monper

Tidigare tyckte jag att att jag hade en hyfsad självkänsla men nu har det gått upp för mig att så inte är fallet...Är 42 år och har tappat min självkänsla totalt. Nu när jag ska separera har en massa tankar kommit till ytan och det har gjort att jag inte känner mitt eget värde. När jag var inne i äktenskapet gick allt på och jag tryckte undan kränkningar och besvikelser.

Nu känns allt som ett öppet sår och jag kommer ihåg en massa saker som jag farit illa av.
T.ex. att bli kallad en massa nedvärderande saker (pucko, idiot och en massa mer, och värre saker som jag inte vill skriva), att han reste sig upp och gick mitt i en mening när jag behövde prata, anklagelser om att jag inte gör något hemma trots att jag kämpar på (lagar mat, tvätta, skjutsar barn o.s.v), om jag sagt till barnen vilka regler som gäller har han ibland framför barnen givit andra "snällare" regler så att jag blir den dåliga, han har inte varit intresserad av sex förutom ibland på sina egna villkor, ingen vilja att prata och lösa konflikter, bjuda till eller så....

Vad fanken ska jag göra nu, hur ska jag kunna få tillbaka min förlorade självkänsla? Jag behöver det för min egen skull, barnens och för att jag ska kunna gå in i en ny relation men skulle behöva konkreta tips att jobba med eller kanske räcker det med att låta tiden gå och "läka" på vägen?

Känner mest att jag behöver skriva av mig frustration och besvikelser. Det känns skönt att detta forum finns. Antar att vi är rätt många som av olika anledningar har det kämpigt med självkänslan.

En varm kram till er alla!
//Monkan

carnym

Hej Monkan

Det var ingen rolig läsning det här! Jag lider med dig och det du har fått utstå. Det räckte så bra med det du beskrev för att förstå att du fått en sämre självkänsla. Min spontana reaktion är att det bara kan bli bättre för dig om mannen försvinner ur ditt liv! Du är värd så mycket mer!
Jag kan inte undgå att tänka på vad han gett för signaler till era barn om det är så att han kallat dig en massa ohyfsade saker inför barnen. Jag hoppas verkligen att han inte gjort det men har svårt att tro att den typen av person kan tygla sig såpass. I själva verket undrar jag om det inte är han som lider av dålig självkänsla och vill få dig också att må dåligt. Varför kan folk annars bete sig på det sättet, om det inte finns någon psykologisk störning förstås. För mig är detta elakhet och det behöver man inte ha i sitt liv.

Nej, ta det nu lugnt och bygg upp dig själv långsamt. Ingen ny relation för snabbt utan ta vara på dig. Läs litteratur som handlar om självkänsla (Mia Törnblom mfl) Ge dig själv beröm för att du är en bra mamma, väninna m.m. Träffa folk som du mår bra av att ha omkring dig och gör roliga saker i hopmed dina barn. Kort och gott - gör saker som DU mår bra av.

Hoppas inte detta blev för negativt... men jag blir så arg när jag läser om män (eller kvinnor) som utövar denna typ av terror mot den de lever ihop med. Känns som att det är minst lika illa som fysiska slag.

Lycka till med allt och ta hand om dig och dina barn