Terapisnack » User Favorites: Viveca

Terapisnack » User Favorites: Viveca viveca Nordens största psykologiforum sv-SE Sat, 31 Jul 2010 16:40:09 +0000 <![CDATA[Sök]]> q http://www.terapisnack.com/search.php Disaster på "Svårt att slänga saker...." http://www.terapisnack.com/topic/svart-att-slanga-saker#post-181150 Tor, 10 Jun 2010 12:46:14 +0000 Disaster 181150@http://www.terapisnack.com/ Hur går det för er? ocdocbtco på "Rädd att skada andra!" http://www.terapisnack.com/topic/radd-att-skada-andra/page/2#post-174699 Mån, 22 Mar 2010 13:33:06 +0000 ocdocbtco 174699@http://www.terapisnack.com/ Jag har samma typ av tvångstankar som dig men har arbetat bort mycket av problemet. Grejen är att om du verkligen är utless på skiten och är beredd att må dåligt (dvs. uthärda grym ångest) för att få bort dem så är det ganska enkelt. I mitt fall tog jag varje läbbig tanke ex. "du kommer att döda din sambo i sömnen, var är knivarna?" och gjorde dem värre. Först levde jag mig in i fantasin om att jag verkligen kommer att göra det (läs: INATT!!), gjorde fantasin trovärdig och så läskig jag kunde. När jag gjort det så ökade jag ännu ett snäpp och lade till vilka grannar jag troligen kunde ha ihjäl också eller mina föräldrar och vad som skulle hända då. Sen fantiserade jag om hur jobbigt det skulle bli att vakna i blod och död och hur ledsen alla nära och kära skulle bli osv, dvs. väldigt jobbiga tankar för mig. Grejen är att när man får lite rutin på att förvärra dem istället för att börja bli rädd för dem och gå runt hela dagen och ruva på och vara rädd och ängslig och känna sig ensam så blir det en rätt okej aktivitet. För det första vänjer man sig väldigt snabbt vid ens hemska tankar när man inte flyr från dem genom panikartartade grubblerier. När tanken kommer ex. när man ska skära lite hederlig lök "du kommer sticka kniven ursinnigt i din älsklings hjärta" så svarar jag genom att säga "ja det kommer jag nog göra, sen stympar jag henne, våldtar henne, dödar grannar, hunden och grannarna. nu fortsätter jag skära löken tills jag blir galen och gör det". Som tur är blir man inte galen av tvångstankar. Fly aldrig från tvångstankarna och möt dem Head-fucking-on och visa vem som är bäst på att hitta på hemska tankar; du eller din sjukdom. Efter en liten tid (kanske ett par veckor) kommer du märka skillnad, det garanterar jag. Man kan inte vara rädd för samma tanke tusen gånger om man verkligen vågar tänka den. Sen hittar såklart OCDn på en ny tanke och då måste man börja om lite men då har du rutin på det. Gör det som passar dig. Skriv ner eller säg hemskheter högt för dig själv. Gör det värsta du kan och efter ett tag blir det till och med komiskt. Lycka till. solid_snake85 på "Skada min mamma?" http://www.terapisnack.com/topic/skada-min-mamma#post-173093 Mån, 01 Mar 2010 12:20:10 +0000 solid_snake85 173093@http://www.terapisnack.com/ Hej. vilken lättnad att jag fann denna tråd då jag har samma problem. Vågar inte prata med någon om detta då dom kanske tror man har blivit helt tokig och blir inlåst på hispan. Jag har tankar om alla jag ser eller möter att jag skadar dom på ett eller annat sätt. Jätte läskig känsla , ibland känns det som att det kommer hända och då blir ja så rädd för mig själv och blir som du livrädd att gå nära knivar och sånt. Om ja håller i en kniv kan ja se i huvve hur jag skadar någon USCH varför har man såna sjuka tankar?? dessa tankar kom bara en dag och sen har det blivit värre och värre.. jag äter anti depp (citalopram) de preparatet kan ju förvärra tvångstankar men jag vet inte om det är det som är felet då jag tänkte såhär innan också men inte i lika stor utstreckning. Vill bli kvitt dessa sjuka tankar. kan man bli knäpp till slut och göra det man tänker i huvve? bell på "Är det rätt att kolla dotterns dagbok och mail ?" http://www.terapisnack.com/topic/ar-det-ratt-att-kolla-dotterns-dagbok-och-mail/page/2#post-172628 Tis, 23 Feb 2010 02:31:07 +0000 bell 172628@http://www.terapisnack.com/ Gud, jag fattar inte att så många tycker det är ok. Min mamma läste min dagbok när jag var 15 och hon har bett mig om ursäkt 100 gånger men jag tycker att det är helt oförlåtligt. Det här är något hon aldrig kommer kunna göra ogjort. Min mamma har slagit mig, sagt att hon önskar att jag tog livet av mig osv. Men det är verkligen det här med dagboken som har förstört mest för mig. Jag slutade skriva dagbok, jag slutade skriva dikter, jag förlorade alla sätt att utrycka mig på grund av detta. Jag tycker inte man borde få ha barn om man kan tänka sig att göra en sån sak. Erik N på "Hjälp! Min fru misshandlar mig psykiskt och fysiskt" http://www.terapisnack.com/topic/hjalp-min-fru-misshandlar-mig-psykiskt-och-fysiskt/page/3#post-168198 Ons, 06 Jan 2010 01:32:52 +0000 Erik N 168198@http://www.terapisnack.com/ Det här var riktigt ruskigt att läsa. Jag drev en blogg för ett drygt halvår sedan som hetta Min fru misshandlar mig och jag känner igen vartenda ord som Pappa skriver. Själv har jag ännu inte lyckats göra mig fri men hoppas att jag orkar till våren. Har fått nytt jobb och nya krafter. Men förnedringen av mig och mina barn är outhärdlig. Hon kallar mig psykiskt sjuk, kallar mina barn för psycho, hon har slagit ut flera tänder på vår ena dotter, mina barn är rädda för henne och för att de ska få stryk även om det inte sker särskilt ofta, däremot har hon misshandlat mig en hel del fysiskt. Hon talar ofta om för våra barn vilken dålig pappa jag är trots att även