pralinen

Idag går jag sönder... jag blir tokig. Kan knappt fokusera på jobbet, vill bara lägga mig ner och gråta, få bryta ihop. Men det är omöjligt. Jag får panik, vill bara att han kommer tillbaka - nu! Han får fan fundera klart nu! Om jag nu är hans livs kärlek då håller man fan inte på så här eller?

Jag avskyr att jag blir så här, känner så mycket. jag förstår inte, hur kunde det bli så här....

MissK

Pralinen!
Jag hoppas att du håller dig uppe. Det är värre när man lägger sig ner och bara ägnar sig åt tankarna och känslorna. För mig är kvällarna och morgnarna värst.
Det kommer och går. Jag hade lyckats må ok i 4 dagar och nu har jag en svacka sedan igår morse. Kom inte upp ur sängen. Tung i kroppen, bara att bre en macka är en ansträngning. Tvingar mig själv att äta och svara i telefonen. Snart är semesterna över och jag ska tillbaka till jobbet, vilket känns bra.

Du, jag tror faktiskt att han älskar dig, som han säger. Det är därför han har svårt att säga vad han vill. om han inte älskade dig skulle det inte vara svårt.
OM du kan så ge honom så mycket tid du klarar av. Sen kan du sätta dig ner och känna att du faktiskt gjorde allt du kunde. Jag har försökt tänka så, att jag gjorde vad jag kunde. Det är en bra känsla, för då blir man inte lika arg på sig själv. Låter kanske konstigt, men jag hoppas du fattar.

Pratade med en klok vän idag som oxå separerat. Hon sa att separation är en form av rörelse och att förändring är en naturlig del av att vara människa. Det tyckte jag var fint sagt, så jag ville dela med mig lite till dig.

// MissK

pralinen

Du har helt rätt, jag vet vad inte bör göra. Samtidigt känns det som om man behöver gråta ut emellanåt, jag håller alldeles för mycket inom mig. Det svåraste för mig är att inte höra av mig - vill ju veta hur han tänker, om han kommer framåt i tankarna, om han kommer närmare ett beslut - samtidigt vet jag att jag inte bör pressa honom. Men jag vet också hur velig han kan vara, hur svårt han har att bestämma sig för något över huvud taget.

Frågan är hur man motiverar sig själv att tänka positivt, att hålla sig ifrån att ta kontakt. Fokusera på sig själv. Annars var det ett bra råd, att se att jag faktiskt ger honom allt jag har, jag behöver inte ångra mig. Samtidigt blir man ju rädd att man kastar bort sin tid om det är så att han beslutar sig för att ge upp det vi har.

Men jag kommer förmodlligen att ge honom mycket mera tid, tror jag, förr eller senare orkar man väl inte längre. Men jag skulle vilja att vi löser det här tillsammans, att vi inte behöver vara ifrån varandra. Kanske ta hjälp av familjerådgivning eller nåt. Att veta att han iallafall vill jobba för oss skulle underlätta, men i och med att vi träffas och pratar och försöker reda ut saker gör vi väl det. Men ovissheten mellan våra samtal och träffar bryter ner mig...

Många tankar och funderingar...varför kan inte smärtan och sorgen blekna lite i alla fall... Nu har jag gått ner 6 kilo på tre veckor, alltid något, men jag känner att jag måste få kosten att börja fungera ordentligt. Jag mår inte bra och har ingen energi...

Tack för responsen och stödet ni ger ni som skriver, utan det här skulle det vara ännu värre.

MissK

Pralinen!
Du kastar inte bort tiden. Du älskar ju honom. Familjerådgivning låter jätteklokt om han är med på det. Och jag tycker att du ska försöka äta lite. Jag har börjat med bestämda tider, så att jag kommer ihåg att äta, då tankarna gör att man glömmer. Det är lättare att tänka klart om man har energi. Se det som att du anstränger dig både för er och för dig med att får regelbundna mattider. Du tänker klarare om er.

För mig har det varit så att smärtan och sorgen bleknat i någon dag för att sedan ta fart igen. Det går verkligen fram och tillbaka.

