Att öka sitt självförtroende

2006-03-04, 16:27

Självförtroende. Något underbart för den som har det, något hemskt för den som inte har det. Men, det går att träna upp det - jag är ett levande exempel på det.

Lite bakgrund: Jag var mobbingoffer under hela grundskoletiden och hade av olika skäl svårt att få kompisar under gymnasietiden - huvudsakligen för att klassen var sammansatt av folk från olika glesbygdsorter. Jag gick alltså i princip helt utan kompisar under hela min skoltid, var blyg och vågade inte ta kontakt med tjejer. En dag för ett antal år sen så kom jag att ta mig en allvarlig funderare på hur det kom sig att jag inte lyssnades på, varför folk behandlade mig som en dörrmatta och varför jag hade så svårt att hävda min åsikt. Jag kom fram till att det i mycket bottnade i mitt bristande självförtroende. Jag är absolut inget proffs, men det här är vad jag kom fram till bland annat utan speciell ordning:

Blicken. Håll huvudet rakt och titta så långt fram som möjligt - så fort ögonen rör sig ner mot marken så följer självförtroendet med. Det här tänker jag fortfarande på - börjar blicken flacka - upp med huvudet.

Kroppsspråket. Tänk på hur du går, står och vad du visar med kroppen. Gömmer man ett skratt bakom handen, sluta med det. Försök använda lite yvigare gester. Brukar du hålla pärmar, papper eller liknande över bröstet (väldigt vanligt bland tonårstjejer) sluta med det - det är en skyddsgest som jag tror håller tillbaka självförtroendet.

Rösten och språket. Tala högre och tydligare, men utan att bli gapig. Kvinnor har en naturlig brist här, eftersom deras röster av rent anatomiska skäl är svagare - kvinnor tror jag har stor nytta av talträning.

Apa efter. Finns det någon i bekantskapskretsen som har stort självförtroende, så härma den personen och hans/hennes sätt att prata och röra sig.

Plats. Våga breda ut dig. I en bred trappa, gå inte längs med sidan - gå i mitten. Detsamma gäller trottoarer, gångvägar, rubbet.

Våga samtala med främlingar. Det behöver inte vara långa eller kontaktsökande. Göm din egen klocka, fråga farbrorn i busskön vad klockan är och då han svarat kommentera vad snygg klocka det är eller fråga var den är ifrån. Är den schweizisk? Nämn att du åkt skidor där, att du har släkt i Bern eller något liknande.
Det handlar alltså inte om något kontaktsökande på krogvis - lite utbyte om väder och vind eller en fråga om riktningen till tågstationen kan göra susen. Även om personen inte verkar speciellt pratsam så stå för pratet själv - det kan öppna de flesta.

Ta konflikter. Är pastan kall på restaurangen - klaga. Tränger sig nån före i kön - klaga.

Tänk positivare. Till att börja med, tänk tanken att du ska förbättra självförtroendet, och håll fast vid den. Av naturliga skäl då man har dåligt självförtroende tacklas tanken av "jag kommer aldrig lyckas förbättra mitt självförtroende". Så fort det kommer upp, gör en medveten kraftansträngning att ta bort det negativa. Det gäller för varenda negativ tanke i övrigt också.

Fokusera på dina goda sidor och utveckla dom. Det finns ingen människa som inte har någon god sida - det gäller bara att hitta dom. Det kan vara en speciell talang eller egenskap. Då egenskapen hittats, försök utveckla den så mycket som möjligt - försök bli bra på det. Gillar man musik och kan spela gitarr hjälpligt, ta gitarrlektioner; gillar man barn och har god hand med sådana - sök ett yrke som har med barn att göra. Och så vidare.

Acceptera brister. Det finns människor som inte kan ta en ren ton på gitarr, absolut inte kan lära sig matematik B eller hur man steker pannkaka. Kan du inte, lär dig leva med det och om livsmålen inkluderar denna egenskap som du inte kan göra något åt, gör upp en ny plan där bristen inte blir så kännbar.

Ta det lugnt. Att förbättra sitt självförtroende tar tid, och rätt tidpunkt bör också infinna sig. Går man i skolan eller arbetar så tar det ofta så stor kraft i anspråk att inte så mycket annat kan göras. Vänta till sommarlov eller semester och gör lite i taget.

Det här var det jag lärde mig under min ganska långa vandring mot ett bättre självförtroende. Det kanske inte fungerar på alla och en del kanske måste ha andra metoder, men om det finns något som verkligen har betydelse så är det den mentala bilden. Bort med de negativa tankarna. Det är tungt, det är svårt och det kan ibland kännas hopplöst, men tro mig, det hjälper.

