heeke

Det finns hopp iaf. Ni må tro jag blev överlycklig när jag i fredags blev inbjuden på en 25års fest som gick av stapeln i lördags.
Detta med personer som jag i princip inte känner ännu.
Det är ett steg på vägen iaf, nu är det upp till mig att inte sumpa det som så många gånger förut.
Jag har märkt att det faktiskt lönar sig att vara ihärdig, ringa och höra av sig osv. Folk tycker inte man är så efterhängsen som man själv får för sig.

potty mouth

Tjena! Läst igenom alla svar nu. Jag är inte riktigt i situationen "inga vänner", men känner att jag har på tok för få.

När jag läser alla inlägg så råder en ganska deppig stämning. Bara jag läser vad som skrivits så får jag en jobbig, tung, tråkig känsla i mig.

Jag var förut helt ovetande varför inte jag fick lika många vänner eller tjejer som andra runtomkring mig. Jag är väl häftig och jag är ju i alla fall mycket snyggare än han, varför tog hon då honom och inte mig? Och varför blev inte jag bjuden till den festen när han blev det? Jag har ju träffat honom mer gånger än den där snubben :O

Lite längre fram i tiden så började jag efter mycket läsande om psykologi, självhjälp och allt sådant och analyserande och rannsakande av mig själv förstå lite mer vad det hela handlade om.

Det som kännetecknar en person som inte är så socialt framgångsrik är att denne oftast är "lite nere", tillbakadragen, bjuder inte mycket på sig själv, tyst, tar sällan initiativ till aktiviteter, har inte så mycket intressant "på gång" i livet, tar oftast värde och ger sällan värde.

En person som tar värde är en sådan som förväntar sig att bli inbjuden till saker och uppringd utan att ge minst lika mycket tillbaka. En som ser sig själv som offer och ser allt negativt och "straffar" bekanta om dem inte hör av sig så fort dem är i stan eller bjuder med dem på alla aktiviteter som deras kompisar är på. Är allmänt krävande och "tunga att umgås med".

Är det någon som känner igen sig? Det gör jag i alla fall. Det jag här ovan skrivit är i stort sett en fullständig beskrivning över vem jag var för inte allt för länge sedan.

I sociala situationer gäller det oftast att synas så mycket som möjligt. En som står i bakgrunden på en fest tex orkar man inte prata med, det finns ju så många andra som är mer framåt och "lättare".

Naturligt sociala personer tror också ofta att blyga människor som står i bakgrunden gör det för att dem är tråkiga och inte vill prata med någon. Dem tror såhär eftersom det inte ingår i deras verklighet att man kanske inte är öppen och framåt för att man helt enkelt är blyg och inte vågar. Dem är sociala och gillar att träffa nytt folk och är inte blyga. När de sociala personerna varit som "dem blyga" och stått i bakgrunden så har dem oftast gjort det medvetet eftersom det inte VELTA snacka med någon där, så därför måste ju "de blyga" göra så av samma anledning som dem själva, tror dem.

Här är i alla fall lite saker som jag gjort och gör för att bli lite mer socialt framgångsrik. Nämnas bör dock att jag fortfarande ibland kan vara tillbakadragen och så, men när jag gör som jag nu ska beskriva nedan så blir saker och ting ALLTID mycket roligare och jag träffar mer roligt folk.

För ALLA dras till folk som är positiva, uppåp, värdegivande och öppna!

