heeke

Ja att använda internet för att finna nya vänner går ju, men av någon anledning så betyder "finn en vän" något helt annan på internet, nämligen "hitta någon att kn-lla ikväll"
Men jag har ju faktiskt lärt känna en del folk via olika "intresseforum", men även här blir det ju oftast bara ytligt och sällan så att man träffas IRL även om det hänt iaf en gång.

Hedwig

Nej vem f-n försöker jag lura? Det är hopplöst! Jag känner mig totalt övergiven och olycklig just nu. Vem vill umgås med en som mår så? Jag vill inte ens umgås med mig själv. Jag vill bara försvinna och inte känna denna smärta längre!

bigberta

Här har ni en till som är 30 år och kompislös. Flera anledningar till det, flyttade till en storstad för ungefär 11 år sen så då blev man av med alla gamla barndomsvänner. Blev kär i min bästa kompis så när det tog slut så var man ju plötsligt kompislös.

Hur som helst nu åtta månader senare sen det tog slut så är jag helt själv, blir till att sitta och titta på tv på midsommar för mig med. Jag är ju egentligen ganska social så jag avskyr att det är så här men jag har hitills helt enkelt inte lyckats skaffa några nya kompisar.

Gillar inte tanken att gå en kurs enbart för att skaffa kompisar, tänk om man börjar på nått man egentligen är helt ointresserad av bara för att träffa folk och så visar det sig att ingen där kan bli en ny kompis, vad göra då hoppa av och försöka igen? Bättre att gå nått man är intresserad av och göra saker man är intresserad av så kanske kompisarna följer med på köpet, problemet är väl bara att hitta det där som man är intresserad av...

Knepig sits man sitter i och inga riktigt bra lösningar finns det heller. Finns flera trådar som denna här och alla är ungefär likadana.

Det tar ju tid att bygga upp en vänkrets så när man väl halkat ur känns det som att det är försent på nått sätt. Man hamnar i en ond cirkel, man mår dåligt för att man är ensam och för att man mår dåligt så blir det svårare att skaffa nya kompisar. Vet inte hur man ska ta sig ur det..

heeke

Håller med om att göra saker med målet att skaffa nya vänner säkert är dömt att misslyckas.
Man måste nog göra saker man vill göra och att vännerna kommer på köpet som du säger.

Jobbet kanske i vissa fall kan vara en bra utgångspunkt, men inte för mig. Sitter på ett företag med 4st anställda inkl. mig själv.

Som förälder kan ju kanske barnens kopmisars föräldrar kanske bli ens vänner iofs, men även där går jag bet då jag fick barn tidigt och alla andra föräldrar är typ 10-15 år äldre och det är nog inte i den åldersgruppen jag ser mina framtida vänner.

Kan vi inte bara bestämma att alla som är ensamma sätter en lapp i pannan så att man ser dom när man går på stan, då kunde vi ju hjälpa varandra iaf

/H

theraphy

Jag är en tjej på 28 som haft väldigt många vänner men har nu inga nära vänner kvar alls. Jag har bara såna ytliga bekanta som man absolut inte kan ringa i tid och otid och som man absolut inte kan öppna sig helhjärtat för. Eftersom jag är en person som gillar att ha folk omkring mig så gör detta mig snart galen. Varför blir det såhär ? varför tappar man sina vänner med åren ?

mare

Hej theraphy!
Det finns olika orsaker för det. I mitt fall var flera faktorer som spelade roll. Som 20 åring flyttade jag från mitt hemland,(det var lite mer komplicerat än så),så jag förlurade mina barndomsvänner. Under de följande 10 år skaffade jag nya vänner (hade många bekanta men alltid några få bra vänner). Runt 30 började mina depressioner (dåligt barndom),skämdes otroligt (hade utvecklat ocd/bdd),kunde prata öppet med en väninna, men för 4år sen flyttade hon till ett annat land. Då började jag sakta isolera mig från alla.Just nu inga vänner kvar (bara diagnos.) Men jag kämpar, det kommer att vända en dag.

1970

Otroligt depressivt. Så många ensamma, i detta landet men ändå hittar man inga vänner.

heeke

Så fick man iaf en inbjudan till midsommarfirande, det hade ju varit kul att gå på, men icke.
Jag har barnen denna vecka och troligtvis ska vi fira tillsammans med deras mor.
Så typiskt, när man väl får en möjlighet till något kul så skiter det sig ändå på något sätt.

mare

Förut hade jag mycket svårare under alla högtider, då kändes mer ensamt än dom vanliga dagar. Med tiden man lär acceptera situation.

heeke

Just midsommar är inget som stör mig att vara ensam direkt, eler ensam blir jag inte eftersom jag har barnen.
Midsommar för mig dom senaste åren har varit just barnens dag, visst någon öl har man väl fått i sig, men allt som gjorts har varit för barnens skull.
Så därför blir det ju ingen skillnad i år heller.

Det sum känns sunkigt är att jag fick en inbjudan till en möjlighet att träffa nytt folk som jag ser det.