|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Social fobi Lider du av blyghet eller har svårt att tala inför grupp så är detta forumet för dig |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2007-08-07, 08:35
|
#1 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Rådlös
Hej. Vet inte, om det här är rätt forum, men tror det. Jag har hela
livet, från skolan till arbetslivet stångat pannan blodig i ständiga fruktlösa försök att passa in och prestera, men klarar inte, att andra människor kommer nära, förlorar all koncentration och blir helt paralyserad i hjärnan. Brukar mynna ut i långa sjukskrivningar, sedan nya försök, nya sjukskrivningar osv. osv. Har försökt mig på terapi en gång på 80 talet, men reagerade likadant på den person som jag hade kontakt med, fick panik och flydde. Även privatlivet ser likadant ut, har alltid levt ensam, (då menar jag bokstavligen, fysiskt ensam, har ingen som helst kontakt med någon, saknar helt vänner.) Tänker göra ett nytt försök igen, ska försöka gå in i det utan fördomar, kanske det hänt en del sen 80 talet? Finns det någon som känner igen detta? |
|
|
|
2007-08-07, 19:24
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej gorgo känner igen mig precis har haft anorexi och panikångest i 15år,vågar knappt röra mig bland folk rädd för att paniken ska slå till.Ävan för mig har det resulterat i långa sjukskriningar,har nu sjukbidrag.Vad vi ska göra för att kunna leva normalt vet jag inte men vi kan ju ialla fall försöka peppa varandra.Du är inte ensam,lycka till.
__________________
Anorexia och fobier är inte ett liv |
|
|
|
|
2007-08-07, 19:36
|
#3 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Tacksam
Hej Mazdatre. Jag är tacksam för varje kontakt jag kan få, ingen
människa är skapt till total ensamhet, och talet om "ensamvargar" har inget med verkligheten att skaffa. Jag har tyvärr inget svar på vad man kan tänkas göra, jag kan bara fortsätta och försöka, trots att jag nästan säkert vet att det slutar med en "blodig näsa" igen. Hoppas ändå på en bättre framtid, för dig, mig och alla andra som aldrig haft något egentligt liv. Lycka till, alla som läser det här. |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
