csa

Hejsan,
Jag är helt färsk på detta forum. Har tidigare inte tyckt mig behöva prata av mig med någon om mina känslor. Men sedan ett par dagar sedan har hela mitt liv förandrats på en liten stund. Anledningen är följande. I lördags gjorde min partner sedan 9 år tillbaka slut med mig. Detta känns helt förkrossande. Men samtidigt kanske jag någonstans förstår. I vår relation har jag nämligen varit extremt svartsjuk. Detta har varit en stor påfrestning både för mig och min partner. Jag måste få hjälp med detta. Har väl kanske inte riktigt accepterat mitt problem tidigare, och är rätt så förbannad på mig själv för nu har jag kanske förlorat ett tjej som jag sett mig leva resten av mitt liv med. Jag förstår min partner, att hon har tyckt det varit oerhört påfrestande. Svartsjuka är fruktansvärt. Vad gör man? Jag vill inget hellre än att bli frisk, dels för min egen skull och dels för mitt ex skull. När hon har beskrivit hur jag har varit med alla dessa kontrollerande frågor, telefonsamtal, misstankar om otrohet osv så mår jag riktigt dåligt. VARFÖR har jag inte sett detta själv. Varför har jag bara låtit allt vara. Jag har vetat att jag varit svartsjuk men förstår inte hur man kan vara så dum och förlora en så bra tjej. Vet inte hur jag kommer att klara av sedan när hon definitivt flyttat ut. Känner mig så tom. Det finns kanske likasinnade som har tips. Jag mår riktigt dåligt av detta!!!!

MVH
CS

gäst

Har exakt samma problem vi bråkar ofta om vrf ja blir svartsjuk ja o min tjej. för tillfället frösöker ja bara dölja d så gott d går o hon försöker att undvika att ta upp d även fast ja vet att hon tkr d e skit jobbigt d enda som verkar hjälpa e att dölja d för ja kna inte bli av me d men de har börjat försvinna nu ändå för ja har börjat tänka ja skulle aldrig vara otrogen mot henne så vrf skulle hon va d mot mig? vet inte om d var nån hjälp alls men nån annan kanske kan hjälpa oss båda?

dumglad

Jag har svackor där jag känner mig värdelös och undrar varför min sambo stannar hos mig. Det finns ju massor av jättesnygga, glada och spralliga tjejer i världen. Svartsjukan biter sig då fast och jag blir misstänksam för än det ena än det andra, beskyller och anklagar.

Men jag har börjat få bukt på min svartsjuka nu. Mycket, mycket tack vare min underbara sambo som verkligen inte anklagar mig för mitt beteende. Han vet ju att jag är depressiv och att jag kämpar mot en ibland helt svart världsbild. Och det faktum att han inte anklagar mig är det som hjälpt mig mest (även om han naturligtvis tycker det är fruktansvärt jobbig emellanåt).

Men jag tror att det som hjälpt mig mest är att jag erkänt för mig själv att jag är svartsjuk- och ibland sjukligt så. Till en början ursäktade jag det med synonymer, ville absolut inte se mig själv som svartsjuk. Utan sa att det var osäkerhet, avund.... och alla andra ord jag kunde komma på, istället för att själv använda ordet svartsjuk... Men jag tror det är viktigt att upprepa ordet för sig själv, och inte skämmas över att man är en svartsjuk person. Det är ju knappast nåt man valt själv, för vem vill dras med såna känslor och tvivel dagarna i ända?? Att erkänna sitt problem brukar ju i många olika fall vara första steget till bättring.

En annan sak jag brukar tänka är: "Det finns ju hur många snygga, attraktiva, charmiga och underbara killar/män i världen, men utgör det nåt hot mot min sambo?? Nej! Absolut inte! Så varför skulle du världens alla tjejer utgöra ett hot mot mig??".

Många gånger är det ju svårt att ta sånt här med just den som är närmast berörd (alltså sambo, pojkvän/flickvän, make/fru), men jag tror det är viktigt att göra det. Men ta INTE upp det när du känner dig som mest svartsjuk för då är din värld ofta väldigt enkelriktad. Försök ta upp det när du mår som bäst, är glad och mer säker på dig själv. Så kanske ni kan prata om det tillsammans?

Och skriv av dig mycket! Både när du är glad och kär, som när du är nere och full av tvivel. Både för dig själv och andra om du vill det. Och sen kan man återgå till det man skrivit när man känner sig nere och då få perspektiv på hur man tänker i de olika känslolägren.

Hoppas jag inte bara bubblade på om en massa obegripliga saker...
:roll: Jag menar absolut inte att få det att låta som en enkel match - för det vet jag att det inte är.

Men se dig INTE som en sämre männiksa för att du är svartsjuk!! Det är du ju för att du är osäker, inte för att du är en dålig person!

onelove

jag har sett att tankefältsterapi ska hjälpa mot känslor av svartsjuka. Själv ska jag gå på behandlingen för panikångest. Det beror helt på vad personer tror på fungerar, jag tro på alternativ medecin och det är värt att prova. Det är bara att skriva in det på sökmotorn google eller annat så kommer det upp info och olika terapeuter.