Sårad. Han lämnade mig efter 1,5 lyckliga år. Hur ska jag stå upp igen? - Sidan 2

Lyckan_11 · 2008-07-28, 23:08

En ganska viktig sak... det står fel nedan:
"Jag var OTROLIGT lättad när jag sa att allt är bra"

Det är HAN som var otroligt lättad. Jag hörde det verkligen på honom. Han har skuldkänslor, han vet hur jävla mkt han sårat mig.

Jag var lugn och icke-emotionell under samtalet, ovanligt oberörd.

Jag vill slita ut minnen ur mitt hjärta...

Lyckan_11 · 2008-07-29, 11:10

...köper man inte en lägenhet tillsammans med någon om man inte tycker att det ÄR bra.
I min värld ser man inte sin partner i ögonen, ler lyckligt och säger att man är lycklig en månad innan helvetet bryter loss, om man inte ÄR lyckig.
I min värld säger man inte att man älskar någon om man inte GÖR det.

Men man äger inte en annan människa.

Det gör så förbannat ont att bli sviken direkt efter att man fått alla tecken på att det man har ÄR äkta.

kaoset · 2008-07-29, 12:55

Jag TROR han är/var RÄDD att säga nej.
Man kan fatta rätt korkade beslut om man är RÄDD.
Man tror någon vill något men VÅGAR inte fråga.
Det krävs ett ENORMT MOD att säga nej om man är RÄDD.

Grotta inte ner dig i att hitta SVAR, vissa kommer att komma.
Vissa aldrig. Gilla läget och gör det bästa av sittuvationen.
När jag kom till insikt att sluta jaga svar så vart jag betydligt lugnare i själen. Näää det är inte lätt.
Men vad blir bättre om du får svar?
Kan det ändra det som hänt??

sarkar01 · 2008-07-29, 17:36

Jag vet precis känslan av att man tycker att man var så nära att vara lycklig, den låg i ens händer och man vill bara vrida tillbaka tiden. Men hur lycklig var man egentligen eftersom det blev såhär? Så försöker jag tänka när jag får dom tankarna. Det hjälper ibland och ibland inte. Oftast verkar det bara helt hopplöst och att man inte kommer kunna vara lycklig utan den man älskar.

Lyckan_11 · 2008-07-30, 10:19

Hej!
En till dag har gått. Samma sak varje morgon. Vaknar i lägenheten. Lägenheten som aldrig blivit ett hem.
Ni vet, när man renoverar och inte bor där kallar man stället för lägenheten: "ska du till lägenheten i kväll och måla?"
Nu är det "hem" för mig. Eller "hem"... Stället där jag övernattar och har mina saker. Det finns så många minnen, så många önskningar, men vad hjälper det att tänka på det nu.

Jag måste nu fundera på om jag vill köpa ut honom eller om jag vill sälja och hitta nåt eget. Inte enkelt, finns inget rätt o fel beslut.
Fick ett klarteckan från banken om att jag har ekonomisk möjlighet att ta över hans del av lånet.
Vi har ju höjt värdet på lägenheten genom att totalrenovera badrummet och byta samtliga golv/utskick. Värdet höjdes antagligen mer än vi la in. Jag vet inte om exet kommet att vilja släppa lgh för det han tagit i lån, bara lösa lånet, eller om han kommer att vilje ha lite mer.
Då säljer jag. Inget fulspel.

Frågan är om jag SKA behålla lägenheten. Om det är VÄRT det för mig. Avgift+ränta ligget på ca 9000/månaden sammanlagt. MYCKET pengar. Visst har jag råd, men är det VÄRT det? Kommer jag kunna gå vidare PÅ RIKTIGT medan jag bor där, med alla VÅRA minnen, färgval, allting. Jag vet inte. Idag tror jag inte det.
Men jag måste tänka rationellt och se till att jag gör det bästa både ekonomiskt och känslomässigt.

