Frihetslängtan

Hej! Jag är ny här. Detta är mitt första inlägg. Jag är 37 år och kallar mig Frihetslängtan för jag längtar efter den frihet jag tror det innebär att ha god självkänsla. Arbetar med människor och är uppskattad för det jag gör. Jag har nog ett ganska gott självförtroende för jag vet att jag kan det jag gör, även om jag tvivlar ibland.

Men jag har en urkass självkänsla. Den beror förmodligen på upplevelser sedan barndomen. Jag skulle vilja se mig själv som en helt okej person som den jag är där inne, innanför, inte bara för det jag gör. Jag vet att människor inte kan tycka om mig för min person.

Nu har jag hittat en helt fantastisk vän. Den bästa vän jag haft, en sån som man hittar en gång i sin livstid. Vi har fått en jättenära vänskap och jag trivs verkligen med henne. Jag har berättat saker om mig själv för henne som jag inte gör för andra och det förvånar mig för vi har bara varit vänner knappt ett halvår. Men det stämmer så mellan oss. Hon säger dessutom ofta att hon tycker om mig, att jag är så fantastisk vän och människa, att hon trivs bra med mig. Vi mailar varandra varje dag och träffas ofta och det märks att hon vill denna vänskapen.

Men, jag kan inte ta till mig hennes goda ord till mig. Jag vet att jag inte är en bra vän. Jag vet att jag inte är fantastisk. Jag tycker synd om henne för att hon är vän med mig och jag vet att hon kommer att inse att jag inte är så bra som hon tror. Hon är omtyckt av många och skulle kunna välja och vraka bland potentiella vänner men så väljer hon mig. Det är liksom fel! Så känner jag! Men jag vill känna annorlunda. Jag vill tro att jag duger för den jag är, inte bara för henne som vän utan i allmänhet också. Men jag gillar helt enkelt inte mitt inre. Och det tär väldigt mycket på mig.

Vad kan jag göra?

David

Hej jag är väl inte så bra på att ge råd, men många påstår att man kan skriva ner t.e.x en lista om bra saker om en själv.Då kanske du ser dig på ett annorlunda sätt än du gör nu...

Inmyhands

du är värd henne!....hon kanske känner att många tycker om henne ytligt, man kan ha många ytliga men de där djupa är få...

Frihetslängtan

Hej båda två! Tack för era svar!
Det där med listor på bra saker har jag försökt och jag får ofta positiv kritik på jobbet, populär i min roll. Men det hjälper inte för jag känner inte att jag duger iallafall.

Jo en djup vänskap har vi sannerligen och den har kommit på kort tid. Vi bara fann varandra. Det märks på alla sätt att hon gillar mig, att hon får ut mycket av vänskapen. Men jag vill känna att jag duger för att tycka att jag kan vara vän med henne. Och det är där mitt dilemma är. Har aldrig haft en så nära vän och jag är så rädd om henne. Hon är en fantastisk människa och det är inte jag. Hon är värd någon bättre än mig.

Kram

The Insight

Hej, jag känner som du väldigt ofta, jag kan säga dig att du har så mycket mer än vad jag har, detta säger jag inte för att jag är svartsjuk, det är bara min hjärna som bearbetar det jag precis har läst, det första jag gör när jag läser ditt inlägg är att känna igen mig i det du skriver om att du inte duger till någonting, så känner jag också, men det är en skillnad, du verkar ha ett bättre jobb, jag har ingen som hellst utbildning, jag är en vanlig knegare även om jag inte ser mig som en knegare, jag ser mig själv som en individ, har precis börjat få den bilden av mig själv, jag har inga vänner, ingen flickvän, har social fobi, jag vet att man inte ska jämföra sig med andra människor, men det kan jag iinte låta bli att göra, det jag vill komma till är att du känner likadant som jag trots att du har allt det där, och vad jag har förstått så handlar det inte om vad det är man har, vilken status i samhället osv, det handlar helt enkelt om hur man mår, du kanske tror att du inte förtjänar den titel du har i ditt job eller nå liknande? men jag slår vad om att de finns en miljontals människor som tycker att dom förtjänar allt i världen och bara roffar åt sig det så snart dom får chansen oavsett om dom förtjänar det eller ej, dom tänker ej så, men de kanske är för att du är en sån snäll människa som du tänker för mycket på dom negativa sidorna hos dig, för de brukar jag göra, jag har tampats med mitt samvete ganska ofta, men det är i alla fall tur att man har ett samvete, tror du föresten att din tjej är så perfekt då? Jag tycker du ska satsa på henne, ta för dig FÖR F**N!! hon får väl lämna dig om hon upptäcker hur dålig du är, om du sen kom på att du va dålig så kan du väl försöka bättra dig o gå vidare, man lär sig medans man lever, men jag tycker du ska slappna av!