jag är en synnerligen modern pappa som varit pappaledig länge och mycket, hon talar ofta om för våra barn vilka dåliga människor mina föräldrar och min släkt är. Henne är det däremot aldrig fel på. Jag älskar henne inte på grund av alla kränkningar men håller ändå fast vid henne. Varför? Jo, för mina barns skull. Men jag förstår att det är helt fel. Detta har pågått i 15 års tid nu dvs. långt innan vi fick barn. Lycka till pappa! Lyssnaren på "Kan han ha en "diagnos"" http://www.terapisnack.com/topic/kan-han-ha-en-diagnos#post-166417 Mån, 14 Dec 2009 12:27:28 +0000 Lyssnaren 166417@http://www.terapisnack.com/ Sockerberoende kan förändra ett barn, tror jag. Godis med färgämnen ska man akta sig för. Stekt lax är nyttigt och lugnande. Mera proteinrik mat tror jag också lugnar. Liksom mineraler och vitaminer. Flytande fiskolja i flaska, den med citronsmak kan man ha på maten på tallriken så smaken inte märks! NickeNyfiken på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-165965 Tis, 08 Dec 2009 23:25:37 +0000 NickeNyfiken 165965@http://www.terapisnack.com/ brukade nog mest springa runt och jäklas med folk för att få uppmärksamhet. och det fick man ju alltid. sympati och sånt var ju uteslutet. då var man ju tvungen att bli seriöst skadad. typ ambulans. eller jo. jag "ramlade" ner från ett träd när jag var liten. kom inte ihåg så mycket efter det. kom bara ihåg att jag skulle räkna baklänges på sjukhuset när de skulle söva mig. kom inte ihåg om det fungerade. Kasperdocka på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-165769 Mån, 07 Dec 2009 02:56:06 +0000 Kasperdocka 165769@http://www.terapisnack.com/ Jag känner mig bara hopplöst fängslad... när jag vaknar.. för att få uppmärksamhet av mina föräldrar.. eller någon form av empati.. så brukade jag gå omkring och halta.. men så glömde jag alltid bort med vilken fot jag haltade så det blev bara suspekt tillslut.. När frågan kom "Men.. haltade inte du på andra foten innan?" Jag blev ju bara ställd så jag kom av mig... igen.. men det var ingen som oroade sig så.. de sa bara att jag skulle sluta släpa fötterna efter mig och thats it. Vet inte om någon av er gjort något sånt..? Jag klädde också ut mig.. till min kusin, som jag visste var modig så jag kunde våga stå upp för mig själv o säga ifrån när jag tyckte att jag blivit felbehandlad.. men det funkade sällan det också men det har jag kanske sagt förrut.. ja minns inte längre. lostrom på "Inre besatthet (enbart i huvudet) av en vän" http://www.terapisnack.com/topic/inre-besatthet-enbart-i-huvudet-av-en-van#post-165507 Fre, 04 Dec 2009 07:39:34 +0000 lostrom 165507@http://www.terapisnack.com/ Ps. Att du ser dej som en liten människa med små resurser är resultatet av att ANDRA, genom sin behandling av dej, lagt på DEJ sin EGEN självbild genom att PROJICERA och ÖVERFÖRA den på dej och att UTSÄTTA dej för sina EGNA tillkortakommanden. Orsaken till psykisk sjukodm är det ANDRA gör och har gjort med en. Din självbild tillhör alltså sjukdommen och är andras fel och har i grunden inget som helst med dej att göra överhuvudtaget, Det är en del av dej nu, och kommer kanske i viss liten del alltid att förbli, men genom rätt hjälp och behandling kommer den självbilden att ändras radikalt! Man har alltså själv ingen del i eller ansvar för att man blir psykiskt sjuk. Ps. Här kanske ärftlighets och medicin-förespråkarna reagerar men även ärftligheten kommer ju från andra, så oavsett hur man resonerar blir resultatet detsamma. Det man däremot har ansvaret för är vad man själv gör med det man har. Mvh, L-O lostrom på "Inre besatthet (enbart i huvudet) av en vän" http://www.terapisnack.com/topic/inre-besatthet-enbart-i-huvudet-av-en-van#post-165506 Fre, 04 Dec 2009 07:24:03 +0000 lostrom 165506@http://www.terapisnack.com/ mintax2 Det var det jag trodde. Jag har hittills, i alla mina möten med OCD-drabbade, aldrig mött någon som inte haft ett/eller flera trauman i sin bakrund. Jag själv har det också. Så det är för mej uppenbart att detta är orsaken till att du utvecklat OCD. Grejen är att när det man råkar ut för som barn inte blir bearbetat då, så förträngs det tills psyket inte orkar göra det längre, men eftersom hjärnan då lärt att inte ta hand om det som hänt på rätt sätt under tiden, så utvecklar man psykisk sjukdom istället för att ångesten i sej och alla minnena skall väller fram, för det hade man kankse inte klarat med förståndet i behåll (eftersom allt ligger samlat, som i en krutdurk). Så hjärnan "väljer" att bli sjuk hellre än att "fejsa" smärtan direkt. Grejen man då, som vuxen, måste göra är att först sluta med det beteendemönster som man lagt sej till ( i detta fall OCD), SEN, för att bli varaktigt av med sjukdommen, måste man även ta tag i och bearbeta orsakerna. Det är en lång och smärtsam process, det vet jag själv men tro mej, att vara sjuk är värre, det vet jag ev egen och andras erfarenheter. Så det är låååångt ifrån försent. Jag är själv medelålders och fick ett nytt liv när jag blev av med min OCD. Mvh, L-O blackout_ på "Depression, olycklig kärlek, inget självförtroende, saknar mening med livet." http://www.terapisnack.com/topic/depression-olycklig-karlek-inget-sjalvfortroende-saknar-mening-med-livet#post-165486 Tor, 03 Dec 2009 22:16:53 +0000 blackout_ 165486@http://www.terapisnack.com/ Roligt att ni skriver och försöker hjälpa mig, jag har inte orkat sitta vid datorn så mkt på länge men nu har jag loggat in och läst. Ja jag känner ju precis som