Köpte Jens Lapidus Snabba Cash igår, superspännande. Boken höll ångesten borta hela kvällen och även på morgonen på pendeltåget.
Men nu är jag på jobbet och ångesten kommer tillbaka krypande.
Har pratat med alla vänner, pratat ut om allt jag känner, fått stöd ocg råd. Nu finns det liksom inget kvar att diskutera, bara sorgen och ångesten kvar. Nu vill jag bara att tiden ska gå. Jag vill klippa helt. Jag vill aldrig mer behöva kontakt med honom. Men lägenheten... Ja...

Hoppas det blir en bra dag trots allt.
Kram på er!

Lyckan_11 · 2008-07-31, 09:43

Och en till dag har gått...
En tjejkompis var hos mig igår kväll, sov över, vi snackade hela kvällen, skönt. Hon är en sund klok människa, 35 med man och dotter.
Hon antydde några gånger att enligt hennes erfarenhet kan det vara så att han kommer tillbaka när han "lekt av sig" och förstått att han varit kär i en bild av sitt ex som kanske inte alls stämmer med verkligheten nu.
Jag VILL inte ens tänka tanken, jag vill inte att mitt hopp undermedvetet ska hålla mig levande! Då kommer det att göra desto mera ont att slå i the rock bottom IGEN.

Konstig känsla. Jag har analyserat vår relation, hans och mitt beteende, allt var inte perfekt. Jag förstod mina fel, han kanske förstått sina. Och jag känner att jag skulle vara beredd på att försöka satsa på nytt med dessa kunskaper.

Men jag måste tänka på at han INTE vill. Han har valt bort vår relation för att han inte kunde tacka nej till viljen att försöka med exet. Han svek mig. Jag borde vara arg, men????

Fan också. Det är slut. Det ÄR slut. Det är SLUT!!!

sarkar01 · 2008-07-31, 09:55

Ja jag hatar den där hopplösa känslan när man bara vaknar på morgonen och känner att nu har ytterligare en skitdag gått och snu börjar en ny. När man inte ser ljuset i något.

Själv säger folk till mig att det bara är att härda ut och vänta för en dag blir det bättre. Men det är inte så lätt att bara vänta på att tiden skall gå. För det hjälper inte. Det blir inte lättare för varje dag som folk säger att det blir. Jag tycker snarare att ångesten och saknaden ökar för var dag som går.

Jag tycker du tänker logiskt ändå, att det inte går att vänta och hoppas på att han kommer tillbaka. Visst kan det vara som din vän säger att han kanske inse vad han gjort en dag och återvänder till dig. Men frågan är om du verklgen kan släppa in honom igen när han gjort det han gjort. Även hur mycket du än älskar honom.

Jag står ju där nu. Min förre detta sambo har ju insett sina brister och är redo att fixa till dem men jag känner någon stans att hur mycket jag än älskar honom och hur svårt jag än har att leva utan honom så går det inte heller i längden. Okej nu handlar det om ett kontrollbehov som i nte är av denna världen från hans sida och det är inte så lätt att bota, plus hans ilska som han inte kan kontrollera men ändå. Han har ju varit mitt allt så länge och jag vill inget annat än att vara med honom hur fel jag än vet att det är. Känns som jag själv gått ur min kropp och hotar migsjälv med pistol mot huvudet som tvingar mig att gå. Det är en konstig känsla och svår at förklara.

WhiteKing · 2008-07-31, 14:23

Citat:

Ursprungligen postat av Lyckan_11

...köper man inte en lägenhet tillsammans med någon om man inte tycker att det ÄR bra.
I min värld ser man inte sin partner i ögonen, ler lyckligt och säger att man är lycklig en månad innan helvetet bryter loss, om man inte ÄR lyckig.
I min värld säger man inte att man älskar någon om man inte GÖR det.

Men man äger inte en annan människa.

Det gör så förbannat ont att bli sviken direkt efter att man fått alla tecken på att det man har ÄR äkta.

Välkommen till klubben! Vi får snart bygga ut lokalerna..

