Vic

Hej Lyckan_11!

Jag beundrar ditt sätt att vara så stark, önskar jag var lika stark som du. Och jag tycker att du gör rätt i att säga åt honom hur det ligger till, att du fortfarande läker såren. Det kommer gå bra för dig för du vet hur du ska hantera situationen och du ser till ditt eget bästa.

Mitt X erbjöd sig att hjälpa mig med flytten och förklarade att han gärna hjälper mig att få ordning hemma, och det värsta är att jag inte har någon annan som kan hjälpa mig. Hatar att vara så beroende av någon...

Kommer riva upp sår att se honom igen, men visst samtidigt så har han "sjunkit" mycket i mina ögon, så samma starka gnista finns nog inte kvar. Sedan började han babbla om att vi hade det så bra tillsammans och att han saknar mig och tänker på mig ofta men inte vill "klämma" fram något förhållande. Visste inte riktigt va jag skulle säga , men ändå sa jag " ja men det får ligga på is ett tag, orkar inte känna efter just nu" .

Var stark Lyckan du klarar detta galant ska du se!

Många kramar!

Lyckan_11

Tack Vic, jag känner mig verkligen upprymd när jag läser dina rader. ) Jag hoppas verkligen att det kommer att fortsätta vara bra. Behöver du verkligen exets hjälp med flytten? Är det det sista ni kommer att ha gemensamt så att säga? Om du verkligen inte har någon annan, försök att se på det som att DU väljer att acceptera hans hjälp, tänka lite kaxigt (svårt jag vet). Man mår lite bättre av att veta/låtsas att man själv väljer den situationen man befinner sig i. Jag tycker att du gjort rätt när du verkligen gjort slut. Håll fast vid det! Du har valt att ta emot hans hjälp, men sedan behöver du inte honom i ditt liv. Det är som en drog, en sjukdom, ett beroende. Man får obstinens men man blir av med skiten så småningom. Du är också stark, stå på dig! Kram!

__________________
It can only get better!

Lyckan_11

Fick ett kort mail från honom nu om att han kommer förbi lägenheten mellan 17 och 18 idag för att hämta post och lite andra saker.
Svarade Ok.

Och det känns bra. Jag tillät mig att respektera mina känslor och inte träffa honom.
Vi har ingenting att prata om
Jag vill inte veta hura han har det
Jag har inget att berätta heller
Jag mår bra utan honom.
Visst saknar jag det vi HAFT men jag saknar inte honom på det sättet jag trodde att jag skulle göra.

Och det händer spännande saker i helgen, livet är en fantastisk sak

__________________
It can only get better!

MissK

lyckan,
Intressant det du skrev att Ni inte har något och prata om och att du inte vill veta hur han har det. Faktum är att jag kände samma sak när vi träffades sist (igår).
Han försökte berätta om vad han gjort och om hans vänner etc. Jag insåg där och då att jag faktiskt fullständigt SKITER i vad han gör och inte gör. Och som du tyckte jag att jag faktiskt inte var så intresserad av att dela mitt liv just nu med honom.
Vi är inte bästa vänner. Den rollen ska fyllas av andra än honom nu. Det är andra som ska trösta mig coh lyssna på mig när jag berättar om det jag gör.

Och du, det man haft är inte det man längre har. Utan kärleksglasögonen på så är X faktiskt inte så spännande, rentav tråkig. Urtrist med sitt jobb och karriär och inget annat. Vaddå, jag passar ju ändå inte in i hans mall. Och det fina är att nu behöver jag inte längre anstränga mig.

Kul att du gör spännande saker i helgen, själv ska jag på kräftskiva med helt nya människor, det känns befriande. inget vet och behöver fråga. Urskönt!

Ha det härligt!
//
MissK

Lyckan_11

__________________
It can only get better!

Murphy

Hej
Vill bara säga att det gör mig glad att du redan har kommit så långt i din process/utveckling efter ert uppbrott.

Det ger en krossad människa som mig hopp. Har gått en månad för mig nu, och är tyvärr inte i närheten av din utveckling. Men jag ska dit också där du är nu. Just nu har jag hamnat i en svacka men att läsa din förändring sedan starten, samt andra liknande fall ger en hopp. Det är mörkt i gropen men du och andra bevisar att det kommer bli bättre.
Tycker du har gjort en fantastisk resa. Starkt!