__________________
Jag har insikt i livet, men bara från mitt eget liv, mitt namn beskriver något som jag eftersträvar.

MentalPanic

Va du ska göra är att njuta utav din nyfunna vänskap istället för att såga den i bitar med tänk om..jag är inte bra för henne..jag tycker inte det stämmer mm.

MvH Lotta

__________________
Look at me for understand how beautiful you are.

Frihetslängtan

Hej Brownestone!
Ditt inlägg berörde mig djupt! Jag har mycket, jag vet och jag är tacksam. Jag har ett arbete som jag fullkomligt älskar där jag får möta människor och finnas till för människor. Det ger mig mer än något annat. Jag har en man och 3 barn som jag älskar. Och jag har hittat en vän (en vanlig vän alltså ingen flickvän) som vänt upp och ner på min värld på ett väldigt positivt sätt. Och som tycker om mig fast jag känner att mitt inre är fult. Det är fantastiskt men det ger också ångest. För jag kan inte se mig som fin, inte alls. Trots att hon med alla medel visar hur mycket hon gillar mig kan mina tankar ändå inbilla mig att det är fel.

Jag tycker det är bra att du börjar se dig som en individ! Vårt samhälle är fel ute som delar in människor i fack efter yrke o s v. En människa är en människa och varje människa är lika mycket värd fast unik. Och det är det som jag tycker är känslomässigt svårt att ta in. Med hjärnan fattar jag det men mina känslor säger tvärtom till mig. Kanske till dig också? Jag hade massvis med människor som berättade för mig när jag var liten att jag var fel och värdelös, min föräldrar, alla skolkamrater mfl. Svårt att med egna tankar och en enstaka vän stå emot en majoritets åsikt.

Jag skulle önska att du hittade ditt värde! Jag skulle önska att du hittade ett liv som du trivs med! Jag vet inte hur man gör men jag börjar inse mer och mer att det inte finns färdiga vägar eller färdiga behandlingsmetoder. Jag tror att man får söka sig fram och vara öppen för det som kommer till en.

Får jag ge ett boktips på en fantastisk bok som jag bara läser om och om igen: "Skamfilad" av Göran Larsson. Läs den!!

Kram

Frihetslängtan

Hej Lotta!

Tack för ditt svar! Jag gör allt jag kan av det du skriver. Min hjärna brottas med mina känslor. Min hjärna säger att jag visst duger men mina känslor säger emot.

Kram

The Insight

Hej frihetslängtan, ja det där känner jag igen, något som jag märkt att jag själv har gått omkring o sagt ganska mycket på sistone att det som logiskt säger att du borde må bra inte verkar ha nån betydelse för hur man egentligen mår, Svaret på det borde egentligen vara terapi o sådär, men vad jag vet så vid en depression så är det seratoninet som inte riktigt är på rätt ställe i hjärnan, det kanske låter enkelt att säga att man måste ta tabletter för det som återställer balansen av seratonin i hjärnan men det låter ganska logiskt när man funderar över hur depressionen fungerar, dvs att man kan helt enkelt inte bli lycklig för seratoninet i hjärnan inte gör det den ska göra, jag läste en artikel förut där det stod att man kan se sår i hjärnan hos folk som är deprimerade, då är det altså något synbart, en synbar skada i hjärnan, det svåra med depressioner har ju alltid varit att det liksom inte riktigt är en synbar skada, att det inte repareras med fysiska verktyg, det jag säger är inte att tabletter löser allt och det funkar inte för alla heller, tabletterna gör det bara möjligt för seratoninet i hjärnan att hamna på rätt plats, för att seratoninet ska hamna på rätt plats så måste man vara sin egen lyckas smed genom att utmana dom svåra sakerna i livet och sånt som normalt gör en människa lycklig gör även den som tar tabletterna lycklig.

__________________
Jag har insikt i livet, men bara från mitt eget liv, mitt namn beskriver något som jag eftersträvar.

En Annan

Negativa ord och avsaknad av uppmuntring kan skada ett barn i grunden helt enkelt genom urholkning. Varje vattendroppe, -varje föraktfull blick, skapar sår i själen och ett utrymme för ytterligare besvikelser. Någonstans på vägen blir man en som reagerar ("ja, men, så säger hon bara") i stället för en som agerar ("Vad vill jag med vår relation?").

Det är när man inser det som man kan börja förändra sin negativa inre dialog till en mer positiv. Det är då du kan börja återta makten över ditt eget liv. Så du är på god väg.

Kram

__________________