*krama*

Carus · 2008-07-31, 21:00

Jag undrar om du inte var en tröstnapp åt honom ett tag. Snäll och försiktig....hmm....vad gör man inte för att det inte ska avslöjas att man är en skitstövel? Så fort exet hoppar fram springer han efter....glöm eländet och blicka framåt. Du framställer honom som ett offer - han visste exakt vad han ville när exet viftade med fingret. Ledsen hjärtat, men jag tror att du också förskönar fakta men det gör man när man är i en sån jobbig situation som du är i nu.

Carus

Citat:

Ursprungligen postat av Lyckan_11

Hej alla och tack för tipsen Synthia! Har läst din tråd och förstår att våra situationer är mycket liknande...

Det här forumet har verkligen varit en befrielse. Det hjälper mig att klara dagen. Att känne att jag inte är den enda med samma problem ger styrka.

Han ringde tillbaka för en halvtime sen (hade ringt honom vid lunch men han svarade inte). Han var mycket tillmötesgående, mycket forsiktig och sådär vänlig.
Jag frågade om varför han överfört för lite pengar, han förklarade att det var en gemensam räkning han fått. Okej.
Han frågade lite försiktigt om det är bara var det jag ringde för. Jag frågade hur det var. Han berättade lite om hur det var i Norge, att han inte fått sitt pass än och att hans tjänsteresa till USA dröjer, bla bla. Frågade hur min resa var osv. Jag sa att jag mår bra, resan varit rolig osv.
Jag var OTROLIGT lättad när jag sa att allt är bra (jag ljög, men vad spelar det för roll) Han måste ha enorma skuldkänslor.
Han är en fin människa, han bryr sig om mig och vill att jag ska vara lycklig.

MEN jag får inte för en sekund glömma det. HAN HAR SVIKIT MIG. DET HAN GJORT MOT MIG VAR DUMT OCH ELAKT. Även om inte avsiktligt. Han har kanske svikit sig själv också, men det är MIG jag bryr mig om nu.
JAG VILL MÅ BRA!!

Känns så konstigt nu... För en månad sen var han min närmsta människa och jag HOPPADES på att det löser sig. Nu försöker man att lura sig själv till att inte bry sig om personen. VAR DET INTE VÄRT MER??

Mest av allt vill jag vrida tillbaka klockan och ta bort 2,5 månader. Allt allt ska vara bra mellan oss igen.
MEN
Om han skulle vilja komma tillbaka om ett par månader (vilket jag inte tror och inte heller hoppas på) vet jag inte om jag skulle ta tillbaka honom. Jag har förstått för mycket saker om honom. Jag skulle inte kunna lita på honom.

Det han gjort kommer att hinna ikapp honom. Men det kommer att vara en annan kvinna som får ta smällen. Han kommer att straffa sig själv.

Jag är tacksam för att jag kom på vem han är nu, och inte vid altaret eller på BB. Allt måste ha sin mening och det är Någon som försöker att bevara mig från honom.
Jag vill bara ha styrkan att ta mig igenom det här hel Jag vet att jag kommer att göra det, men jag fasar inför hur lång tid det kommer att ta. Ett halvår? Ett år?
F*n, jag vill vara lycklig, lyckan var ju så nära. Den var i mina händer! Trodde jag...

Kram på er alla, sov gott.

sarkar01 · 2008-08-01, 11:20

Det är väldigt lätt att försköna situationer när man är så långt nere. Och det är också lätt att få dem att låta värre än vad det är. Utomstående ser lätt bara de mörka sidorna och dömmer efter det. Men man skall ju tänka att det man skriver här är ju sina problem och ofta finns det fler sidor av problemet.

jag förstår dig verkligen Lyckan, och jag hoppas att du hittar en väg ut. När du gör det snälla berätta hemligheten för mig!

Stor kram till dig!!

2008-07-28, 23:08	#11 (permalink)
Lyckan_11 Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 108 Krediter: 388	rättelse En ganska viktig sak... det står fel nedan: "Jag var OTROLIGT lättad när jag sa att allt är bra" Det är HAN som var otroligt lättad. Jag hörde det verkligen på honom. Han har skuldkänslor, han vet hur jävla mkt han sårat mig. Jag var lugn och icke-emotionell under samtalet, ovanligt oberörd. Jag vill slita ut minnen ur mitt hjärta...

