![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Relationer & kärleksbekymmer Du som vill diskutera kärlek, relationer, samlevnad och relationsproblem är välkommen att dela med dig här |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Jag måste skriva av mig igen...
Som de flesta vet så har jag haft problem med mitt X ett tag nu och jag kan inte släppa taget. Det var snart 2 månader sen han gjorde slut och jag kan bara inte gå vidare. Vi har velat fram och tillbaka om vi ska försöka igen. Och han sa en dag när vi umgicks att han ville försöka igen, men dagarna senare så sa han att han inte visste om han vill ha ett förhållande eller ej. Mitt inre tillåter mig inte att gå vidare för uppenbarligen är jag olyckligt kär. När jag pratar om honom till kompisar så kommer det aldrig fram något positivt för han gör hela tiden bort sig i mina ögon. Han pratar om att han ska besöka sitt X i spanien och hur roligt han har med sin nya tjejkompis. Igår när vi pratade så sade han att jag inte behöver vara orolig för att han inte ska besöka sitt X för att hon skulle göra något annat. Men min fråga blev då att han hade tänkt åka om hon inte varit upptagen och han svarade med att han vill göra något nu när han har semester. Jag får inte det där att gå ihop, han vill inte göra något med mig när han är ledig? Men till sitt X kan han fara... Han har börjat träna med sin "nya" tjejkompis kl 06 varje morgon före jobbet som jag också stör mig på. Han vet mycket väl att jag älskar att träna men inte frågar han mig? Sedan kom det fram att när hans X kommer tillbaka så har han lovat henne sovplats hos honom. Det där sa jag klart och tydligt att jag inte accepterar. Jag mår inte bra av tanken att hon ska sova hos honom när jag vet att de har ett förflutet ihop och jag sade att jag ALDRIG skulle ta hit mitt X när jag och (joakim) inte är klara med varandra, med respekt för honom. Han svarade med att han inte kan göra så mot henne och jag sa "så du väljer henne framför mig?" "ja" svarade han... Jag blev jätte ledsen och sa att han måste försöka förstå mig att jag känner mig väldigt obekväm med tanken och om han verkligen tycker om mig så gör man inte så...jag sa att du kan ju lika gärna få känslor för henne igen och han säger " ja det kan ju hända"... Jag visste inte vad jag skulle säga, jag fattar bara inte att han väljer bort mig framför henne. När han säger att han vill fortsätta träffa mig och att han tycker så mycket om mig. Sedan sa han att jag är jobbig som tar upp detta och att han har så mycket att göra på jobbet att han inte orkar prata mer, det blev ett kyligt avslut. Hela tiden blir jag misstänksam att han går bakom ryggen på mig. Han har gjort mig totalt jävla rubbad av allt det hära. Han lovar saker och säger hur mycket han älskar mig och målar upp en framtid för oss, sedan en dag så lämnar han mig bara. Och nu händer allt detta för att jag inte kan släppa honom. Är det jag som är paranoid och svartsjuk? Är detta beteende okej? Han har manipulerat mig så mycket att jag seriöst börjar tro att det är jag som förstör allting med dessa diskussioner. Han sa att han är ledig till helgen och jag frågade om vi kunde hitta på något. Han svarar med att han inte vet vad han ska göra, att han ska återkomma. Konstigt att han inte vill tillbringa tid med den han påstår att han är kär i? Kan inte klippa kontakten, varför? Börjar bli rädd för mig själv...och börjar tappa mig själv. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
Egentligen är jag arg av två anledningar: - han beter sig som ett riktigt svin - du tillåter honom att manipulera dig (ja, jag vet att han sett till att du gör det) Min reaktion på detta: BORT BORT BORT och kom aldrig tillbaka! Du är en så fin och stark människa och förtjänar inte att behandlar på det sättet. Tror att du behöver en rejäl omskakning nu när du är fast i ältandet och tankarna på allt ni haft tillsammans. HAN ÄR INTE BRA FÖR DIG, precis som du själv skriver. Du sänker din värdighet genom att försöka kontrollera honom. Jag vet hur det känns, man blir så liten, men man kan inte sluta... SLÄPP honom, du har inte kunnat gå vidare just eftersom ni inte haft ett avslut! Meddela honom att det är SLUT. Sluta höra av dig, sluta fråga honom. Jag sa till mitt ex när vi gjorde slut: Om Nån där uppe vill, så kommer du att hitta ett sätt att övertyga mig om att vi ska fortsätta vara tillsammans. Om Nån där uppe vill, kommer jag att hitta ett sätt att ta dig tillbaka. Men jag kommer att gå vidare och jag kommer inte att vänta på att detta ska hända. Det är så svårt, men ju längre du drar ut på tiden, desto längre ner sjunker du. Släpp skitstöveln, han vill faktiskt inte ha dig! Det gör ont att bli bortvald, men du kommer att gå hel ur det här om du SJÄLV behandlar dig med respekt. Jag tänker på dig, kram!
