt snart !

Smyrra: Vad bra du klarar ju det mesta som jag skulle svimma av. Hålla möten tex. De händer att jag går i gallerior o så ibland men jag mår aldrig bra där inne. Blir de nån tablett idag kanske?


Helen tack för dina svar. Du har vart till hjälp


Idag ska jag iväg o lösa ut mina mediciner! Kanske ska prova en Inderal redan idag eller vänta nån dag. Är ju som sagt så nyfiken på om jag känner nån skillnad.

Kram till allihop!