2008-07-29, 11:10	#12 (permalink)
Lyckan_11 Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 108 Krediter: 388	I min värld... ...köper man inte en lägenhet tillsammans med någon om man inte tycker att det ÄR bra. I min värld ser man inte sin partner i ögonen, ler lyckligt och säger att man är lycklig en månad innan helvetet bryter loss, om man inte ÄR lyckig. I min värld säger man inte att man älskar någon om man inte GÖR det. Men man äger inte en annan människa. Det gör så förbannat ont att bli sviken direkt efter att man fått alla tecken på att det man har ÄR äkta.

2008-07-30, 10:19	#15 (permalink)
Lyckan_11 Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 108 Krediter: 388	Lägenheten som aldrig blivit ett HEM Hej! En till dag har gått. Samma sak varje morgon. Vaknar i lägenheten. Lägenheten som aldrig blivit ett hem. Ni vet, när man renoverar och inte bor där kallar man stället för lägenheten: "ska du till lägenheten i kväll och måla?" Nu är det "hem" för mig. Eller "hem"... Stället där jag övernattar och har mina saker. Det finns så många minnen, så många önskningar, men vad hjälper det att tänka på det nu. Jag måste nu fundera på om jag vill köpa ut honom eller om jag vill sälja och hitta nåt eget. Inte enkelt, finns inget rätt o fel beslut. Fick ett klarteckan från banken om att jag har ekonomisk möjlighet att ta över hans del av lånet. Vi har ju höjt värdet på lägenheten genom att totalrenovera badrummet och byta samtliga golv/utskick. Värdet höjdes antagligen mer än vi la in. Jag vet inte om exet kommet att vilja släppa lgh för det han tagit i lån, bara lösa lånet, eller om han kommer att vilje ha lite mer. Då säljer jag. Inget fulspel. Frågan är om jag SKA behålla lägenheten. Om det är VÄRT det för mig. Avgift+ränta ligget på ca 9000/månaden sammanlagt. MYCKET pengar. Visst har jag råd, men är det VÄRT det? Kommer jag kunna gå vidare PÅ RIKTIGT medan jag bor där, med alla VÅRA minnen, färgval, allting. Jag vet inte. Idag tror jag inte det. Men jag måste tänka rationellt och se till att jag gör det bästa både ekonomiskt och känslomässigt. Köpte Jens Lapidus Snabba Cash igår, superspännande. Boken höll ångesten borta hela kvällen och även på morgonen på pendeltåget. Men nu är jag på jobbet och ångesten kommer tillbaka krypande. Har pratat med alla vänner, pratat ut om allt jag känner, fått stöd ocg råd. Nu finns det liksom inget kvar att diskutera, bara sorgen och ångesten kvar. Nu vill jag bara att tiden ska gå. Jag vill klippa helt. Jag vill aldrig mer behöva kontakt med honom. Men lägenheten... Ja... Hoppas det blir en bra dag trots allt. Kram på er!

2008-07-31, 09:43	#16 (permalink)
Lyckan_11 Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 108 Krediter: 388	What now... Och en till dag har gått... En tjejkompis var hos mig igår kväll, sov över, vi snackade hela kvällen, skönt. Hon är en sund klok människa, 35 med man och dotter. Hon antydde några gånger att enligt hennes erfarenhet kan det vara så att han kommer tillbaka när han "lekt av sig" och förstått att han varit kär i en bild av sitt ex som kanske inte alls stämmer med verkligheten nu. Jag VILL inte ens tänka tanken, jag vill inte att mitt hopp undermedvetet ska hålla mig levande! Då kommer det att göra desto mera ont att slå i the rock bottom IGEN. Konstig känsla. Jag har analyserat vår relation, hans och mitt beteende, allt var inte perfekt. Jag förstod mina fel, han kanske förstått sina. Och jag känner att jag skulle vara beredd på att försöka satsa på nytt med dessa kunskaper. Men jag måste tänka på at han INTE vill. Han har valt bort vår relation för att han inte kunde tacka nej till viljen att försöka med exet. Han svek mig. Jag borde vara arg, men???? Fan också. Det är slut. Det ÄR slut. Det är SLUT!!!