__________________
It can only get better! |
|
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Nu är jag åtskilliga år äldre är er bägge (tror jag) men känner ändå en stor omogenhet av honom. Han framstår i mina ögon som en liten "pojke". Så som han beter sig mot dig är totalt oacceptabelt och respektlöst. Det går inte bygga upp en trygg och bra relation när man beter sig så. Du måste också ställa krav om du skall må bra. Precis som i alla förhållanden så får man ge och ta men inte på detta viset. Accepterar du detta så...nej det får du inte göra? Ingen förändring...ge honom stöveln där bak och gå vidare! Det blir jobbigt med ett avslut men ännu värre om du fortsätter i denna situation.
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hejsan.
Han vill äta kakan och ha kvar den. Det verkar lite som att du häldre har det så här "löst" än inget alls med honom? Jag har också en gång varit i en sån soppa.. men ärligt så blir man bara ännu mer olycklig att stanna kvar, och vad de än säger och hur elakt det kan låta så stannar man kvar. Det man inte kan få vill man ha, det är så. Antigen vill man ha någon eller så vill man inte. Han vill bara ha dig när det passar honom, och när han "känner för det". Tyvärr så fungerar inte sånt, du måste för din egna skull släppa honom och gå vidare, det är bara du som går sönder. Han Umgås eller ja vad man ska kalla det med ett X o andra tjejer, och säger till dig att han väljer henne över dig... Jaha, då har han gjort valet. Vad ska man göra? Det ända du kan göra är att du måste visa dig själv lite självrespekt, bryt kontakten med han...slicka dina sår och var med dina vänner och försök undvik honom, han gör dig bara mer olycklig. Man blir paranoid och man lever bara med en ständig oro, klumpen i magen, konstiga drömmar osv osv ju längre man stannar i något sånt osäkert. Han leker ju bara med dina känslor. Tycker du ska tala om detta för honom, att du inte accepterar att han leker med dig, du har känslor... att han har lekt färdigt nu. Du behöver inte må pyskiskt dåligt pga honom. Men faktiskt...jag bli häldre dumpad o bryter kontakten o är ledsen o ältar om det tills det går över....än o velar så fram o tillabaka som sliter i "såret" hela tiden och att man mår dåligt i hjärtat hela tiden. Känner med dig, var stark. Kram
__________________
Din utstrålning, talar om hur du mår. |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Omogen kan man lugnt säga att han är. Det är inte första gången han gör mig ledsen. Och jag vet att det är på grund av honom som jag mår dåligt, riktigt jävla dåligt.
Men då är det ju det där med att släppa taget...Att aldrig mer få se honom igen, gör så fruktansvärt ont att jag gråter floder. Nu tänker många men vad är det att ha, ja visst tänker jag också så, men det finns uppenbarligen något där som jag vill ha, något som vi förmodligen hade men som aldrig mer kommer att kunna komma tillbaka. Och visst är det så att jag inte kan bygga en relation med honom när han har förstört så mycket, mitt förtroende för honom finns inte kvar längre. Och ett förhållande utan förtroende fungerar inte. De gånger jag umgåtts med honom efter att det har tagit slut har visserligen varit bra, men tanken över vad han har gjort kan jag inte släppa och efter allt han har sagt. Så på något sätt blir det inte samma som det en gång var. Jag uppskattar era svar oerhört mycket, det är en ledstjärna för mig i det som just nu är väldigt jobbigt. Tack så mycket! |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
När mitt ex gjort slut, hade jag ingen ilska. Jag var svag, jag var förstörd. Jag förklarade hans beteende med dit och dat, han är en fin människa i grunden blaha blaha blaha. Stopp! Du är inget offer. Han har svikit dig, han utnyttjar dig. Han kan vara en fin människa, men har beter sig som ett svin! Försök att bli arg på honom, han har berövat dig din lycka. Det går inte att bli arg på en gång, men försök att resonera dig till det! det kommer att kännas som en kalldusch, jag lovar )
__________________
It can only get better! |
|
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Jag har så svårt att bli arg på en människa, även fast denne gjort mig så illa så kan jag bara inte be någon dra åt h-vete. Jag känner ändå att jag avslutar det hellre bra än att skriva något som jag kanske senare ångrar.