du Triaca skriver, att man undrar varför man själv blir utan kärlek, aldrig duger och varför livet måste levas när det känns så orättvist och värdelöst. Jag har jättesvårt att fokusera på andra saker. Jag har inga speciella intressen att odla, jag tycker som att det mesta bara är jobbigt och trist. Har nog ingen dröm om någonstans jag vill åka eller något att köpa, och har ganska begränsat med pengar också. Jag har försökt börja med ett par sporter etc som hobbies men det blir ändå som att jag inser hur meningslöst det är och att jag inte tycker det är roligt att lägga ner tid på en massa konstigheter medan kompisarna skaffar tjej och barn osv. Jag har en olycklig kärlek som jag lägger ner mkt tid på att tänka på nu också.. hon är utomlands just nu men det spelar ju ingen roll.. tankarna finns där ändå :( Nu har jag dessutom varit småsjuk ett par veckor till (troligen är jag försvagad av en antibiotikakur från tidigare i höst) och kan/vågar inte träna alls för att jag är så förkyld. Så nu gör jag inget annat än jobbar och sitter hemma och är trött och mår dåligt :( Jag orkar som inte ta tag i det här och jag befarar att det utmynnar i mer seriösa självmordstankar snart. Och snart är det jul och man måste försöka vara lite glad och social.. det tar emot rejält kan jag säga.. Jag ska kika på den där självbildsavdelningen Viveca tipsar om, vid tillfälle.. Men orkar inte läsa nu och tror inte jag är så mottaglig :( SUCK! Jag vet inte vad jag gör snart.. så mkt ångest :( mintax2 på "Inre besatthet (enbart i huvudet) av en vän" http://www.terapisnack.com/topic/inre-besatthet-enbart-i-huvudet-av-en-van#post-165089 Mån, 30 Nov 2009 16:47:35 +0000 mintax2 165089@http://www.terapisnack.com/ lostrom: "For du illa under din uppväxt? Lämnad? Mobbad? Utsatt? Övergiven? Dömd? Fördömd". Ja, o ja. Allt det där. Mobbad i skolan, utfrusen, misshandlad både psykiskt och fysiskt, övergiven, kränkt av grannar, struptag, det finns hur mycket som helst. Jag fick ta väldigt mycket stryk när jag var en liten oskyldig flicka. Jag var aldrig trygg någonstans. Jag undrar varför jag fick det, var det något speciellt med just mig som blev så utsatt?  Jag tror också att det  beror på uppväxten, det här som jag upplever...Jag tycker bara att det är så otroligt svårt att bearbeta det. Det blir som att all misshandel har satt sig i personligheten, som att jag själv är så övertygad om att jag är en liten människa med väldigt begränsade resurser. När jag var yngre trodde jag mer om mig själv, men nu verkar det som att jag börjar acceptera att jag aldrig kommer bli "större" än så här. Är ju medelålders nu... lostrom på "Inre besatthet (enbart i huvudet) av en vän" http://www.terapisnack.com/topic/inre-besatthet-enbart-i-huvudet-av-en-van#post-165043 Mån, 30 Nov 2009 05:29:46 +0000 lostrom 165043@http://www.terapisnack.com/ Hej Jag tror det handlar om återupprepning av något du upplevt tidigare i syfte att få dej att känna som du gjorde då samt ett bekräftelsebehov som uppstått av samma anleding. For du illa under din uppväxt? Lämnad? Mobbad? Utsatt? Övergiven? Dömd? Fördömd? Har man blivit det får det alltid konsekvenser av olika slag i form av psykisk problematik när man blir äldre, särskilt om man inte fått hjälp att bearbeta det i samband med när det hände. I ditt fall verkar det som att din hjärna återupprepar det du förmodligen upplevt och kännt som barn i ett försök att nu bearbeta det, men som du istället fastnat i. Som tur är, är det aldrig försent att bearbeta det på ett sätt så att man bryter den onda cirkeln och blir förlöst. Kanhända är jag helt ute och cyklar men det jag skriver kan ju, ernt allmänt, ha ett värde ändå hoppas jag. Mvh, L-O "XunknownX" Ström lostrom på "ny med tvångstankar hjälp mig gärna!" http://www.terapisnack.com/topic/ny-med-tvangstankar-hjalp-mig-garna#post-165041 Mån, 30 Nov 2009 05:10:37 +0000 lostrom 165041@http://www.terapisnack.com/ mintax2 Man kan inte ha bara tvångstankar utan att även ha tvångshandlingar. Det gäller bara att lära sej vad för handlingar man gör för att, för tillfället, försöka få bort tankarna och ångesten. I ditt fall lägger jag genast märke till en handling, nämligen den att du försöker mota bort tankarna. (Tvångshandlingar är inte bara handlingar man gör "med kroppen", utan även "inne i skallen", så att säja). Du skall alltså inte värja dej mot dom - du ska inte göra något alls åt dom. Vid din typ av OCD-problematik är det det kraftigaste sättet att "gå emot tvången". Mvh, L-O "XunknownX" Ström lostrom på "Har jag OCD?" http://www.terapisnack.com/topic/har-jag-ocd#post-165035 Mån, 30 Nov 2009 04:26:00 +0000 lostrom 165035@http://www.terapisnack.com/ Hej Anon2 Enligt min uppfattning är det en sjukdom om man lider av det. Alla har tvång, det är bara frågan om i vilken utsträckning. Det är alltså inte så att en del har tvång å andra inte, utan det är en glidande skala precis som med alla andra psykiska sjukdommar och psykisk problematik. Kriteriet för "sjukdom" är detsamma som när det gäller fysisk sjukdom, alltså att man skall vara sjuk (lida av det såpass att man själv anser att man är sjuk). Så ser jag på det. Mvh, L-O Ström NickeNyfiken på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164888 Fre, 27 Nov 2009 23:04:05 +0000 NickeNyfiken 164888@http://www.terapisnack.com/ jag trodde du menade sådana inre barn visuliserings övningar och symboldrama och sånt. men inre barn kanske är en allmän term, inte ett gäng övningar. jo, det