madde255

Slängde ut en fråga igår på lite olika ställen på nätet och svaret på alla ställen var väl ungefär detsamma.
Frågan i sig löd"hej har en liten knepig fråga var med för några år sedan om en gruppvåldtäkt och pga detta drog alla mina vänner undrar om någon kanske har några tankar kring detta?

Och svaret för det mesta att folk inte kan förstå och hantera den krisen som uppstår efter en sådan sak.
Att dom inte riktigt vet vad dom ska säga och göra..
Mitt svar på min egna fråga och nu får man ju se att detta är väligt individuellt och jag svarar inte för någon annan än mig själv nu.

Min åsikt här är väl att de är väl då man behöver stöd mest och kunna vara sig själv för ens bara en sekund kunna skingra tankarna irfån de man varit med om är guld värt!!!!
Att dra sig undan nu är väl de VÄRSTA man kan göra som kompis och nog den allra fegaste vägen att gå.
De är väl lite som att ser jag inte så finns de inte..de har aldrig hänt om jag stoppar ner huvet i sanden som en strutts.
Tycker att det är ganska fel att göra så för personen i sig spelar ingen roll igenkligen om vad man har varit med om kan vara allt ifrån dödsfall i famlijen till deppritssion.
Man står där med en massa tamkar virvrlande runt i huvet och vet inte riktigt hur man ska uttrycka sig,sin sorg saknad och förlust.

Att då späda på såren genom att ta den enkla vägen och stoppa huvedet i sanden som struttsen späder bara på känslorna av att man är ensam och gör det hela så mkt värre.
Lite som att sparka på den som ligger ner..vi som har varit på den sidan jag står nu kan nog hålla med mig i att ha en vän som lyssnar och stöttar och ger en liten spark därbak ibland enbart är posetivt för de bekräftar oss som egna individer.
Att vi också har känslor och rättigheter som ska repekteras att man inte enbart är en händelse eller sjukdom.Utom att man fakstiskt är densamma nu som man var innan kanske med lite mer erfarenheter än innan men ändå densamma!

Försök finnas kvar och kom alltid ihåg att personen på andra sidan är nog räddare för att folk inte ska fråga en något än folk som frågar en gång för mkt.
Den personen på andra sidan är ju också ganska ny på detta och vet ju inte heller hur saker ska hanteras allt skulle vara så mkt enklare med karta och kompass men tyvärr finns de ju ingen sådaan för vi alla har olika sätt att ta sig geonom livets berg och dalbana!

Man får väl tänka lite så att hur skulle jag vilja bli behandlad om jag själv satt i den sitsen?

sorgsentjej

Men ofta så stänger personer av de som först hjälper en sen går en tid så tröttnar de då står man där ensam endå sen.
Människor är fega. Naiva. Så tycker jag.
Och människor har olika uppfattning , de som vart med om stora saker det är vi som vet va det rör sig om i den stora vida världen.
De som ej varit med om någe hemskt de tycker att fastna med fingret i dörren är superduperhemskt. Så ska man lyssna på det och va stöd åt såna personer. Har du inte fått hjälp nånting?
Jag har svårt med mina stora saker så det slutar med att antingen får jag avsluta helt kontakten eller så blir jag ennu mer sparkad. Då bättre va ensam men sånt tär på en också i slutändan.
Hoppas du får rätt hjälp!

bertha pappenheim

Oj här hade vi en författarbegåvning! Vad roligt du skriver - och bra! (talande formuleringar.)

Ja det där gamla vanliga köret "vi är all innerst inne ensamma och folk har det svårt med sig själva och orkar inte med nån annan vänta dig inget" är ju inte SÅ kul.

Det är nåt i Sverige med att man ska lämna folk i fred - av hänsyn! Jamen jättebra. Så att man kan ta livet av sig i lugn och ro! (jag blir sådär ironisk.)

Jag har själv skrivit en bok om mina upplevelser (inom psykiatrin.) Få se om nåt förlag nappar! Du kanske också kunde göra det? (om gruppvåldtäkten.)