Bitter

Jag vet att jag inte ska bry mig om vad mamma säger, gör och jag vet att hon bara ser sitt värde i att kunna jämföra sig med mig, genom att se ner på mig. Men mest av allt hatar mig själv, för att jag tillåter henne gång efter annan avgöra mitt värde genom att jag anförtror henne vad som sårar mig, trots att jag vet att hon bara njuter då hon har ett övertag och trots att jag inte kommer få någon förståelse.

Det enda hon har kunnat ge mig är krav fördömande och förnekande och det gör mig vansinnig. Jag hatar henne verkligen, för att hon har mage att ställa krav på mig, efter allt jag har genomgått pga av henne.

Så länge jag minns har jag bara fått nära hennes ego. Jag har fått höra att jag står i skuld till henne och till mina övriga syskon, att jag är långsint, då jag säger mig ha förväntningar på dem också.

Är jag verligen ute och cyklar, jag menar är det verkligen så fel att bli sårad över att andra inte visar en sin uppskattning. Jag är väl ingen Jesus, som bara ska vända andra kinden till?

Vad som upprör mig mest är att min familj ändå berör mig så mycket och att jag inte bara kan vända dom ryggen till...

Hej bitter!

Fy vad jobbigt!

När man växer upp så ska ens föräldrar ta ansvar för sina barn, i det ansvaret ingår kärlek och emotionell trygghet, inte bara kläder och mat på bordet.
Du skriver att hon utsatt dig för massa krav så länge du kan minnas, det låter inte så bra, vad för krav? Och vad är det som du fått genomgå för hennes skull? Kan hon själv leva upp till kraven som hon ställer på dig?
Det kan vara svårt, men du måste sätta upp gränser, ännu mer, och var konsekvent i dina gränssättningar, när du sätter upp en gräns och säger ifrån, backa då aldrig undan från det!
Om du blir sårad av henne när du vill vara förtrolig, sluta med det, välj vad du berättar och inte för henne. Använd din fria vilja att göra val och ta beslut varje dag. Du har makten att bestämma hur du vill leva ditt liv, ta tillbaka all din makt och styr dig själv. Ta inte skit, tillåt dom inte att trycka ner dig.

Tusen tack för svaret. Jag kommer att läsa om ditt svar många gånger, för att påminna mig om det. Jag har bara alltid så förtvivlat väl behövt få höra det från min familj som aldrig kommer att ge mig den bekräftelsen.

Jag vet inte om det är någon mening med att här gå in på vad jag menar med att min mamma har stor skuld till mitt mående och jag är ju dessutom vuxen nu och har som du säger en fri vilja. Jag vet att jag måste välja bort dom som skadar mig, men det är bara så förtvivlat svårt. jag kan bara kort konstatera att det min familj har projeserat på mig verkligen inte har varit några trevligheter. jag har väl blivit någon form av "sopstation" för deras förbjudna tankar och föreställningar.

Mycket av det Jonas skriver i ett annat inlägg till en tjej som säger att hon inte vet vad hon har utsatts för i tidig ålder, känner jag tyvärr också allt för väl igen.

För att göra listan kort så kan jag säga att jag för tolv år sedan trodde att jag hade lämnat ett destruktivt liv, bara för att nu för bara två tre år sedan kollapsa totalt psykiskt med tvångstankar och depressioner.

Tyvärr verkar det som att slutet inte är nådd än och att det kommer att komma mer nu när jag har lyft på locket...

Bitter

hej igen, det framkom inte tydligt att den som svarade efter dig var jag som benämner mig som "Bitter" i första inlägget, därför skriver jag även detta inlägg för att klargöra det.

Vänliga Hälsningar/B

Hej igen bitter.

Va kul att mitt svar kunde ge dig något!

Projiceringar kan vara både otäcka och vilseledande. Det kan, som i ditt fall, leda till att man lägger på sig obefogad skuld och destruktiva beteenden.
Du skriver att det är svårt att välja bort dom som skadar och sårar dig, jag kan till viss del förstå dig i det, men är det inte ännu svårare att fortsätta tillåta dom att bete sig så, och du fortsätter att leva med skuld och ångestkänslor, som kan utvecklas till djupare depression och tyngre tvångstankar?

Du får gärna maila direkt till mig om du vill, jag jobbar som terapeut på Comunicera, du når infon via vår hemsida www.comunicera.se min adress är annika@comunicera.se