Nu ska vi träffas på torsdag, för att jag ska ge honom de sista grejjorna från landstället och prata om hyreskontraktet. Det känns förjäkligt redan nu. jag vet att jag kommer att må ännu mer pyton efter torsdag. Och så vet jag att det sedan kommer några dagar då jag är förvirrad och går omkring som i en liten bubbla och allting blir tungt igen. Och sedan klingar det av lite.

Vet du, jag tror att det är som en sorgeprocess, och att vi människor inte är så vana vid sorgen och att det därför är så överraskande hur starkt man kan känna.

// MissK

pralinen

Miss k: Tack för dina synpunkter och råd. Du har så rätt, försöka fokusera på mig själv så jag kan fungera i alla fall. Inte dränka mig i tankar om framtiden och det förflutna, försöka klara varje dag genom att tänka på nuet.

Jag har usla dagar men även de som är bättre. Jag kan ju inte påverka honom mer just nu. Får låta honom vara ifred och låta han ta kontakten. Kanske är min vecka än värre just nu bara för att mina barn är hos deras pappa. Det är lättare när de är hemma.

Jag hoppas du själv får en vecka som inte är allt för smärtsam, låter som att du kan få det jobbigt. Men du låter stark.

Du har nog rätt att det är som en sorgeprocess, tänk att man kan må så dåligt...

MissK

Pralinen,
hur är det med dig?

Jag har bara 1 dygn till jag ska träffa X och jag kan inte få tankarna på honom ut ur mitt huvud. Ska iväg och klättra idag för att skingra lite. Men vet att till natten kommer de tillbaka.
Han skrev i mail att det kändes konstigt efter vårt senaste telefonsamtal (en vecka sedan) då jag var förvirrad över ett gulligt mail han skrivit och kallat mig älskling. Jag trodde att han ville vara ihop igen, så jag bjöd in honom till sommarstugan. Men han sa att det nog inte var en så bra idé. Sen frågade jag om han ville att jag skulle gå vidare eller vänta på honom. Han sa att jag skulle gå vidare.

Nu verkar det som att han mått konstigt efter detta. Hjälp, jag undrar vad han vill säga imorgon? Usch, jag märker att jag börjar få upp hoppet om oss två igen och jag är rädd att jag ska bli patetisk och ledsen när vi träffas imorgon.
Jag försöker tänka att han kanske tycker jag är jobbig som misstolkar honom... och att det är därför han vill ses för att säga det.

Han säger att han älskar mig och att jag är det bästa som hänt honom, men att han vill göra sluta för att han tycker att jag verkar olycklig. Jag är så snurrig just nu att jag inte kan fokusera på annat.

Vad vill han?

// MissK

Lyckan_11

Förstår din förvirring MissK, hoppet äe en elak sak i dessa tider... Det låter för mig lite märkligt att han vill göra slut för att du verkar olycklig. det är någon som inte stämmer. Man gör inte slut av denna orsak när man påstår sig älska personen.
Det är inte särskilt sjysst att kalla dig för älskling och samtidigt inte vilja vara tillsammans... Förvirrande.
Jat tror att det enda du kan göra för din egen skull är att se igenom allt sk*tsnack och snälla ursäkter. Är det slut så är det slut och då hör inte mys, gos och älskling hemma i er ev. relation. Det förstår han säkert också, men det gäller att ta det på allvar och sluta leka med känslorna...
Lycka till!!

__________________
It can only get better!

pralinen

Miss K/ Jag lider med dig, förstår att du har det riktigt jobbigt just nu. Jag förstår förvirringen. Försök att förbereda dig på det värsta. Har svårt att ge dig några bra råd då jag jobbar med samma frågeställningar själv.

Jag känner samma sak. Vet inte varför, går bara omkring och är nervös och orolig. Vill att han ska höra av sig. Är samtidigt rädd för att höra något från honom - man vet ju inte vad det leder till. Jobbar hårt med att inte själv höra av mig och böna och be, och komma med förslag på lösningar.

