Frihetslängtan

Det diskuteras tycker jag sällan värdet eller vikten av att gråta. Många av oss med dålig självkänsla har också kanske fått stänga in mycket gråt. Min vän, som jag trivs så bra med och som jag p g a min självkänsla är rädd att förlora, hon har hjälpt mig att våga gråta lite. Klarar det inte inför andra men inför henne och i min ensamhet. Jag har många tårar inom mig som fruset men de har börjat tina och börjat komma fram lite.

Jag tror att gråt är undervärderat men att det är viktigt. Jag tror aldrig man kan må riktigt bra om man inte får ut lagrad gråt. Jag känner att det hjälper mig i alla fall.

Kram till er alla

Frihetslängtan

Men du, kan man verkligen gråta för mycket? Det tror inte jag! Gråter man mycket tror jag man behöver det!

Mitt problem är nog att våga gråta. Det har varit en tabubelagd sak. Jag har fått vara stark och "klara mig själv" sedan jag var jätteliten. Att gråta skulle varit förödande...då. Det sitter kvar i mig. Nu kan jag gråta inför min vän men inte för någon annan. Hon är en sån som visar alla sina känslor öppet så hon är nog lite förebild för mig där.

Jag har en sorg efter någon som dött som jag håller på att ta hand om. Min älskade faster gick bort för ett drygt halvår sedan. Hon var den enda som såg mig när jag var barn och jag älskade henne innerligt. Men det tog flera månader innan jag började sörja för jag trodde inte att jag fick sörja en faster.

Kram

Frihetslängtan

Men du vet du inte att tårar ger själen en regnbåge. Tårar är något vackert! Jag tror att tårar väcker ömhet hos människor. I allafall gör det hos mig om någon gråter. Det blir liksom en liten djupare kontakt än allt det ytliga. Tårar är något vackert! Och om det rinner från näsan, vad spelar det för roll. Människor som bryr sig om det är inte värda att visa tårarna för.
Detta är något jag försöker lära mig själv för jag tror verkligen det är så! Jag gör allt jag kan för att vara rädd om min vän! Hon är fantastisk och jag skulle önska att alla hade en sådan vän. Fattar bara inte vad hon ser hos mig.

Kram

Frihetslängtan

Men vad gulligt skrivit av dig! Nu blev jag glad i hela kroppen!

David

När min pappa dog kunde jag inte gråta med de andra anhöriga.De var efteråt i min ensamhet jag grät.Kändes så konstigt att få alla blickar på sig som verkade undrande varför jag inte grät...

Frihetslängtan

Och jag valde en professionell väg vid min fasters begravning...
Jag slapp då de undrande blickarna.

En Annan

Frihetslängtan, -jag håller med blåfågel, du verkar vara den genuinaste av människor och alldeles fantastisk! Det är väl inte konstigt att din väninna är rädd om dig! Det skulle jag också vara.

Jag känner igen det att inte kunna nå tårarna, att de sitter så djupt inne. Även jag har lärt mig att inte gråta, -och det redan som barn. Visst är det märkligt att det kan sitta så djupt inne.

v.h. En Annan

__________________

Frihetslängtan

Nej, jag är inte så bra som du tror och som min vän påstår. Hon pratar om att jag har så vackert inre. Men det är inte sant! Det är inte det! Mitt inre är allt annat än vackert.
Men tack, fina du, för vackra ord!
Kram