Micke83

Samma här, har inga riktiga vänner utan mer bekanta som man pratar med då och då. Fyllde 25 nyligen men ville inte egagera mig i det för jag visste att jag ändå inte hade några att bjuda. Blev det vanliga gänget i släkten som kom och inget mer.
De få vänner man hade från skoltiden har gift sig och skaffat barn och nu sitter man här framför datorn kväll efter kväll som ett miffo.

pontus__mamma

samma här

__________________
camilla

Duvonan

så då är frågan hur gör man efter 3 långvariga förhållande tappar man dom flesta.
innan var jag killen som var med överallt ordna allt höll i det mesta. saknar den tiden.
har försökt ta kontakt med old polare visst lyckats ett par gånger men känns endå inte som vi alla är på samma nivå längre.
försöker prata med folk på jobb funkar bra när man är på jobb.
mår dåligt av att sitta ensam så nu har jag skrivigt in mig på jobb att jag vill jobba 200h + denna månad enbart för o ha något och göra. sorligt

pontus__mamma

frågar mej samma sak

__________________
camilla

pontus__mamma

önskr jag visste har dessutom inget jobb frågar mej samma sak och inga vänner i närheten

__________________
camilla

Smultron

Jag har några få vänner som jag tycker väldigt mkt om och några lite mer ytliga. Nu ahr jag dock flyttat till en ny stad (Göteborg) och saknar dom väldigt mkt. Har svårt att träffa nya vänner då jag för första har social fobi och har svårt att ta kontakt med andra samt har väldigt dålig självkänsla vilket gör att jag har svårt att slappna av med nya människor. På mitt nya jobb finns tre tjejer i min ålder men som det alltid är på nya ställen är de dom tre som sitter och pratar i fikarummet medan jag sitter ensam tyst som en mus. I sådana situationer kan man nästa känna sig lite utfryst. Tankarna som alltid går genom huvudet är varför tycke ringen om mig? vad är de för fel på mig???

pontus__mamma

de tankarna far igenom mitt huvud ofta men hur gör man för att få bort dem? Visst jag har vänner som jag pratar med på internet men ingen som jag umgås med

__________________
camilla

lejoninna85

känner igen mig mkt i d alla skriver, men ja kan känna d som så att ja inte orkar på något sätt... d är jobbigt att försöka låtsas va nöjd med livet om man inte e d... känns nästan som o ge en falsk bild av sig själv... ja kan tänka som så, att om människor tycker man är krävande i början och därför undviker en, så spelar d väl ingen roll om man försöker låtsas i början för att dom ska vilja ses igen, för ngn gång så kommer ju man ändå va tvungen att visa upp hela sin personlighet, o va e d då som säger att folk inte tycker lika illa om en då som dom skulle gjort från början om man inte "låtsades"? känns som man investerar mer energi bara, ist för att va precis som man är från första början...
vänner för mig är människor man kan vara sig själv med, att behöva spela glad fast man inte e d tycker ja hör till dom ytliga bekantskaperna...
d blev lite rörigt skrivet men hoppas ni förstår ändå...

blek_arm

man får vara bara sig själv bara. Det är bättre att vara sig själv och inte säga så mkt, än att vara pratig och falsk. då vill ingen vara vän med än, man ska vara sig själv...

för övrigt finner jag det väldigt komiskt att alla här inte har vänner så kul på nåt sätt, för alla försöker undra hur dom ska vara.
JAg sitter fast i samma situation men tänker inte begå misstaget att vara någon jag inte är iallafall..bättre att det tar jättelång tid än att hålla på och försöka vara ngn man ej är

__________________
Vad är detta då? Har ingen aning om var detta kommer synas någonstans... nåväl, skriv gärna till mig!

sally1

Man känner sig ensam om det där med vänner (gammla vänner). Men det är nog många som känner sig utan en riktig kompis. verkar så när jag sitter här och läser. Då är nog jag ganska vanlig då. Flyttade till en ny stad och det känndes skönt att starta på ny kula. Klart jag har ju mina arbets kompisar som är toppen. Men de flesta har ju fullt upp med sitt som att träffa en "gammal kompis", Tjej gänget från skoltiden m.m. Och man vill ju inte bara tränga sig på.