fabbe

hej heter fabian är 16 år och har lite problem . när jag går på fest så kan jag inte ha kul utan alkohol kan inte ha det bara o jag dricker gära så mycke o ofta jga kan . vet inte varför men känner mig fri . min pappa ä alkolist o liksom jag känner att om jag dricker kan jag tala ut för min vänner . har aldrig kunnat snacka om min farsa för nån jag inte litar på knappt gör jag det när jag är full . jag skäms . vet inte varför skit konstigt elr hur. men sköönt när jag dricker kan ja snacka om det . va tycker du/ni??

Casanovas86

Hej Fabian, modigt av dig att skriva här! =) Jag förstår allt du säger och jag ser mig själv i dig... Min far var (är) också alkoholist.... det har han alltid varit och under hela min uppväxt fick jag höra hur dålig jag var i allt och hur lite värd jag var... Nu har jag ingen kontakt med honom längre, måste läka såren han orsakade innan jag kan se honom igen. Vet du om att barn till alkoholister löper större risk (genetisk) att hamna i alkoholism de själva? Är det någonting du vill? Bli som han menar jag... För de verkar som att det är dit du är på väg och det vore synd. Jag hade också en lång period av drickandet där jag kände att det var enda sättet att kunna prata ut med folk... drack när jag var ute men även när jag var ensam hemma... Tills jag insåg att jag höll på att bli som han... Det fick mig att se att jag var bättre än så, att jag kunde uppnå bättre saker än så och att jag aldrig ville såra folk på sättet han sårade mig.
Om du vill kan vi prata vidare om alkohiserade föräldrar då vi båda har gått igenom det och kanske kan vi hjälpas åt att acceptera det bättre. Hör gärna av dig om det låter bra ok? =)

Har bara en sista fråga till dig Fabian: vilket sorts människa vill DU bli?
Du kan bli vem du vill... men det är bara du som väljer!!!

Jess

Davikar

Det Casanovas86 sa är sant. Vill du undvika att bli som din far så måste du lugna ner dig med drickandet.
Om du känner att det är svårt att ha kul utan alkoholen så kan du nog behöva arbeta med dig själv lite mer. Lära dig att slappna av och släppa loss utan alkoholen. Hitta ditt rätta jag, och få bättre självinsikt. Kanske prata lite med skolkuratorn? Dom kan vara väldigt insiktsfulla människor.

fabbe

min farsa är inte dum i huvudet och skolkuratorn kommer jag aldrig snacka med för dem har svikt mitt förtroende flera gånger dem kan dra åt helvette ,

liten26

Hej

barn till akoloister har lättare att bli det själv. har vänner med alkolistföräldrar som måste ta det lugnt med drickandet...

har du hört talas om barn och ungdoms psyk?
kanske du kan ringa dem och be att få någon att prata med?
det kan hjälpa om du får prata med någon utomstående om dina problem, det kan ge perspektiv

fortsätt gärna skriva här, ditt problem är vanligt i din ålder (tonåren är svåra år)
men ta det lugnt meddrickandet

kanske du kan öva på ditt självförtroende när du är nykter?

försök hitta nån att tala med, om skolkuratorn är knäpp (det var min också i din ålder) så försöka hitta nån annan...

BeautifulThing

Du ska inte bli som din pappa. Lev ditt liv som du vill leva det, och det är INTE att bli alkoholist precis som honom! Träna upp din självkänsla på annat sätt istället Din pappa vill säkert inte heller att du ska göra samma misstag som han? Gör honom stolt nu

JaniC

Jag vet vad du menar med att det känns skönt.. jag har problem med självkänslan med, yttrar sig på mitt utseende. fast det ska jag besegra så . Och visst fan är det skönt att supa och kunna prata öppet med folk, ohja. fyfan. det kommer jag fortsätta med också. har också en farssa som dricker mycket. misuppfatta mig inte, min farssa är BÄST. han är ingen alkholist. men han har det i generna. och ibland kan det bi för mycket.. men jaja.. han blir bara mera GO när han är full.. men iaf. JAG vet att jag inte ska bli ett fylllo. så länge jag ställer in mig på det och tar det lungt och inte super varje helg så går det ju bra. men jag tycker att du ska prata med någon.. man vill ju gärna säga till sig själv"äh, inte fan behöver jag prata med någon, jag klarar det hära" men så går det inte till. man måste få förståelse från någon utomstående. och som tar grejjer objektivt! och dom flesta som jobba inom psyk/barn vård är hemskt trevliga och goa! sen när man väl har pratat med någon, så känner man den dära känslan av att man betyder något, och man lämmnar med ett smile på läpparna sen kan du öva på att ställa dig i spegeln och ge dig själv kommentarer som"jag duger som jag är, och gud vad bäst/snygg jag är).. läs gärna Mia Törnbloms bok om Självkänsla "Självkänsla Nu!" den har hjälpt mig att leda mig på rätt väg när allt så som svartast ut!