2006-03-06, 00:14

Hej Pepper

Tack för bra tips skall testa på jobbet imorgon. Är innen för första gången. Kul att alla inlägg verkar så seriösa inte massa trams som det är på andra forum. Är du psykolog eller terapeut

Hälsnigar

Nykomlingen

2006-03-06, 06:28

Nej, jag är varken det ena eller andra, även om jag arbetat inom psykiatrin som vårdare för ett antal år sen. Däremot har jag alltid varit tillräckligt introvert för att på allvar kunna se vad jag själv känner och tycker - det var så jag kom fram till de här punkterna.

Kul att du gillade dom förresten - skriv gärna en rad och berätta hur det gick och framför allt kändes.

2006-03-31, 21:16

Hej, hej!

Ditt namn passar dig väldigt bra. Du har nu verkligen peppat mig till att försöka ta tag i mina problem och mitt självförtroende. Du har gett mig väldigt bra tips som jag ska prova direkt imorgon. Behövde verkligen detta pep-talk (eller vad det nu heter)

Med vänliga hälsningar Busan

2006-04-10, 13:33

Hej,
Ville bara säga tack för de konstruktiva råden. Uppskattas och skall testas

2006-05-19, 17:35

jag tror att en viktig sak att tänka på för att få en bra självkänsla är att umgås med människor som får en att må bra. Dumpa alla som får dig att känna dig misslyckad på något sätt. Forskning säger ju att man formas efter omgivningen och deras syn på en. Om andra har en positiv syn på dig så kommer du själv att få en positiv syn på dig själv och vice versa.

jag hatade min roll i min klass.. kände att jag blev någon jag inte trivdes med mer och mer. Jag kände att jag var inte mig själv där då jag fick mycket negativt bemötande.. jag råkade bli en "syndabock" som ofta sämre fungerande grupper skapar för att de ska må bättre själva. Jag hoppade av och mådde så mycket bättre när jag slapp vara nära dessa männisor och ska fortsätta i en annan klass sen. Om man umgås bland människor som verkligen mår bra så skapas inga syndabockar... det är de som inte mår så bra själva som skapar syndabockar för då känner de att de har det bättre....

2007-01-16, 18:01

Ja, blir verkligen peppad till att ta tag i mitt liv med nya tag å sluta tänka negativt om sig själv hela tiden! Bra tips!

Håller verkligen med i det senaste inlägget också om hur man känner att man hamnar i ett fack som man inte tycker passar en själv. Hände även mig med min dåvarande klass. Kändes som att alla (förutom dem som blev mina närmsta vänner) såg mig som en tyst person som inte vågade ta plats. Den känslan fick ju självklart mig att "hålla mig till facket". Och gjorde jag inte det, nån gång, så kändes det som att det blev stor grej av det: "Nu snackar hon".. Vilket jag inte heller blev bekväm i. Jag tror att detta fortfarande präglar mig. Där jag känner att jag måste hålla mig till bilden av hur andra (vissa) uppfattar mig. Annars känner jag mig obekväm och drar åt mig för mycket uppmärksamhet.

Men det är skönt att veta att det finns en sån här sida så vet man att man inte är ensam om sin tankar och funderingar om sig själv.. Å tipsen ska jag komma ihåg!
Mvh Johanna

RockAnqan · 2008-05-20, 19:16

Heeeeeej, japp detta ska jag pröva. Jaja, jag är bara 12 år och jag har otroligt dåligt självförtroende. Jag är väldigt tystlåten och så... men det är inte för att jag vill det så att säga, jag får ingen respekt och ingen låter mig ta plats. Jag var eller är inte ett mobb offer exakt men jag är väldigt känslig och tar därför åt mig ganska mycket, och inget av det jag tar åt mig är bra. Jag såg detta och tänkte att jag kunde pröva läsa, och ser man på! Jag kände igen mig direkt. Jag riktar blicken neråt alltid, det måste jag sluta med. Jag sitter mest stilla och tecknar eller lyssnar på musik och tänker, jag antar att den osociala delen är mitt fel, men det beror på att jag har världens sämsta självförtroende! Jag backar och drar mig tillbaka om någon kommer fram och berömmer mig eller pratar med mig. Jag är kanske i en väldigt tidig fas av att "hitta mig själv" och jag gillar inte mode eller det senaste, därför beslöt jag mig för att gå min egna väg. Men hur ska jag lyckas gå denna väg om jag inte litar på mig själv? Nu måste jag skärpa mig! Min mamma klagar hela tiden på mig, så jag ska byta skola nu när jag börjar högstadiet och jag ska försöka vara mer social och fixa mitt självförtroende. Jag gillar alternativa kläder och en slags lite rockigare musik, det kanske inte hjälper mig just nu eftersom det kommer ge mer fördommar, men det är det jag finner mig själv i. Jag kallas emo och sådant även om emo är en musik stil som står för emotionell hardcore och den är nödvändigtvis inte ledsam och det har inget med att skära sig själv att göra. Jaja, för att gå tillbaka till ämnet så tack! Tack så jätte mycket! Jag vet att jag kan klara detta utan att ändra min stil och allt, det har väl inget med det att göra eller? Mamma tror det, men jag tycker det inte har något med det att göra eftersom det inte påverkar mig på så sätt om inte det till och med stärker mitt självfötroende eftersom jag tror jag hittat mig själv och så... jajaja, tack tack tack tack tack.