är nog ganska bra att tänka så, jag "borde" nog göra det oftare än jag gör. men det är ju inte så trevligt att gräva runt i sånt eftersom jag börjar få minnesbilder och sånt som ploppar upp lite spontant under dagen om man gör sånt för mycket. kul att se att du försöker, och är motiverad. lite inspirerande.. jag fårstår vad du menar med ett ens jag bara är en spegling från dem. men jag tror inte det är en spegel. de ser nog bara det de behöver eller vill se. man får nog aldrig den empation/sympatin. det är väl där det inre barn klappandet kommer in. är det bara jag som känner en stark ilska/hat varje morgon när man vaknar? känns ändå konstigt att man alltid blir arg de första sekunderna som kan vara hela dagen utan att veta varför. kan ju inte vara dåliga drömmar. måste ju vara något annat Keeponthesunnyside på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164864 Fre, 27 Nov 2009 19:07:08 +0000 Keeponthesunnyside 164864@http://www.terapisnack.com/ NickeNyfiken: Nej jag har precis börjat lära känna mitt inre barn, men han springer ofta och gömmer sig och har svårt att fullt ut lita på någon. ;) Skämt åsido, det inre barnet är väl egentligen bara en metafor för de känslor inom oss som inte ännu "växt upp" riktigt, utan stannat på ett barns mognadsnivå. Man försöker se sig själv som man var när man kände dessa känslor och försöka möta det barnet inom sig. NickeNyfiken på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164858 Fre, 27 Nov 2009 17:17:43 +0000 NickeNyfiken 164858@http://www.terapisnack.com/ nja, jag hade nog inte sett att de söker sig till dig som ett tecken på styrka, snarare tvärt om. Ensamheten suger. Men det där känslan att man absoult inte kan eller vill göra det kommer från rädsla. Separations rädslan är mycket mindre än den störe rädslan för att inte vara i kontroll över sitt liv och vara hjälplös. jag vet inte varför jag vill bli kontrolerad ibland? aldrig klurat ut det. akta dig för svaghets manipulationer som att inte vara den som släpper taget. de kommer försvåra accepterandet rejält. och de gör dig vidöppen för att få sådana tbax. nä, man behöver inte förlåta för att acceptera. (nu menade jag inte att du är svag för att du använder dem, de gör jag också x antal gånger per dag utan att tänka på det. de kallas så) <a href="../../../profile/keeponthesunnyside" rel="nofollow">Keeponthesunnyside</a>: har du några tips för de där inre barn övningarna? mitt barn bara grinar eller springer hem till föräldrarna. klappa den lille rackaren är inte enkelt. tog ett steg uppåt på min exponerings skala idag. usch vad det sved. fick sådan skam och kände mig iaktagen och bedömd. men det gick över på någon minut. tror det börjar gå framåt. men gillar inte att känna känslor bland folk. usch och det kommer nog bara bli värre. när jag är klar med det här programmet ska jag fan få ligga som Mick Jagger, annars kommer någon få en massa arga brev..:D Kasperdocka på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164839 Fre, 27 Nov 2009 12:13:42 +0000 Kasperdocka 164839@http://www.terapisnack.com/ NickeNyfiken; Vet vad du menar.. det känns någonstans som att man blivit straffad för en livstid. Inte att de har fått konsekvenser.. utan vi.. som varit med om sånna här saker..  de kan inte bli ställda mot väggen och kan inte förväntas förändras eller upplysas om sina fel. I mitt fall känns det lite som man blev märkt som "bad egg" redan innan man föddes och på grund av det.. förtjänar man allt som kommer..  Och de har slutat tänka på allt det där.. för länge sedan.. Visst känns det orättvist?   Brutit med föräldrar och syskon? Det är väl ungefär det jag är i färd med att göra också  Min kurator sa det häromdagen.. och det har väl flera med henne sagt att jag måste reflektera över "vad för nytta" man har de relationerna till.. tex va vinner jag på att ha fortsatt kontakt med mamma? Jag vet inte svaret på det.  Samtidigt så var ju aldrig det valet mitt. Jag har alltid velat och önskat att mina släkt och familjerelationer skulle fungera.. Så visst finns det säkert lite stolthet i tanken av att "Jag vill inte vara den som bryter kontakten, för det är inte jag som inte velat få det att fungera." Jag vet inte. Men att försöka arbeta i ständig motvind.. är ganska hopplöst.  Det är ju inte som om jag har kommit någonstans heller. Jasså ja.. jag blir så störd av att skulle jag så mycket som försöka hinta till mamma att det varit jobbigt och att hon inte varit helt perfekt.. så fräser hon bara åt mig att det inte alls är sant, för att i nästa stund gråta över min storebror hade det sååå mycket värre än mig. Att jag inte hade rätt att klaga och så hotade hon med olika saker.. så att jag skulle hålla tyst.. Tänker på hur hon aldrig tröstade mig om jag slagit mig blodig utomhus. Utan det var alltid mina kortvariga vänners mammor som plåstrade om mig. Eller att jag helt enkelt plåstrade om mig själv.  Jag vet inte om jag kan se det positivt att de gråter ut hos mig för att sen vända mig kalla handen när jag behöver stöd själv.  jag är inte stark.. jag är svag, jag har ingen egen identitet. Mitt "JAG" är  deras spegelbild. Det finns inte utrymme för mig där.  Och jag kan inte riktigt se hur jag kan fungera utan dem. Jag vill fungera utan dem, men jag vet inte om jag kan överleva den ensamheten eller stå emot och neka hela tiden jag kommer falla tillbaks.. och de kommer klampa in på all den yta som jag vunnit som min, i min egen person, i mitt eget liv... låter väl flummigt. Precis som NickeNyfiken skriver.. man blir nästan lite.. eller kanske minst sagt.. lite socialt handikappad.  