Niclas

Mår bättre av att få höra vad du har att säga junaz. Och jag är OTROLIGT ledsen för din skull annamalin. Verkligen tråkigt, men vi är åtminstonde inte ensam som sagt.

Just nu befinner jag mig i något slags aggressionstillstånd. Jag vill verkligen inte känna mig elak mot henne men hon får mig att bli så elak över att bli sårad och förvirrad. Jag vet att även om känner att jag blir arg över hennes beslut och saker kring det hela så övergår den här känslan snart till något annat igen. Upp och ner går det. Stunder av ilska, sorg, acceptans...bara för att nämna några. Har märkt att det värsta är att vara ensam eller osysselsatt. Det är då allt bryter ut.

junaz

Ilska är bra att du känner, då är det lättare att släppa taget liksom. Exakt, när du inte är sysselsatt kommer alla tankarna, så vad göra? Jo, sysselsätt dig så mycket du bara kan!

Niclas

Hoppas det är någon som fortfarande kan se denna tråd och ge råd eller något liknande.. Huvudsaken är kanske fortfarande att man bara får skriva.

Jag har upptäckt att genom att söka "falsk" trygghet hos andra människor genom att lyckas strula, eller liknande, blir plötsligt allt värre. Nu någon dag efter jag gjort något sånt på en fest känns som saknanden efter den jag blev lämnad av värre.
Får panik över att hon kan få reda på det och hitta ännu ett skäl till att inte vara med mig. Det har gått så gott som en månad nu och ibland känns allt så bra. Sedan saknar man plötsligt igen och känner denna ångest. Värst är det så klart när man sitter själv.

Är jobbigt att tänka allt är över och att vi inte kommer hitta tillbaka till varandra. Jag har i alla fall inte hört av mig till henne på ett bra tag men nu här ikväll kunde jag inte hejda mig. Blir så förbannad att man inte kan hålla sig! Under den tid jag inte hörde av mig på länge kunde hon ringa utan anledning för att prata med mig, sånt är ju perfekt! Men när man blir ensam och har tråkigt, tänker man på allt igen och plötsligt tar man tag i telefonen och ringer... Gör inte det!

Hon umgås väldigt mycket men en kompis till henne och har sovit över där ett bra tag tror jag. Det betyder kanske att hon inte kan vara själv och att hon måste vara med henne för att tänka på annat. Men jag vet att så fort hon blir ensam kommer allt hon inte tänkt på, under den tid hon varit med henne, att komma upp igen och då kanske hon hör av sig till mig. Därför måste man se till att inte höra av sig till henne!
Trots jag försöker se att det aldrig blir något mer, ökar det åtminstonde chanserna. Och ju mindre jag ringer och tänker på henne kan jag tänka på mig själv och göra något roligt för att öka självförtroendet mitt.

Hoppas än en gång någon ser detta som har samma problem eller några tips

Niclas

Tänkte på en sak... Det senaste året jag och min tjej var tillsammans blev hon väldigt noga med utseendet hennes. Inte för hon varit slarvig med det tidigare, men hon blev det lite extra mot det sista året. Hon träffade visserligen då nya vänner och kan på den vägen ha börjat, men kan det vara sant att hon blivit intresserad av någon annan långt innan det blev slut och skapade detta intresse enbart därför? Det sägs också att just det här med att hon verkligen ville vara vän efteråt kan vara ett tecken på någon slags otrohet. Det lustiga är bara att det känns som hon inte kan ha varit det. Men däremot kan hennes intresse för någon annan eller intresse för att bara hitta någon annan funnits där under tiden som vi kramades och sade till varandra att vi älskade varandra vad tror ni? Intresset för att veta varför hon gjorde slut är starkt som vanligt. Bara jag vet att det är helt enkelt så att vi inte fungerade tillsammans längre och att det blev mer problem än romantik så kanske jag klarar mig bättre

Kan för övrig säga att hon och jag hade väldigt dåligt sexliv mot slutet och jag såg faktiskt på henne att något inte var rätt mellan oss. Att jag inte tog tag i detta på en gång och såg till att allt kunde bli bättre! Varför är man så otroligt trygg i relationen och lat till att förbättra det ännu mer fören allt går käpprätt åt h-vete...?