per n illa · 2008-05-20, 19:21

Citat:

Ursprungligen postat av RockAnqan

Heeeeeej, japp detta ska jag pröva. Jaja, jag är bara 12 år och jag har otroligt dåligt självförtroende. Jag är väldigt tystlåten och så... men det är inte för att jag vill det så att säga, jag får ingen respekt och ingen låter mig ta plats. Jag var eller är inte ett mobb offer exakt men jag är väldigt känslig och tar därför åt mig ganska mycket, och inget av det jag tar åt mig är bra. Jag såg detta och tänkte att jag kunde pröva läsa, och ser man på! Jag kände igen mig direkt. Jag riktar blicken neråt alltid, det måste jag sluta med. Jag sitter mest stilla och tecknar eller lyssnar på musik och tänker, jag antar att den osociala delen är mitt fel, men det beror på att jag har världens sämsta självförtroende! Jag backar och drar mig tillbaka om någon kommer fram och berömmer mig eller pratar med mig. Jag är kanske i en väldigt tidig fas av att "hitta mig själv" och jag gillar inte mode eller det senaste, därför beslöt jag mig för att gå min egna väg. Men hur ska jag lyckas gå denna väg om jag inte litar på mig själv? Nu måste jag skärpa mig! Min mamma klagar hela tiden på mig, så jag ska byta skola nu när jag börjar högstadiet och jag ska försöka vara mer social och fixa mitt självförtroende. Jag gillar alternativa kläder och en slags lite rockigare musik, det kanske inte hjälper mig just nu eftersom det kommer ge mer fördommar, men det är det jag finner mig själv i. Jag kallas emo och sådant även om emo är en musik stil som står för emotionell hardcore och den är nödvändigtvis inte ledsam och det har inget med att skära sig själv att göra. Jaja, för att gå tillbaka till ämnet så tack! Tack så jätte mycket! Jag vet att jag kan klara detta utan att ändra min stil och allt, det har väl inget med det att göra eller? Mamma tror det, men jag tycker det inte har något med det att göra eftersom det inte påverkar mig på så sätt om inte det till och med stärker mitt självfötroende eftersom jag tror jag hittat mig själv och så... jajaja, tack tack tack tack tack.

varför ljuger du om din ålder ?

RockAnqan · 2008-05-23, 23:27

Citat:

Ursprungligen postat av per n illa

varför ljuger du om din ålder ?

Va?? Ljuger jag om min ålder? Det har jag inte lagt märke till.