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-07-29, 12:55	#13 (permalink)
kaoset Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Jun 2008 Inlägg: 158 Krediter: 635	Jag TROR han är/var RÄDD att säga nej. Man kan fatta rätt korkade beslut om man är RÄDD. Man tror någon vill något men VÅGAR inte fråga. Det krävs ett ENORMT MOD att säga nej om man är RÄDD. Grotta inte ner dig i att hitta SVAR, vissa kommer att komma. Vissa aldrig. Gilla läget och gör det bästa av sittuvationen. När jag kom till insikt att sluta jaga svar så vart jag betydligt lugnare i själen. Näää det är inte lätt. Men vad blir bättre om du får svar? Kan det ändra det som hänt??

2008-07-29, 17:36	#14 (permalink)
sarkar01 Member Silvermedlem Reg.datum: Jun 2008 Inlägg: 90 Krediter: 426	Jag vet precis känslan av att man tycker att man var så nära att vara lycklig, den låg i ens händer och man vill bara vrida tillbaka tiden. Men hur lycklig var man egentligen eftersom det blev såhär? Så försöker jag tänka när jag får dom tankarna. Det hjälper ibland och ibland inte. Oftast verkar det bara helt hopplöst och att man inte kommer kunna vara lycklig utan den man älskar.

2008-07-31, 09:55	#17 (permalink)
sarkar01 Member Silvermedlem Reg.datum: Jun 2008 Inlägg: 90 Krediter: 426	Ja jag hatar den där hopplösa känslan när man bara vaknar på morgonen och känner att nu har ytterligare en skitdag gått och snu börjar en ny. När man inte ser ljuset i något. Själv säger folk till mig att det bara är att härda ut och vänta för en dag blir det bättre. Men det är inte så lätt att bara vänta på att tiden skall gå. För det hjälper inte. Det blir inte lättare för varje dag som folk säger att det blir. Jag tycker snarare att ångesten och saknaden ökar för var dag som går. Jag tycker du tänker logiskt ändå, att det inte går att vänta och hoppas på att han kommer tillbaka. Visst kan det vara som din vän säger att han kanske inse vad han gjort en dag och återvänder till dig. Men frågan är om du verklgen kan släppa in honom igen när han gjort det han gjort. Även hur mycket du än älskar honom. Jag står ju där nu. Min förre detta sambo har ju insett sina brister och är redo att fixa till dem men jag känner någon stans att hur mycket jag än älskar honom och hur svårt jag än har att leva utan honom så går det inte heller i längden. Okej nu handlar det om ett kontrollbehov som i nte är av denna världen från hans sida och det är inte så lätt att bota, plus hans ilska som han inte kan kontrollera men ändå. Han har ju varit mitt allt så länge och jag vill inget annat än att vara med honom hur fel jag än vet att det är. Känns som jag själv gått ur min kropp och hotar migsjälv med pistol mot huvudet som tvingar mig att gå. Det är en konstig känsla och svår at förklara.

2008-08-01, 11:20	#20 (permalink)
sarkar01 Member Silvermedlem Reg.datum: Jun 2008 Inlägg: 90 Krediter: 426	Det är väldigt lätt att försköna situationer när man är så långt nere. Och det är också lätt att få dem att låta värre än vad det är. Utomstående ser lätt bara de mörka sidorna och dömmer efter det. Men man skall ju tänka att det man skriver här är ju sina problem och ofta finns det fler sidor av problemet. jag förstår dig verkligen Lyckan, och jag hoppas att du hittar en väg ut. När du gör det snälla berätta hemligheten för mig! Stor kram till dig!!