Lyckan_11

Det där känner jag mycket väl igen. Man anar vissa saker som inte är bra, men man SER inte dem på riktigt. Det är en viktig insikt för oss som blivit lämnade. En viktig lärdom. Men du ska komma ihåg att man är två i förhållandet. Det är HON som hade huvudansvaret för att tala om för dig att hon eventuellt inte trivs eller vad det nu är. Du är ingen tankeläsare. Men i nästa förhållande kommer DU att ta DINA känslor på allvar och LITE på din känsla av att något inte riktigt stämmer. Jag tror att det handlar dels om rädsla för att bli avvisad/lämnad och därför hellre blundar, och dels om att vi inte tycker att vissa känslor inte är värda att bli tagna på allvar. Man behöver jobba på sin självkänsla och lita på sig själv, tror jag. För övrig så verkar du klara dig bra, Niclas, och även om du är ledsen nu tror jag att det kommer att vara en bra erfarenhet som du blir starkare av, lär känna dig bättre och lita på dig själv. Vi är många här i samma sits, skulle jag kunna tro =)) LYCKE TILL! DU verkar vara en fin människa!

__________________
It can only get better!

Niclas

Nu börjas det igen. Jag träffade min förra tjej på en fest häromdagen helt oplanerat. Hon sade glatt hej men undvek mig resterande tiden. Jag satt och pratade med en nära vän till henne och beslutade tillsammans att jag borde prata med henne för att höra hur hon mår. Vi har ju inte pratat på en vecka så jag försökte förgäves få tag i henne. Varför kände hon sig obekväm med mig i sin tillvaro fortfarande? Jag försöker trots allt se till att jag inte kväver henne med ord och närvaro men ändå..

Större delen av denna kväll spenderar hon gåendes med en äldre kompis till mig. Plötsligt går han fram till mig och ser bekrymmrad ut. "Vad tycker du om att din förra tjej träffar nya killar?". Chockad svarar jag att jag inte smält henne ännu och att det är upp till honom. Hur som helst slutar allt med att han påstår sig ha sabbat chansen med en annan tjej han känt tidigare och mitt ex. Jag är helt förstörd av allt detta och att hon ringde honom ett flertal gånger under kvällen för att prata med honom ensam, gör det inte lättare för mig. Jag går under snart och det jag känner just nu när jag skriver är att mitt livs värsta dag har kommit. Mår riktigt dåligt och väntar på att få vräka ur mig snart...

Hon ringde idag (dagen efter), och dumförklarade mig för att ha gått till en annan tjej vilket jag inte gjort. Jag har rett ut det hela med att ha ringt hennes vänner och fått fram att hon bara känner sig lurad och inte svartsjuk på något vis. Men hursomhelst kände jag mig väldigt dum och skrev och pratade flera gånger i onödan här ikväll. Känner mig verkligen dum och känner mig verkligen ensam i detta nu! Ringde hennes vän och fick klart för mig att det är lika bra jag släpper allt nu en gång för alla. Men det är så OTROLIGT svårt.... tre år..

Ni märker att jag fått svälja mycket på kort tid och att jag tappat självförtroendet totalt nu... Sedan ska jag till stan imorgon vilket jag fick höra hon skulle också. Själv dock. Om hon ser mig tror hon jag blivit besatt eller något, känns som det.

Tack för denna sida finns och tack lyckan och junaz. tacktack.

Niclas

Det var imorse som dem värsta känslorna var men ännu hugger det i hjärtat och spykänslan krypet fram. Jag drömde nämligen inatt om denna kille som jag tidigare nämnde och mitt ex som hade för sig en hel del saker. Det högg något så otroligt i mitt hjärta när jag plötsligt vaknade svettig! jag mår riktigt dåligt över att ha blivit lämnad att jag snart kvävs av ångest. Bara några veckor har gått och fastän jag stötte på henne idag och hon pratade glatt mår jag otroligt dåligt!

Jag känner att jag inte skulle kunna vara med henne något mer men kanske ljuger jag för mig själv. Jag påstår mig inte kunna vara tillsammans med henne något mer för att hon ska tillåta mig att få vara med henne någon dag som hon lovade. Hur svag får man vara för en person! Varför är självkänslan på bott och varför känner jag att vem jag än ser verkar det som om mitt ex är SÅ mycket överdrivet bättre!