2006-03-04, 16:27	#1 (permalink)
Pepper Inlägg: n/a Krediter: 0	Att öka sitt självförtroende Självförtroende. Något underbart för den som har det, något hemskt för den som inte har det. Men, det går att träna upp det - jag är ett levande exempel på det. Lite bakgrund: Jag var mobbingoffer under hela grundskoletiden och hade av olika skäl svårt att få kompisar under gymnasietiden - huvudsakligen för att klassen var sammansatt av folk från olika glesbygdsorter. Jag gick alltså i princip helt utan kompisar under hela min skoltid, var blyg och vågade inte ta kontakt med tjejer. En dag för ett antal år sen så kom jag att ta mig en allvarlig funderare på hur det kom sig att jag inte lyssnades på, varför folk behandlade mig som en dörrmatta och varför jag hade så svårt att hävda min åsikt. Jag kom fram till att det i mycket bottnade i mitt bristande självförtroende. Jag är absolut inget proffs, men det här är vad jag kom fram till bland annat utan speciell ordning: Blicken. Håll huvudet rakt och titta så långt fram som möjligt - så fort ögonen rör sig ner mot marken så följer självförtroendet med. Det här tänker jag fortfarande på - börjar blicken flacka - upp med huvudet. Kroppsspråket. Tänk på hur du går, står och vad du visar med kroppen. Gömmer man ett skratt bakom handen, sluta med det. Försök använda lite yvigare gester. Brukar du hålla pärmar, papper eller liknande över bröstet (väldigt vanligt bland tonårstjejer) sluta med det - det är en skyddsgest som jag tror håller tillbaka självförtroendet. Rösten och språket. Tala högre och tydligare, men utan att bli gapig. Kvinnor har en naturlig brist här, eftersom deras röster av rent anatomiska skäl är svagare - kvinnor tror jag har stor nytta av talträning. Apa efter. Finns det någon i bekantskapskretsen som har stort självförtroende, så härma den personen och hans/hennes sätt att prata och röra sig. Plats. Våga breda ut dig. I en bred trappa, gå inte längs med sidan - gå i mitten. Detsamma gäller trottoarer, gångvägar, rubbet. Våga samtala med främlingar. Det behöver inte vara långa eller kontaktsökande. Göm din egen klocka, fråga farbrorn i busskön vad klockan är och då han svarat kommentera vad snygg klocka det är eller fråga var den är ifrån. Är den schweizisk? Nämn att du åkt skidor där, att du har släkt i Bern eller något liknande. Det handlar alltså inte om något kontaktsökande på krogvis - lite utbyte om väder och vind eller en fråga om riktningen till tågstationen kan göra susen. Även om personen inte verkar speciellt pratsam så stå för pratet själv - det kan öppna de flesta. Ta konflikter. Är pastan kall på restaurangen - klaga. Tränger sig nån före i kön - klaga. Tänk positivare. Till att börja med, tänk tanken att du ska förbättra självförtroendet, och håll fast vid den. Av naturliga skäl då man har dåligt självförtroende tacklas tanken av "jag kommer aldrig lyckas förbättra mitt självförtroende". Så fort det kommer upp, gör en medveten kraftansträngning att ta bort det negativa. Det gäller för varenda negativ tanke i övrigt också. Fokusera på dina goda sidor och utveckla dom. Det finns ingen människa som inte har någon god sida - det gäller bara att hitta dom. Det kan vara en speciell talang eller egenskap. Då egenskapen hittats, försök utveckla den så mycket som möjligt - försök bli bra på det. Gillar man musik och kan spela gitarr hjälpligt, ta gitarrlektioner; gillar man barn och har god hand med sådana - sök ett yrke som har med barn att göra. Och så vidare. Acceptera brister. Det finns människor som inte kan ta en ren ton på gitarr, absolut inte kan lära sig matematik B eller hur man steker pannkaka. Kan du inte, lär dig leva med det och om livsmålen inkluderar denna egenskap som du inte kan göra något åt, gör upp en ny plan där bristen inte blir så kännbar. Ta det lugnt. Att förbättra sitt självförtroende tar tid, och rätt tidpunkt bör också infinna sig. Går man i skolan eller arbetar så tar det ofta så stor kraft i anspråk att inte så mycket annat kan göras. Vänta till sommarlov eller semester och gör lite i taget. Det här var det jag lärde mig under min ganska långa vandring mot ett bättre självförtroende. Det kanske inte fungerar på alla och en del kanske måste ha andra metoder, men om det finns något som verkligen har betydelse så är det den mentala bilden. Bort med de negativa tankarna. Det är tungt, det är svårt och det kan ibland kännas hopplöst, men tro mig, det hjälper.

2006-04-10, 13:33	#5 (permalink)
Jessa Inlägg: n/a Krediter: 0	Tack Hej, Ville bara säga tack för de konstruktiva råden. Uppskattas och skall testas

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2006-03-06, 00:14	#2 (permalink)
Inlägg: n/a Krediter: 0	Hej Pepper Tack för bra tips skall testa på jobbet imorgon. Är innen för första gången. Kul att alla inlägg verkar så seriösa inte massa trams som det är på andra forum. Är du psykolog eller terapeut Hälsnigar Nykomlingen

2006-03-06, 06:28	#3 (permalink)
Pepper Inlägg: n/a Krediter: 0	Nej, jag är varken det ena eller andra, även om jag arbetat inom psykiatrin som vårdare för ett antal år sen. Däremot har jag alltid varit tillräckligt introvert för att på allvar kunna se vad jag själv känner och tycker - det var så jag kom fram till de här punkterna. Kul att du gillade dom förresten - skriv gärna en rad och berätta hur det gick och framför allt kändes.

