psykfallet

ojoj då.. har inte läst alla inlägg, men de flesta.. ja har några få nära vänner kvar, men har aldrig haft lätt för vänner. Å jag fasar för att de ja har skall försvinna, för då har ja bara mamma kvar. ja är 25 å ja undrar, helt ärligt hur får man vänner? Antingen har ja en tendens till att vara för ärlig, å då (tror iaf jag) att ja skrämmer iväg folket, eller så är jag väldigt blyg, å är då tyst. eller så blir (låtsas) jag för ja tror att man skall göra det, (av nån anledning som flyger in i mitt huvud just då) extremt barsnlig, eller lite korkad.. eller så..
hoppas verkligen att ni alla kommer få riktiga vänner som stannar kvar, massor av de!!!
kramar om

Ida

Jag har aldrig heller haft vänner direkt...utan jag har varit den ensamma tjejen jämt jämt. =( det är inte kul de kan jag säga. Vet inte hur jag själv ska göra för att få vänner. För just nu är det så mycket i mitt liv som är jobbigt att jag vet varken ut eller in. kramar

sodan

Ja kan väl bara konstatera att man är en till i raden. Fyllde 30 igår och midsommar var väl inte helt ensam, men dock hemma hos bekanta till min far.

Kunde bara stilla konstatera precis som er att nu när jag var påväg att fylla 30 så hade jag knappt några vänner att bjuda in för att fira. Ett längre förhållande i bakgrunden och byte av stad har satt sina spår. Försöker tänka hur det blivit såhär. Kan väl konstatera att jobbet har varit en av orsakerna.

Inte kul, men känns lite bättre att veta att man inte är helt ensam om att ha det såhär.

Lillmyran

Hej, på er alla!!
Ensamheten tär på krafterna, mitt sociala liv är på jobbet...
Jag har blivit lämnad och att vara singel är inte kul..
Middagar och högtider blir man inte bjuden på...det ska vara par..
Konstigt... På midsommarafton satt jag och drack vin löste korsord.
Jag tog mig mod att gå över till grannen, fick slå mig ner, men jag
kännde mig lite off.
Fast en liten klapp på axeln borde jag få för att jag va sååååå
modig!! eller?


lilla lillmyran

__________________
Lillmyran

Dimmoln

Har inte heller egentligen några vänner. Jag tycks inte förstå det sociala spel alla spelar, allt är så falskt. När jag bryter ihop finns ingen där.

Lillmyran

Jag har alltid varit ensam, aldrig passat in.
Även om jag har haft partner och kompisar så har jag
haft en känsla av ensamhet inne i själen.
Jag har fått hjälp men den ensamma pinan som jag har finns det ingen
medicin eller bot för.
Jag har levt med skam hela min barndom så det är väl det som spökar.
Jag skäms för allt jag gör. T.o.m nu när jag skriver...

Det finns inte många som tror det om mig, jag är sprallig och har lätt för att skratta... en fasad.

__________________
Lillmyran

sodan

Ja det är nog olika. Tror dock i mitt fall att jag måste tona ner det negativa och höja upp det positiva. Jag ser inte lösningen i att gräva ner sig i det hela. Tyvärr skyr folk deprimerade männsikor som pesten. Jag vet med mig att jag omedvetet gjort det också. Därför tänker inte jag ta på mig personligen att jag har dålig kontakt med mina vänner. Jag måste börja trivas med mig själv och livet. Så kommer kanske vännerna tillbaka. I annat fall så har jag åtminstone börjat trivas bättre med mig själv!

Utgår från vad läget är idag och går därifrån till något bättre. Annars kan det jag ju sluta livet redan nu och det är absolut inget jag känner för.

Join the train to happiness!

psykfallet

"Jag har fått hjälp men den ensamma pinan som jag har finns det ingen
medicin eller bot för.
Jag har levt med skam hela min barndom så det är väl det som spökar.
Jag skäms för allt jag gör. T.o.m nu när jag skriver...

Det finns inte många som tror det om mig, jag är sprallig och har lätt för att skratta... en fasad."

känner igen mig något ofantligt, å absolut STARKT av dig att gå in till grannen. min mamma skicka mig å gå över till nya grannarna, kanske en ny vän på g där.. HOPPAS!!! får se..
kramar om

Nillan

Jag känner också igen mig och jag skäms över att inte har några riktiga vänner. Har mest ytliga kontakter med gamla jobbar kompisar, när jag börjar tänka på det gör det jävligt ont i hjärtat. Jag är gift och vi har varit tillsammans i 7 år så jag är inte helt ensam. Men det vore ju roligt att ha nå´n kompis att prata tjejsnack med.

d0wn

Hej, hej

Jag är kille, 18 år och har inte heller några kompisar... Finns det någon runt min ålder som också känner sig ensam (eller inte) och kanske har lust att snacka lite på MSN? d0wn90@hotmail.com.