Jag har i vissa stunder tagit onödig kontakt med tjejer jag tyckt varit fin när jag mått dåligt. Men med mitt dåliga självförtroende är man osäker och skapar bara sämre självförtroende ju mer man löjlar sig med sådant! Jag gräver ner mig djupare och djupare och vill så gärna ta mig upp.. Jobbigt nog skriver jag inte eller ringer då jag känner mig som värst till mitt ex. Det tar hårt på men hoppas det blir bättre som alla säger.

Sedan har jag en fråga..efter min unika händelse..: Mitt ex och jag stötte på varandra i stan, som jag tidigare nämnde vi skulle kunna göra. Vi var mycket goda vänner trots den korta tid vi varit ifrån varandra och vi åt tillsammans med våra vänner. Sedan åkte vi buss hemåt och jag satte mig bredvid henne efter uppmanade mig att göra så såvida jag tyckte det kändes bra. Hur som helst pratade vi hela vägen, hon fick ett samtal som hon lade på kvickt eftersom hon ville prata med mig! Jag tjatade inget om förhållandet vårat under konversationen med henne, bara vanligt kompis prat.. Det lustiga är att efter jag gav henne några charmiga ord som fick hennes ögon att verkligen gnistra in i mina kärleksfullt! (Jag vet sånt efter tre år..) Sedan klev hon av vid sitt hus efter vi gjort ett behagligt avsked. Och för övrigt pratade vi om att hon skulle klippa mig i veckan hemma hos mig... Tycker ni det bara är onödigt? Hon frågade nämligen mig om jag var säker på att det gick bra och att jag inte skulle bli sårad kärleksmässigt..så att vad tror ni?

Jag har efter det bara träffat henne idag där jag gav henne en liten "notis" om hajar i danmark, som hon har fobi för. Jag tyckte det skulle vara roligt men hoppas det inte blev för mycket. Nu tänker jag försöka inte höra av henne på ett tag. Nu till min fråga: -Hur ser ni på saken? Ska jag hoppas fortfarande eller bara var mig själv, inte kontakta henne och invänta dagen om den kommer?

Jag känner mig alltså inte lycklig på grund av det här utan jag känner mig mer spyfärdig på grund av den där andra killen och så...tänk på det.

Tack och godnatt! Hoppas inte det är omöjligt att svara på alla frågor som faktiskt blev för många.

Niclas

Och så vaknar man och är alldeles ångestladdad, får inte höra av sig till henne, får inte träffa henne. Hela min värld är upp och ner på grund av allt detta. Jag har stängt in mig själv för länge sedan hon gjorde slut. Jag har lurat nig själv att allt var bra när och gjorde det... Nu verkar mer och mer komma fram. Hur ska jag klara av denna sorg, ångest. Så otroligt jobbigt varje dag att tänka på henne Vill bara skrika.. Men jag försöker att tänka på annat och då går det bra men jag skriver när jag mår dåligt!

MissK

Niclas,
Jag förstår verkligen att du hoppas på att ni ska bli ihop igen. Dels vill du snabbt bli av med smärtan, ilskan, sorgen. Dels så älskar du henne fortfarande, därför är du oxå svartsjuk.
Det verkar som att du fattat det här med försiktigt närmande. Dock måste jag höja ett varningens finger. Jag försökte, fick närhet, blev avvisad på nytt. Han ville bara bli av med separationsångest och frustration.
Klart hon mår dåligt av att göra slut, hon oxå. Samtidigt tycker jag att hennes signaler (vill träffa andra) tyder på att hon vill göra slut.

Var försiktig om ditt hjärta!

// MissK

Niclas

Jag har fått detta erbjudande att träffa henne imorgon. Ska bli klippt och har tackat ja! Är detta något jag inte bör göra? Hon visar verkligen känslor trots allt.

Hur som helst ska jag stå emot frestelsen att träffa henne som du säger MissK, men hon skrev idag och tyckte efter ett antal sms att jag var sur! :S Jag skulle vilja tro hon blev orolig för att jag verkar klara mig själv i och med det. Men snälla ge mig råd om denna korta träff vi ska ha imorgon. Bör jag?

Jag dras självklart åt det men..