Jessica

Jag har en familj som jag vet älskar mig, och jag älskar dom också. Men ändå känns allt jobbigt. Min pappa kallar mig fula ord, men kommer sen och säger att han ångrar och bla bla bla.. Men han fortsätter ändå. Jag vill Aldrig vara hemma, men jag känner att jag inte har någon annanstans att ta vägen. Jag har kompisar. Men jag kan bara vara mig själv med en kompis. Vissa människor vill jag inte prata med. Jag känner mig löjlig. Har världens dåligaste självkänsla. Pappa har mobbat mig hela livet. Kallat mig "tjockis" te.x när jag var 10 år. Jag är inte stor mer. Men nu säger han att jag borde skaffa mig ett liv efter som jag inte har något, enligt honom. Det är jobbigt! Jag har drömt om självmord när jag sover. Fast jag skulle aldrig klara av det. Jag vill inte ta självmord. Men jag vill inte leva så här heller, jag mår pissdåligt. Inte alltid, men ofta. Jag har världens dåligaste tålamod och ibland känns allting bara som ett helvete! Och ibland får jag bara lust att skrika, eller gråta..

Jag frågade min dotter vad hon skulle säga till dig. Hon sa att du skulle berätta för din mamma hur du mår. Du skulle prata med din mamma så att ni kan gå till någon som kan hjälpa er, så att ni alla kan prata tillsammans. Hon undrar också om dina föräldrar är skilda för i så fall kunde du kanske säga till din mamma om du inte vill umgås med din pappa så ofta.

Om du inte kan prata med din mamma, tycker min dotter att du kanske kan prata med någon vuxen på skolan, t.ex. skolsköterskan, lärare, kurator.

Jag tycker att det är rätt så bra idéer. Jag skulle tillägga att det vore bra kanske att försöka prata med pappa först. Berätta öppet för honom hur det ligger till, att du kommer ihåg och grubblar fortfarande över vad han sa när du var tio, att du har det jobbigt, att du har drömt om självmord när du sover. Det är möjligt att din pappa säger någonting dumt igen men det är också möjligt att han lyssnar på dig. Skulle han vara okänslig prata med din mamma och om detta inte heller fungerar prata då med vuxna i skolan. de kanske kallar in dina föräldrar och då bör de fatta att ddet är allvar.

Som vuxen vill jag också säga att det inte är okej att få sina barn att må dåligt. Tyvärr gör många föräldrar fel, oftast med bra intentioner. Din pappa vill kanske uppmuntra dig till att göra mer på fritiden, att umgås med kompisar. Men han gör det på ett fel sätt.

Hoppas det löser sig

// Zombi & Dottern