Om man då inte har sin familj.. inga nära vänner..  och man inte har så väldigt lätt för att ta kontakt med människor.. då blir man ju verkligen isolerad.. jag antar att det är en Pest Eller Kolera fråga.. vad föredrar man.. Jag har precis börjat min "behandling" och jag hoppas att jag under den vägen kan komma till en sån bra insikt också. Att man måste sätta sig själv i första rummet  men jag undrar om skuld och skamkänslorna någonsin kommer försvinna. Jag är lite rädd att gör man för hastiga förändringar i sitt liv blir fallet så mycket tyngre och så mycket svårare att resa sig upp efter. På ett sätt... blir jag väl glad att de ringer.. men jag blir nästan alltid besviken när relationen bara sker på deras vilkor och när det passar dem. Keeponthesunnyside på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164818 Tor, 26 Nov 2009 23:37:24 +0000 Keeponthesunnyside 164818@http://www.terapisnack.com/ Förstår att du verkligen har behov av att skriva av dig! Känner igen mig i vissa delar av det du skriver. Att ens föräldrar inte är till för barnen, utan barnen är till för föräldrarna, att de som ska vara vuxna och ta hand om sina barn inte ens kan ta hand om sig själva och sina känslor och problem. Känner så väl igen frågan din mamma brukar ställa: "Har jag varit en dålig mamma", och det ärliga svaret som man aldrig kan ge och som heller inte är önskat. Det är ingen ärlig fråga, och önskar inget ärligt svar! Min mamma kunde i perioder vara en halvskaplig mamma, inte alls som dina föräldrar. Min pappa har alkoholproblem, men har även om han aldrig försökt knyta an till mig heller aldrig haft ett behov av att förnedra eller avreagera sig på mig. Han ställde sig dock aldrig på min sida, eller försökte ta ned min mamma på jorden när hon svävade iväg i sina inre föreställningar. Jag har brutit helt med mina föräldrar och syskon, inte för att hämnas eller för att få ett övertag utan för att orka med, för att kunna bli starkare i mig själv och bygga upp ett eget liv. Säger inte att det är rätt sätt för dig, men du ska inte behöva känna skuld och skam över att du inte orkar stötta dina föräldrar. De stöttade inte dig när du behövde det, och ett barn ska aldrig behöva känna att det finns till för sina föräldrar. Att de söker sig till dig för hjälp ska du dock ta som ett gott tecken: du är starkare än dem! Du har större chans än dem att hitta en väg till ett mer normalt liv. Jag försöker nu vara förälder åt mitt inre, skadade barn och upplever att det hjälper mig. NickeNyfiken på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164814 Tor, 26 Nov 2009 22:47:26 +0000 NickeNyfiken 164814@http://www.terapisnack.com/ Jag bryr mig inte så mycket om vad de tycker. Däremot är det väldigt jobbigt att inte kunna fungera med andra människor. Man kan inte få ett jobb, får man ett är det ett helsike att behålla det, inga vänner, och flickvänner innebär engångsligg på krogen. Och vill man bli av med det, så måste man tydligen prata om sin jäkla uppväxt. Triaca på "Depression, olycklig kärlek, inget självförtroende, saknar mening med livet." http://www.terapisnack.com/topic/depression-olycklig-karlek-inget-sjalvfortroende-saknar-mening-med-livet#post-164548 Tis, 24 Nov 2009 10:50:37 +0000 Triaca 164548@http://www.terapisnack.com/ Hej! Kan säga att jag känner igen mig en hel del i det du skriver. Har heller aldrig haft ett förhållande utan bara kortare flirtar där det oftast är de(killarna) som tappar intresset och väljer bort mig för någon annan tjej. Jag har precis som du svårt att släppa taget om personen i fråga utan är olyckligt kär länge efteråt och hoppas, fast jag vet att det är fullkomligt orealistiskt, att de ska ångra sig och vilja ha mig. När detta upprepas ett flertal gånger tycker jag att det är ganska självklart att självkänslan sjunker och man undrar varför man inte duger. Jag håller precis på att komma över min senaste(och starkaste) olyckliga kärlek (det har tagit nästan ett år) men när det var som värst ville jag bara dö. Jag hade också självmordstankar, men jag tror inte att jag aktivt skulle kunna klara av att ta livet av mig. Dock hoppades jag när jag somnade på kvällen att jag skulle slippa att vakna igen, bara upplösas i molekyler och försvinna spårlöst som om jag aldrig hade funnits. Visst känns livet helt tomt och meningslöst när man tänker på hur kärlekslöst det är och ser vännerna med pojkvänner/flickvänner och kanske barn. Speciellt som man ständigt från alla håll blir matad med budskapet att meningen med livet är kärleken och det finns inget så underbart som en förälskelse. Och då undrar man varför man blir utan. Jag tror lösningen delvis kan vara att släppa taget om sin längtan, att låta den finnas där (det är ju omöjligt att helt bli av med den) men fokusera på andra delar av livet. Har du något fritidsintresse/hobby som du kan ägna mer tid åt? Kanske börja med någon ny aktivitet som du alltid velat göra? Du har kanske en dröm om något du vill kunna göra i framtiden(som inte involverar skaffa flickvän) typ en lång resa, köpa båt etc. Något du kan spara och planera för och drömma om. Hitta någonting som ger en mening med livet även utan en kärleksrelation. För det bara måste ju finnas andra aspekter av livet som gör det värt att leva. Jag tror att det kan handla om att släppa taget om, men aldrig förlora hoppet om kärleken. Lätt att skriva, svårt att genomföra, men, men. Jag önskar dig all lycka till och hoppas du kan få in glädjen i ditt liv igen. Kasperdocka på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164539 Tis, 24 Nov 2009 09:29:37 +0000 Kasperdocka 164539@http://www.terapisnack.com/ Oj, låter inte roligt. När jag var liten så kunde jag "vakna upp" i sånna där vredesutbrott då jag fysiskt tagit tag i någon.. yngre än mig.. för att deras världsbild var så mycket mer annorlunda än min.  