Smsade lite med honom idag och försökte få något vettigt ur honom vilket inte gick så vidare bra. Han påpekade att det inte är värt att jobba med oss eftersom han inte kan ge mig det jag behöver och att vi ska bryta allt nu. Jag kände då att det är ingen vits att jag ska ödsla mer energi på någon som inte är beredd att kämpa för mig. Använde mig faktiskt av dina ord Lyckan_11, kände att de passade in. Så här skrev jag iaf. "Om någon där uppe vill, så kommer du hitta ett sätt att övertyga mig om att vi ska hitta tillbaka till varandra. Om någon där uppe vill, kommer jag att hitta ett sätt att få dig tillbaka. Men nu måste jag gå vidare för du får mig att må dåligt. Om du inser en dag att jag är någon du vill ha och du kommer prioritera mig först, är du välkommen att höra av dig. Det gör fruktansvärt ont...men något som jag kanske borde gjort för längesedan. Jag önskar dig all lycka i livet." Jag fick förstås inget svar men nu känns det som en börda lämnat mitt bröst. Och jag kanske kan börja leva igen. Men visst klart att det känns jobbigt att jag aldrig mer kommer få se honom igen. Någonstans så tror jag att han kommer höra av sig igen, när han känner sig ensammen. Han kanske har blockat mig från msn nu, återstår att se. Trots detta så mådde jag inte så dåligt idag utan kände hopp någonstans men så fort hoppet kom så kom ångesten därefter. Det är som om jag har en inre röst inom mig som säger åt mig att inte må bra när jag för en stund kan känna en liten lycka över något. Därför tycker jag att det är jobbigt att umgås med kompisar eftersom jag inte tillåter mig själv att ha roligt. Det var väldigt längesedan jag mådde bra, har inte ens ett minne av senast och jag är snart 22 år. Jag saknar det... |
|
|
|
|
|
#9 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
Det är bra att du vågat ta steget att ta makten över ditt eget liv. Han kommer kanske att höra av sig igen, men vet du vad? Det spelar ingen roll. Har du bestämt dig för att leftovers inte är något du vill ha, så är det så, oavsett hur mycket han än vill strula eller få sig bekräftad av dig. Låt honom vara med sina spöken nu. Ta en dag i taget, tänk dig själv i framtiden, en framtid utan honom. Så småningom kommer du att se att det inte alls är en dum idé. Tillåt dig att sörja och vara ledsen, återupptäck din innersta kaxighet och gå vidare. Kram!
__________________
It can only get better! |
|
|
|
|
|
|
#10 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Grymt starkt gjort!
Det är dig själv du gör en tjänst. DU kan bestämma själv hur du ska ha det. Har du tänkt tanken och frågat dig själv om han gör dig lycklig? Ditt svar kommer nog kanske vara "han har gjort mig lycklig", men det som har varit är då, och nu är nu.. han har rätt, han kan inte ge dig det du behöver... du behöver något mer än va han erbjuder nu , du ska inte ha små smulor, du förtjänar all respekt och kärlek du kan få. Nu har du stängt dörren, så snart kommer en annan dörr öppnas. Sörj honom, men ju mer tiden går så kommer det bli lättare.. han kommer finnas till i tankarna, men det kommer bli lättare och lättare... När du får lite perspektiv på det hela så kommer du se hela den här situationen från ett annat håll. När man är sårad och ledsen så har man för den mesta delen tunnelseende, men snart vidjar den. Riktigt bra att du sa hejdå, du gjorde det på ett ärligt sätt och nu kan du börja ta hand om dig själv, göra det du mår bra av...för gör du det så kommer du bli en lyckligare människa. KRAM
__________________
Din utstrålning, talar om hur du mår. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|