2006-03-31, 21:16	#4 (permalink)
Inlägg: n/a Krediter: 0	Hej, hej! Ditt namn passar dig väldigt bra. Du har nu verkligen peppat mig till att försöka ta tag i mina problem och mitt självförtroende. Du har gett mig väldigt bra tips som jag ska prova direkt imorgon. Behövde verkligen detta pep-talk (eller vad det nu heter) Med vänliga hälsningar Busan

2006-05-19, 17:35	#6 (permalink)
Inlägg: n/a Krediter: 0	jag tror att en viktig sak att tänka på för att få en bra självkänsla är att umgås med människor som får en att må bra. Dumpa alla som får dig att känna dig misslyckad på något sätt. Forskning säger ju att man formas efter omgivningen och deras syn på en. Om andra har en positiv syn på dig så kommer du själv att få en positiv syn på dig själv och vice versa. jag hatade min roll i min klass.. kände att jag blev någon jag inte trivdes med mer och mer. Jag kände att jag var inte mig själv där då jag fick mycket negativt bemötande.. jag råkade bli en "syndabock" som ofta sämre fungerande grupper skapar för att de ska må bättre själva. Jag hoppade av och mådde så mycket bättre när jag slapp vara nära dessa männisor och ska fortsätta i en annan klass sen. Om man umgås bland människor som verkligen mår bra så skapas inga syndabockar... det är de som inte mår så bra själva som skapar syndabockar för då känner de att de har det bättre....

2007-01-16, 18:01	#7 (permalink)
en annan gäst Inlägg: n/a Krediter: 0	Ja, blir verkligen peppad till att ta tag i mitt liv med nya tag å sluta tänka negativt om sig själv hela tiden! Bra tips! Håller verkligen med i det senaste inlägget också om hur man känner att man hamnar i ett fack som man inte tycker passar en själv. Hände även mig med min dåvarande klass. Kändes som att alla (förutom dem som blev mina närmsta vänner) såg mig som en tyst person som inte vågade ta plats. Den känslan fick ju självklart mig att "hålla mig till facket". Och gjorde jag inte det, nån gång, så kändes det som att det blev stor grej av det: "Nu snackar hon".. Vilket jag inte heller blev bekväm i. Jag tror att detta fortfarande präglar mig. Där jag känner att jag måste hålla mig till bilden av hur andra (vissa) uppfattar mig. Annars känner jag mig obekväm och drar åt mig för mycket uppmärksamhet. Men det är skönt att veta att det finns en sån här sida så vet man att man inte är ensam om sin tankar och funderingar om sig själv.. Å tipsen ska jag komma ihåg! Mvh Johanna

2008-05-20, 19:16	#8 (permalink)
RockAnqan Junior Member Nykomling Reg.datum: May 2008 Inlägg: 2 Krediter: 33	Heeeeeej, japp detta ska jag pröva. Jaja, jag är bara 12 år och jag har otroligt dåligt självförtroende. Jag är väldigt tystlåten och så... men det är inte för att jag vill det så att säga, jag får ingen respekt och ingen låter mig ta plats. Jag var eller är inte ett mobb offer exakt men jag är väldigt känslig och tar därför åt mig ganska mycket, och inget av det jag tar åt mig är bra. Jag såg detta och tänkte att jag kunde pröva läsa, och ser man på! Jag kände igen mig direkt. Jag riktar blicken neråt alltid, det måste jag sluta med. Jag sitter mest stilla och tecknar eller lyssnar på musik och tänker, jag antar att den osociala delen är mitt fel, men det beror på att jag har världens sämsta självförtroende! Jag backar och drar mig tillbaka om någon kommer fram och berömmer mig eller pratar med mig. Jag är kanske i en väldigt tidig fas av att "hitta mig själv" och jag gillar inte mode eller det senaste, därför beslöt jag mig för att gå min egna väg. Men hur ska jag lyckas gå denna väg om jag inte litar på mig själv? Nu måste jag skärpa mig! Min mamma klagar hela tiden på mig, så jag ska byta skola nu när jag börjar högstadiet och jag ska försöka vara mer social och fixa mitt självförtroende. Jag gillar alternativa kläder och en slags lite rockigare musik, det kanske inte hjälper mig just nu eftersom det kommer ge mer fördommar, men det är det jag finner mig själv i. Jag kallas emo och sådant även om emo är en musik stil som står för emotionell hardcore och den är nödvändigtvis inte ledsam och det har inget med att skära sig själv att göra. Jaja, för att gå tillbaka till ämnet så tack! Tack så jätte mycket! Jag vet att jag kan klara detta utan att ändra min stil och allt, det har väl inget med det att göra eller? Mamma tror det, men jag tycker det inte har något med det att göra eftersom det inte påverkar mig på så sätt om inte det till och med stärker mitt självfötroende eftersom jag tror jag hittat mig själv och så... jajaja, tack tack tack tack tack.