Vet idag inte hur jag ska komma dit, men det ska gå. En dag ska jag sluta tortera mig själv, en dag ska jag inte tänka på henne på samma sätt, en dag ska jag inte tänka på dom, på oss, hur bra det va, hur hon svek och ljög för mig, en dag ska jag vakna med ett leende.....en dag ska jag träffa någon som älskar mig, som jag älskar...en dag ska jag tro på allt jag precis skrivet!

Men du ska ha tack för att du visar att det går! Det hjälper och ger en hopp. Hur jobbigt det än är nu så kommer det en dag att vända

Du har visat att du är en stark människa med bra självinsikt!
Det kommer gå bra för dig!

kaoset

Och Murphy, lite ljus har tränkt ner i din grop.
Du har börjat krälla upp, mao du ligger inte längre i bäckmörker på rygg och sparkar dig trött.

Murphy

Tack kaoset, för ditt stöd.
Men tyvärr känns det inte som ljuset har kommit.
De senaste 10-14 dagarna har varit fruktansvärda. Känns som jag hamnat ännu djupare. Har ofta nu ångest och känslan av att andas genom ett sugrör kommer oftare och oftare. Jobbigt.

Därför läser jag här ofta, och försöker hitta råd och inspiration.
Blev lite glad då jag ser att Lyckan_11 klarat det så bra. Ger mig hopp om att EN DAG själv stå där och se tillbaka på hur min resa mot förkrossad till stark igen, men den dagen känns väldigt avlägsen, och lär inte inträffa på länge så länge jag torterar mig själv med att hela tiden tänka på henne, på dom, och undersöka va de gör m.m. Måste komma på ett sätt att sluta med det...

Har gått en månad nu, och jag är ute bland folk så ofta jag orkar, så jag har kanske kommit en bit på väg utan att veta om det. Känslomässigt har jag tyvärr backat ett par steg, men som sagt, att läsa liknande scenario som bla Lyckan_11, det ger en hopp och tro på att det kommer att bli bra.
Kan andra så kan jag, även om det inte känns så nu, så ska jag klara av det, bara hoppas att det inte tar för lång tid (är lite rädd för det) och att inte hennes svek och mitt självförtroende har fått för stora sår den dagen man kanske träffar en ny.

Är glad för Lyckans skull, samt andra som lyckats. Både för deras skull, men även för att de visar för mig ATT DET GÅR!

Så kaoset, fast jag inte känner det själv så hoppas jag du har rätt

Lyckan_11

Murphy, tack för dina ord! Jag är lycklig över att kunna ge någon något annat att tänka på, än sin smärta. Det är som berg-och-dalbana, och jag kommer självklart att må piss någon gång framöver, samtidigt som jag SETT ljuset och jag vet att det kommer att bli bra till slut.
Detsamma för dig, Murphy! Nu är det dal för dig, det kommer att komma berg, sedan dal igen. Men varje dal blir grundare och varje berg kommer att vara högre.
Ge inte upp!

Mitt enda tips till dig nu är att få distans till din smärta. Vad brukar du bli uppslukad av? Bäcker, resor, människor, idrott? Du måste bli uppslukad av något, även om det känns som att INGENTING är intressant just nu.
En månad är en mycket kort tid, för mig har det gått 3 sedan han släppte bomben...

Träffa andra människor, prata om vad som hänt dig, få lite distans.
Jag tänker på dig och du vet själv att du blir starkare där på andra sidan )
Kram!

__________________
It can only get better!

kaoset

Jag lever i ett vakum, men om en ca en månad är det slut.
Inget X som kan gå in genom MIN dörr.
I bästa fall kan jag få lite trygghet/stabiletet i livet sen.
En underbar känska har infallit sig, dottern vill vara hemma hemma hoss mig på en fredags kväll med polarna. Jag firar i min grop.
Det finns LJUS, fy fa.... vad jag länktar till klumpen i magen är väck.

Det finns hopp, GLÖM inte det ALLA. Det finns ALLT lite ljus i allt mörker.