Och jag ville inte acceptera den verklighet som jag levde i, inte var den sanna och riktiga.. eller som den skulle vara. Jag blev rädd för mig själv när jag såg deras rädsla för den kunde jag ju relatera till. Man kände sig som ett monster. På något sätt känns det som om man alltid kommer sitta här på terapisnack, varje dag... För att man inte kan släppa och gå vidare.. Skämt o handlingar som DOM glömt för längesen. Jag kan tänka mig.. att mina föräldrar och alla..  som jag upplever har emotionellt skadat mig, eller på annat sätt.. bara gjorde det för att "hjälpa mig" till självinsikt som Jantelagen. Jag har börjat ta bort och blockera släktingar och syskon och sånt från facebook och allt sånt, jag orkar inte titta på dem längre. jag vill inte att de ska se eller veta om hur jag verkligen mår, jag vill inte heller att jag ska tro eller börja tycka och accepterar sånt som fortfarande... fortfarande skadar mig av vad de tidigare sagt.  Jag har börjat tänka att.. jag nog måste bearbeta allt.. innan jag ens kan få tänka tanken på att förlåta dem. Men jag arbetar mot mig själv hela tiden.. känns det som.. Men det känns som en missuppfattning allting. En vriden tolkning. Man har varit ett skämt som ingen längre kan komma ihåg. Det har för mig känts viktigt att de förstår att man har mått dåligt för vad de sagt och gjort och sådär..  men man är bara larvig.. som inte kan komma förbi det där.. Varför känns det så viktigt att förklara för någon som bara sett på allting som ett skämt och som ett tidsfördriv eller en god form av uppfostran som inte kan relatera till ens i närheten av vilken skada det har tagit?  Varför försöker man hela tiden rätta sig i ledet och acceptera saker i hopp om att det där gamla ska glömmas av sig självt och att man ska... tillslut få den kärlek man letar efter hos sina föräldrar osv..? Unelmann på "Drömmer att jag ramlar i vatten... tills inatt då jag klarade det!" http://www.terapisnack.com/topic/drommer-att-jag-ramlar-i-vatten-tills-inatt-da-jag-klarade-det#post-164521 Tis, 24 Nov 2009 01:37:50 +0000 Unelmann 164521@http://www.terapisnack.com/ Ja, den drömmen liknar en väg, där du på känslomässig och lite osäker hoppar från den ena "pontonbryggan" till den andra. Just de där pontonbryggorna kan vara olika "terapier" eller metoder som du har provat för att ta dig fram. På den vägen när du är där ute bland alla känslomässiga element, hittar du något som "håller", som du kan greppa och ha som stöd. Något som "känslomässigt bottnar". Ett sorts instrument eller metod på det mentala planet. Med vars hjälp du tar dig ända ut till båten. som ju känns som ett mål i den här drömmen. Båten i sig beskrivs ju inte i drömmen, men utgör en värld i sig själv, och den har kontakt med både känslor, ande och evighet.. NickeNyfiken på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164351 Sön, 22 Nov 2009 20:58:08 +0000 NickeNyfiken 164351@http://www.terapisnack.com/ Jo, men alla spendera inte tonåren med att snora kokain och vilja mata demonen inom en med liv för att kunna frigöra mig från mitt mänskliga fängelse och bli gud. Så jag blir lite rädd när jag känner rättfärdigt vrede. Fast utan makt/flow känslan är det ju inte så farligt. Det hade ju varit så enkelt att gå tillbaks dit. Att lida är ju något jag gjorde bra iallafall. Tycker man borde få någon sorts medalj om man slutar snora kokain samtidigt som man är halv galen, utan att gnälla till någon. typ något som glittrar iaf. fast man blir väl inte belönad för att vara en idiot. tycker man borde bli det, så jag har något att tävla med. vet inte varför allt hat har kommit upp till ytan igen. är kanske för att jag har ett uppehåll med de töntiga jävla kbt-övningarna. fast de är ju mot social fobi, så vete fan varför jag blir hatisk av att sluta med dem. Här kanske det är en bra idé att kommentera att jag inte matade demonen med någon. Det hade ju typ varit... elakt. :D Har faktisk inte tänkt på det innan, men är ju ganska rädd att det ska komma tillbaks igen. Jag menar, när gymmade som sjutton i skidmask för att bli en känd seriemördare (ja, så folk skulle vete att jag led... låter ju så dumt nu, men) och inte kunde se mig själv i spegeln, för Vi har ingen spegelbild, så tyckte jag att jag var helt normal. lite arg, men alla hade varit så i min situation. Så hur vet man att man blivit normal egentligen. Är väl därför jag blir rädd och arg när jag tycker illa om folk eller tycker synd om mig själv. Nä, kommer aldrig att prata med präster. Jösses, en kyrka är ju bara fylda med moraliska människor. Typ som jag fast som ljuger mer för att se normal ut. Sådana träffar jag varje dag. Är ju som en magnet för psykfall. Om jag känner samhörighet med någon så vet jag ju vad de är. Oftast är de mycket värre. Och de jävla övningarna. Gör ju bara så att man hamnar i något gränsland. Där man inte passar in med de lugna, stabila människorna, och psyfallen tycker man är tråkig och strikt. Som en envägsbiljett till ett ålderdomshem. Visst, jag