Periskop

För nu drygt tio år sedan så blev jag sjukpensionerad för att jag något år dessförinnan hamnat i en svår depression. Hur som helst så fick förfrågan om att gå i förtidspension vilket jag då tog. Detta mest då sedan jag då slapp att skämmas hälften så mycket som jag mot min vilja börjat göra nu. För ingen tror ju mig när jag säger att jag faktiskt blivit förtidspensionerad för just detta som depressionen har medfört för mig, vilket till sin förbannelse inte precis gör situationen lättare för mig i min psykiska skörhet. Vilket tillsammans med en lång rad saker som hör ihop med detta gör så att jag aldrig tycker mig kunna bli helt fri från depressionen. För bara detta att man inte blir trodd mm gör ju inte precis livet mindre bekymmersamt och deppat för en. Ja, det är ju inte konstigt menar jag att ens självbild och självförtroende är så dåligt och nere i botten när folk i gemen har bestämda uppfattningar hur man ska vara som förtids och sjukpensionerad. För om man ska vara det om man har någon psykisk åkomma. Ja då måste man vara helgalen och totalt ut flippad helt och hållet, dvs. lida av någon riktigt svår psykisk sjukdom eller ha något mer fysikiskt handikapp som verkligen syns. Vilket jag nu vädjar och ber om åtminstone lite förståelse för, hos alla dem som om möjligt nu kan tänka sig kunna ställa denna fråga till någon de har hand om i sitt arbete. För även om det på ett sätt gynnar vederbörande då i den lilla plats han må då kan tänkas ha, så kan det väll inte vara meningen att han från denna dag han får sin förtidspension ska behöva tacka nej till resten av livet eller låta sig anpassa sig till något som ligger under hans nivå bara för att få något av det livet kan ge. Ex. Varför ska t ex inte jag med mitt föga funktionshinder inte duga åt icke funktionshindrade tjejer, ja varför ska jag som gått i en vanlig skola i hela mitt liv mm, nu plötsligt bli tvingad välja min respektive bland funktionshindrade tjejer. För just så känns det ideligen nu när man försöker göra sig ett någorlunda helt liv som förtidspensionerad. För ingen tror ju en när man berättar varför idag. Ja, snälla jag vill bara att ni förstår vad ni gör var gång ni förtidspensionerar någon.

Villvitt

Jag tycker att det är väldigt sorgligt det du berättar. Det visar bara på hur lite kunskap folk har om depression. I vårt samhälle finns det en tendens att förringa psykisk ohälsa. När var det exempelvis ok att ta ledigt från jobbet för att man mår urdåligt? Men en förkylning går bra!

Och vad har förresten andra med det att göra? Varför du är förtidspensionerad är väl din ensak?

Hoppas det går väl för dig!