|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Social fobi Lider du av blyghet eller har svårt att tala inför grupp så är detta forumet för dig |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2007-03-25, 23:54
|
#2 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag känner igen mig väldigt mycke i det du skriver Rumford.
Speciellt den biten om att man skulle ha försummat samt gått miste om saker och ting. Sånt som mina vänner fick vara med om och uppleva. Men själv fanns man bara där i bakgrunden och såg på. Man hade en hel del möjligheter men man kunde aldrig riktigt endå ta del av det så att säga. Det kan ibland kännas väldigt frustrerande när jag tänker tillbaka på min tonårstid. Men, samtidigt ska man inte leva i det förflutna. Då går man miste om saker som händer här och nu. Nu har man som tur kommit till insikt om vad som är fel. Vilket på sätt och viss är skönt. För då kan man jobba på det, och börja leva litte annars än vad man kanske har gjort tidigare. Idag ser jag saker på ett helt annat sätt. Men det är forfarande litte grejer som jag måste jobba på innan jag kan säga till 100% att jag helt fri från socialfobi, fast som jag egentligen aldrig har haft en kraftig form av (vilket man egentligen kanske ska vara glad för) Men det har endå fått en att ha levat "begränsat". En annan sak som jag personligen har lärt mig idag är att man lätt kan ta igen sånt som man missat. Att hela tiden knyta nya kontaker, träffa nytt folk. Börja ta för sig mera, allt det där du vet. Bara för att man inte är tonåring längre så betyder det inte att livet är slut, man har mycket kvar att hämta. |
|
|
|
2007-04-29, 21:33
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Sant, visst finns det mycket kvar att uppleva och ta vara på men satan vad frustrerande det känns. Mitt största problem är att jag alltid har tänkt för mycket men varför tänkte jag aldrig så här långt innan? Varför tog det så lång tid att vakna?
Aja, mitt första mål är att komma ur likgiltigheten på något vis men hittils är det inget som har hjälpt. I vissa stunder kan jag känna mig helt i extas men för det mesta känns allt bara tomt och apatiskt. |
|
|
|
|
2007-07-31, 02:37
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Känner precis som du, tycker också att det bara känns tomt och apatiskt, har socialfobi a'la medium(vet inte hur man stavar a'la) svårt att ta sig ur likgiltigheten, håller med, känner mig som du beskriver att man missar en massa när ens kompisar har roligt.
Har du prövat antidepresiva? tror jag ska göra det. Hoppas du får det bättre snart. |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