mår bättre och är lyckligare, men va fan, resten av livet är identiskt. Förutom att jag undviker alla människor jag känner samhörighet med numera. Hade jag fått en timlön för allt jobb jag laggt ner hade jag varit rik nu. Och för vadå, så jag kan sitta här, utan psykoser och droger, och vara olycklig. Töntigt.. Du kan inte heller binda minnen till tid. Coolt, jag trode det var en skada av colan. Men borde tacka päronen då istället. Borde skicka dem ett kort. Jo, att sluta be om ursäkt gör en lite ensam. Men man lär sig av sina misstag istället. Vilket var en helt ny upplevelse när jag provade det. Nya, coola misstag varje gång nu. Tja, förutöver att studierna går halvdassigt. Där lär man ju sig inget. Nu känner jag inte dina vänner, men när jag fortfarande hade en "relation" till mina päron, så tog jag enorma mängder skit från mina "vänner". Fast då såg man det som normalt. Man levde ju i en arg, skam, skuld, hat- circus. Nu kräver jag respekt och uppriktighet av folk. Låter bra, men innebär bara att jag skäller ut folk på mcdonalds ibland. Men ett steg i rätt rikning bort från passiva aggresionen. Rövhålstendenserna kan man ju slipa bort när man kan vara ärlig utan att man förväntar sig att det ska komma en hord människor och misshandla en för att man inte vill vänta 20min på en burgare. Nä, nu mår jag dåligt. så måste nog säga nått om att jag egentligen är snäll. de säger alla. Nä, nu börjar det bara låta illa. Åh, du sa nej. Bra jobbat!!! ja, heregud va dåligt man mår. jag kan må dåligt och gråta i en hel dag. men det måste göras. Kasperdocka på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164218 Lör, 21 Nov 2009 18:58:18 +0000 Kasperdocka 164218@http://www.terapisnack.com/ Slutat be om ursäkt?.. Försvinner inte folk ifrån dig då?  Jag har någon hat-älska känsla till allt.. som om jag var schizofrein och hade en god och en ond människa i mig.. beroende på vilken sida man vaknar på morgonen ungefär..  Jag vet inte vilken sida som dominerar.. det beror på när man frågar mig.. så whatever.. jag hatar de vänner jag har.. nästan lika mycket som jag älskar dem.. eller tvärt om.  Det är den där moraliska frågan som ställer till det för mig. Jag vet inte exakt när jag är ärlig med vad jag känner och när jag inte är det. Ibland kanske man ber om ursäkt en gång för mycket för att man är rädd att bli övergiven.. ännu en gång.. eller ryter till en extra gång ..av exakt samma anledning.  Förvirrad?.. Minst sagt.  Jag är så misstänksam och misstrogen att jag lägger fälleben på mig själv i relationer.. därför att känslorna går i alla håll, högt och mycket hela tiden. Speciellt i de som ska vara mina nära vänner.  Så jag verkar väl bara desperat och psykopatisk i deras ögon. Det är mycket möjligt att jag är,  ska tilläggas, misslyckat psykopatisk. Hehe nä då är det kanske en annan femma.. men finns alltid någon o prata med.. annars.. som en präst.. men jag har aldrig kunnat lita tillräckligt på en präst.. vet bara att de försökt "rädda min själ" och omvända mig. Vilket jag inte är intresserad av.. och att de skulle försöka utföra någon exorsism på mig om jag inte erkänner att gud existerar... så det funkar inte på mig. Men det kanske kan funka för dig?  Sedan finns det tydligen en massa fristående föreningar.. som riktar sig mot olika "problem-grupper" men det låter suspekt i mina öron. Eftersom det kan vara sammansatt av någon frikyrklig organisation eller annan skenhelig människa som vill upplysa oss stackars förtappade själar om "den sanna vägen" och helt plötsligt finner man sig i en sekt. (Jag är medveten om hur mörk min bild av människor är) Alla tänker väl lite så någon gång.. ont om någon annan.. skulle jag säga vad jag tänkte till en skolpsykolog skulle jag nog hamna i tvångströja någonstans jag också. Men jag vill iallafall ingen illa.. inte skada någon.. Hade ganska mycket utagerande ilska när jag var liten.. jag vet inte exakt vart den tagit vägen nu.. men den uttrycker sig nog i det där med att vara besviken och misstänksam.. men aldrig utåtagerande eller fysiskt bara mot mig själv i sådanafall. Jag vet inte det är svårt att generallisera sitt eget beteende. Hm det är ju en process..  och jag kan inte heller binda minnen till tid eller år.. Narcissist? min egen teori.. som inte har någon vetenskaplig grund överhuvudtaget... Jag tror en narcisist mår dåligt eller ha en vriden självbild för att behöva uttrycka sig på sitt sätt. Någon som mår bra och skulle ha en god eller iallafall stabil självbild skulle inte hitta ett behov av att klanka på andra.. för då är man trygg i sig själv nog att kunna tolerera och älska sig själv och andra. Skulle man då börja behandla andra respektlöst  så borde man ju inte må bra över sig själv..? Grunden för att kunna älska en annan människa är väl att kunna älska sig själv?  