Ok, here it comes

1. Var den som fixar och ordnar inför saker. Planerar aktiviteter och bjuder in folk.
2. Ta vara på alla sociala tillställningar även om dem verkar jobbiga. Man lär sig alltid något och det händer alltid något som man inte velat missa. (När du blir ”en sån som alltid är på” så kommer folk också hellre kontakta dig för dem vet att du alltid vill hitta på något)
3. Var alltid positiv, uppmuntrande, glad och bjud på dig själv. (även om det tar emot och du inte känner för att vara positiv och uppåt!! Deppa kan du göra hemma när du är själv.)
4. Var en sån som ”alltid har nått på gång” (ha ett spännande liv som folk vill ta del av).
5. Ställ upp och fixa saker för andra. Typ jobbintervju, låna ut saker, hjälp dem ur en svår situation osv. (Men det är viktigt att du kan se skillnad på att vara ”en fjant som man trampar på” och ”en schysst person som gärna hjälper”.)
6. Agera alltid icke-needy (needy=klängig, behövande, kvävande), även om det kanske inte är så det är just nu. För folk stöter ifrån sig människor som är krävande och dras till folk som är tvärt emot.

Och det jag pratar om att ge värde. Ge alltid mer än du tar emot! Du kommer alltid att få tillbaka det på ett sätt eller annat. Om inte från just denna person så ifrån någon annan. Det är säkert! Men det är viktigt att inte ge med syftet att få något tillbaka. Ge för att du vill. För ger du med syftet att få tillbaka så märks detta (lite flummigt det sista där, men det är faktiskt så. Om någon vill veta varför så ska jag anstränga mig för att försöka förklara det. Jag lovar!)

Så där är lite saker som jag kommit på genom min "resa".

heeke

Väldigt bra skrivet potty mouth, och jag vet ju att det är så det är.

Det konstiga är att jag brukar vara den som syns mest på sociala tillställningar, men sen å andra sidan är jag aldrig den som hör av mig eller ordnar saker för andra.

Jag vet var i mitt problem ligger och jag är fast beslutsam att ändra på det så fort det bara är möjligt.

Lillan30

Har nu också läst tråden och kan bara säga att det här med blyghet och sociala situationer absolut inte är det lättaste att para ihop. Det är ju som någon skrev, nödvändigt att synas en hel del för att andra ska bli uppmärksam på att man finns och är med. Vilket inte alltid är så lätt, iaf inte om man har varit/är mer åt det lite tillbakadragna och blyga hållet.

Har ibland försökt att ta mig ut och få kontakt med andra, för att kanske möta någon som man kan göra något ihop med, men det är svårt, brukar sluta med att jag går därifrån mest bara trött för att det tar så mycket energi att orka. Är det någon som känner igen sig?

/Linda

David

Jag har inte heller så mycket vänner,egentligen bara en som orkat höra av sig till mig i flera år nu.Sedan är inte van helller med tillställningar utan föredrar den lugna hemma miljön.Jag har väl alltid varit den där ensam vargen,en som hamnar lite utanför allt.Fast nöjd med mitt liv är jag inte...

potty mouth

Jag läser här att det är väldigt många som skriver att dem söker folk som ”är som dem”, eller ”andra i min situation”. Men jag vill säga att det SISTA ni behöver för att ta er ifrån deppression och nedstämdhet är folk i er situation.

Om ni bara söker svar på frågan ”finns det andra där ute som inte heller har några vänner och sitter ensamma, eller är det bara jag”, på liknande sätt man kanske gör om man upptäcker en väldigt skum utväxt på kroppen, så är svaret ganska tydligt, det är bara att läsa denna tråden.

Men om vi nu säger att ni skulle hitta någon som ”var som er” vad skulle då inträffa? Skulle allt bli bra och lösa sig för att ni nu har någon som förstår er?

Absolut inte.

Det som skulle ske är istället att ni skulle dra ned varandra. Deppiga personer är väldigt energikrävande och värdesugande så om vi säger att en av de två en dag skulle komma och vara väldigt uppåt och positiv så skulle sannolikt den andre snabbt dra ned den första med sin negativitet och avundsjuka på att den första nu mår så bra men inte jag.