Var tvungen att höra av mig idag och be honom om en tjänst - kan han inte hjälpa mig med det, då tar han ett tydligt ställningstagande att han proriterar sig själv och inte mig. Även om det kanske inte innebär att han har bestämt sig visar det tydligt åt vilket håll han är på väg. Det handlar om att låta mig göra något som vi brukar göra tillsammans och som han har gjort ensam några gånger sen han flyttade. Imorgon bad jag om att få göra det, utan att han är där. Kan han inte ge mig det prioriterar han sig själv och kan inte ta hänsyn till mig ens lite. Då anser jag att han har gett mig ett ledtråd åt vilket håll han lutar. Det är nog därför jag är orolig, har inte fått svar på det ännu.

Varför kan de inte bara sluta skriva och säga att de älskar oss om de ändå inte vill vara med oss? Fan, det gör så djävla ont att inte veta...

pralinen

Jaha! Då fick jag svaret. Han respekterade min önskan och han skulle inte vara där. Känns skönt att han respekterar och tar hänsyn till mina känslor i det här fallet. Vi pratade lite löst om andra saker också, det var ett okej samtal. Han är ledsen över att han inte kan ge mig de svaren jag vill ha. Jag vet att han funderar och tänker, att det finns en chans för oss. Men att leva på hoppet är i och för sig inte heller bra, men vad ska jag göra? Jag kan möjligen förbereda mig för det värsta. Och även om det inte blir vi, så ska jag bara klara av det här! Märks det att jag försöker peppa mig själv? Är tvungen att rycka upp mig lite, har haft några rent fördjävliga dagar.

Nu ska jag framöver vara stark och absolut INTE höra av mig till honom. Jag tror knappt att jag har något mer att säga. Han har alla korten, nu är det upp till honom att spela dem. Kastar han bort det vi har får det bli hans förlust. Jag har som sagt gett honom allt jag har. Imorgon ska jag ut och försöka ha roligt. På fredag gifter sig min syster och mina tjejer kommer. Eftersom deras pappa ska bort på en minisemester nästa helg får jag ha kvar dem hos mig lite längre, vilket känns jätteskönt.

Nu är det dags att ta tag i sig själv. Även om jag ger honom tiden kommer jag att försöka fokusera på att gå framåt, kanske inte vidare, men framåt. Han får ta kontakten, jag kommer inte att göra det om jag inte absolut måste. Sen får vi se hur han vill ha det, vem vet jag kanske har lyckats komma över honom när han väl tar sitt beslut....

Tyvärr har jag brustit i mitt ord fler än en gång, så varje gång jag är på väg att skriva sms eller ringa har jag kommit överens med en kompis att jag ska höra av mig till henne istället. Hoppas bara att jag kan vara stark nu och börja ta hand om mig själv! Jag kan och ska visa att jag kan klara mig själv och ta mig ur det här...

Miss K - Jag håller tummarna för dig imorgon att du håller samman. Försök hitta styrkan inom dig som du förmedlar till mig i form av råd och synpunkter. Var stark...du klarar det

Många kramar...

MissK

Tack Lyckan och Pralinen,
Jag ska förbereda mig på det värsta. Egentligen tror jag att han har dåligt samvete endast och att det är därför han vill vara nära mig.

En vän sa idag att alla former av kontakt med X är ett försök till närmande, vare sig det gäller telefon, SMS eller mail. Man önskar helt enkelt att vara nära. Jag insåg att det är det jag velat ha från honom. Men att närheten samtidigt inte heller innehåller speciellt mycket av det jag behöver. Jag vill ju ha honom, men han vill inte ha mig.

Jag ska gå in med inställningen om att det han vill ge inte är det jag vill ha. Han vill ge halvdant, medan jag tycker att jag faktiskt förtjänar mer. Någon som bryr sig och och älskar mig och vill vara med mig. Inte någon som vill döva ett dåligt samvete.

Det är så jävla knäppt allting. Ska nu försöka sova lite. Tack goa ni!

// MissK