Jag vet inte.. Veckan har varit.. ganska tung, igår var det ganska hemskt.. både mamma och mormor ringde och ville ha stöd.. för sina plågoandar.. och jag orkade bara inte.. så av skuldkänslor bröt jag samman efter att jag hade sagt nej. Jag vet att de mår dåligt och skuldbelägger mig för att jag på senare tid.. försöker.. få avstånd till dem lite.. så för att jag inte har tid med dem..  min kommunikation till mina vänner är dålig.. från båda håll har jag insett.. så.. jag vet inte..  har varit på ännu ett gruppterapimöte och känner en växande ångest efter varje möte nu.. så ..nej ja vet inte.. Själv? NickeNyfiken på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164149 Lör, 21 Nov 2009 00:45:30 +0000 NickeNyfiken 164149@http://www.terapisnack.com/ nä.. censurerar de bort ord som fuck? löjligt, tänk om man skulle komma över något stötande material på en sådan här sida. NickeNyfiken på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-164148 Lör, 21 Nov 2009 00:43:37 +0000 NickeNyfiken 164148@http://www.terapisnack.com/ jag har slutat be om ursäkt. det är ju verkningslöst ändå. och kompromissar ens integritet. egentligen så ville man ju säga det så varför ljuga. folk förstår säkert, annars så fuck them if they can\'t take a joke... "Ibland så känner jag mig ensam, och då går jag ut för att prata med människor. Men ALLTID så ser jag någon ful tjockis så och prata som ingenting, som att han inte vet om hur äcklig han är, och skämms inte för det. Jag vill hugga ner han med en yxa och mata han med sin egen mage, så jag slipper se det hånflinet. Han ska veta hur äcklig han är. Och ja, dessa tankar påverkar min förmåga att samarbeta i grupp och är dåligt för mina studieresultat.. Nu åter till mina tankar.." haha, kommer nog inte se det som något studierelaterat, och så hamnar jag på något låst hem. med elaka människor. och då menar jag riktigt elaka, inte låssas elaka som jag. i wish.. Här hade jag tänkt skriva nått om att jag egentligen aldrig tänker sådana tankar, men va fan, det är ju inte sant. har ju sådana tankar på en daglig basis. eller det har jag nog inte. men i genomsnitt.. undrar varför man känner att man absolut inte får tänka så. är ju bara tankar, hur kan de vara onda. och varför assosierar man sig med sina tankar. måste ju flyga runt miljarder sådana i huvudet. varför ploppar just sådana upp. kan inte komma ihåg att någon gjort så mot mig. tja, minus yxan då förståss. jag kanske har någon psyko-sjukdom och det inte är något reanactment typ av grej. och då slipper man ju göra sånt här. börjar faktiskt tycka att jag borde kunna se några resultat på mitt arbete. har ju hållit på i 2 år nu. eller är det 1 år. usch, jag hatar att jag inte kan minnas tid. folk tycker det är så konstigt.. bitterheten kommer nog från ensamheten. fast egentligen, varför skulle någon vilja höra på det jag har att säga. allt som inte gömms bakom moraliska korrekhets bullshit är ju bara ilska. har ju hur många kilo av det som hellst. hatar ju världen, varför skulle någon vilja bli en stor del av min värld.. tycker det borde finnas någon normal medicin. tror du man kan vara en narcisist med dåligt självförtroende.. känns lite fel. fast det är ju ingen ide att försöka sig på sådan kategorisering. inte gör det någon nytta heller. äh, hur har din vecka varit? Kasperdocka på "Fruktansvärd och hatad av alla" http://www.terapisnack.com/topic/fruktansvard-och-hatad-av-alla/page/2#post-163742 Ons, 18 Nov 2009 01:28:23 +0000 Kasperdocka 163742@http://www.terapisnack.com/ Har tänkt lite på det du sagt innan och jag har nog.. pratat högt på ett omedvetet elakt sätt.. eftersom jag har blivit sviken så ofta.. så tar jag kanske med min bitterhet i min förväntning av saker och ting "Nej jag ska inte ha någon fest, jag tror inte ni vill komma iallafall.." På det sättet har jag säkert sårat flera.. och satt ribban på den nivån liksom.. så.. jo.. men jag brukar be om ursäkt så fort jag kommer på att det jag sagt låter dumt.. det är knepigt med relationer.. är helt hopplös på det.. Va? Va konstigt.. du får kanske säga att det påverkar dina studier att du mår som du gör? och sen inte nämna det mer..  Ja bubblan är.. vad den är.. det är konstigt att man inte lär sig från sina misstag med vissa relationer och hela tiden hoppas på att det ska bli bättre.. är inte det naivt?  Och sen blir man omedvetet bitter mot alla andra.. helt ..fucked up.. Viveca på "Drömmer att jag ramlar i vatten... tills inatt då jag klarade det!" http://www.terapisnack.com/topic/drommer-att-jag-ramlar-i-vatten-tills-inatt-da-jag-klarade-det#post-163723 Tis, 17 Nov 2009 23:09:31 +0000 Viveca 163723@http://www.terapisnack.com/ Jag fick tänka länge innan jag kom fram till någon tolkning. Men vatten är känslor och du undviker att falla ner i känslorna, när man sover och drömmer så kommer ju känslorna i form av symboler. Det var någon känsla som du verkligen vill undvika för ibland så stänger du av då blir känslorna till is. De andra personerna som finns med i drömmen, kan i någon form vara inblandade i detta. Men där är känslan väldigt viktig;vad kände du när de andra personerna befann sig där? IS-fryser känslorna. Iband är du nära att falla ner eller faller ner och då vaknar du för att att slippa känslan. Under tiden du drömt dessa drömmar så kan något ha förändrats i ditt liv och då återkommer drömmen, men förändrad, du har på något sätt löst vissa av dessa känslor, hur vet inte jag; för jag har inte informationen om ditt liv. Men du har med all sannorlikhet kommit i kontakt med de känslor som du undvikit. Du är inte längre rädd för dessa känslor och du kan falla ner det skrämmer dig inte. Pålen finns där och kommer alltid att finnas där för att hjälpa dig. Båten är för mig positiv och är den då dessutom ankrad på platsen så symboliserar den trygghet och säkerhet. Det måste har varit väldigt befriande dels att du tog dig fram till båten och att du vakande och att du kände att du lyckades; alltså få kontakt med känslan av obehag och den upplöstes. Hoppas att du fick ut något av drömmen; man kan väl säga att den senaste drömmen var en problemlösare.