Jag vill också säga att jag inte tror att NÅGON normal människa njuter av att vara helt ensam. Vet inte om det är härifrån eller från något annat forum som jag läst om folk som påstår att ”jag faktiskt uppskattar mitt eget sällskap och att ägna mig åt mina egna intressen långt mer än samhällets alla ytliga krav och press på att passa in. Jag trivs med min ensamhet och skulle inte vilja ha det på något annat sätt” eller på något annat minst lika poetiskt sätt försöker försvara att deras liv ser ut som det gör. Jag tror, och påpekas bör att allt jag skriver bara är min egen uppfattning om saker och ting, att vi människor BEHÖVER socialt umgänge för att må bra. Jag tror inte att vi kan vara fullt friska och lyckliga i total ensamhet.

Så det bästa alla ensamma kan göra är att FLY ”LIKASINNADE” SOM PESTEN och söka upp utåtriktade människor och lära av dem!

Over and out// potty mouth

Thina

Mina vänner försvann då jag blev sjuk. Men de var då jag behövde dem som mest. Har åkt in och ut på olika sjukhus, kommit i kontakt med folk där. Så visst man har kontakt med dem. Men några friska vänner har jag inte. Och det saknar jag.

storbrorsan

1. Var den som fixar och ordnar inför saker. Planerar aktiviteter och bjuder in folk.
2. Ta vara på alla sociala tillställningar även om dem verkar jobbiga. Man lär sig alltid något och det händer alltid något som man inte velat missa. (När du blir ”en sån som alltid är på” så kommer folk också hellre kontakta dig för dem vet att du alltid vill hitta på något)
3. Var alltid positiv, uppmuntrande, glad och bjud på dig själv. (även om det tar emot och du inte känner för att vara positiv och uppåt!! Deppa kan du göra hemma när du är själv.)
4. Var en sån som ”alltid har nått på gång” (ha ett spännande liv som folk vill ta del av).
5. Ställ upp och fixa saker för andra. Typ jobbintervju, låna ut saker, hjälp dem ur en svår situation osv. (Men det är viktigt att du kan se skillnad på att vara ”en fjant som man trampar på” och ”en schysst person som gärna hjälper”.)
6. Agera alltid icke-needy (needy=klängig, behövande, kvävande), även om det kanske inte är så det är just nu. För folk stöter ifrån sig människor som är krävande och dras till folk som är tvärt emot.

Och det jag pratar om att ge värde. Ge alltid mer än du tar emot! Du kommer alltid att få tillbaka det på ett sätt eller annat. Om inte från just denna person så ifrån någon annan. Det är säkert! Men det är viktigt att inte ge med syftet att få något tillbaka. Ge för att du vill. För ger du med syftet att få tillbaka så märks detta (lite flummigt det sista där, men det är faktiskt så. Om någon vill veta varför så ska jag anstränga mig för att försöka förklara det. Jag lovar!)

Så där är lite saker som jag kommit på genom min "resa"


väldigt bra tips det där!!!
Jag ska försöka annamma alla dina tips och jag har
faktiskt kommit en bit på vägen från att inte ens ha några
bekanta alls pga socialfobi till att ha några bekanta på bara
några veckor och dom kanske kan bli mina vänner
och på köpet så har min ångest i sociala samanhang minskat.

Jag har helt enkelt ignorerat mina rädslor för sociala situationer
och gått några kurser senaste tiden där jag träffat lite folk,
och tro mig jag har fått panikångest och svettats och känt
mig jävligt nervös och det har inte varit lätt alla gånger men ju
mer man vågar desto mer vinner man.

Duvonan

massa som sitter i samma sits verkar det som.
jag har samma problem bara det jag har 2 kompisar men dom är mer asociala.
jag ringer smsar msnar om att hitta på något men i deras värld finns bara Spel ångrar att jag gav dom 10 dagars trial på wow.
känns som man försökre tränga sig på dom har slutat med det nu och får spendera mesta av min tid ensam. försöker desperat får tag på old friends men alla har skaffat nya vänner nya stilar etc.
fast iof en gång om året har jag 50 000 vänner och det är på sensation black i amsterdam

pontus__mamma

Känner igen det

__________________
camilla