GerInteUpp

Det känns inte som att vi är ett par. Är man ett par borde man vara en del av den andres liv. Det känns som vi är två singlar som lever kvar i våra singelliv, och om vi råkar få någon stund över så kan vi träffas. Min bild av ett förhållande, och så som jag uppfattar alla andra par typ, är att man alltid har sin partner med i tankarna. Har man varit ihop i mer än ett halvår borde det vara rätt naturligt att planera sin vardag med sin partner i åtanke. Om jag har en flickvän som jag älskar, har jag ett naturligt behov av att träffa henne ofta. Har man inget bestämt borde det vara naturligt att man ska träffas, om man ska hitta på något med sina kompisar borde vara naturligt att ibland bjuda med sin partner.


Om man blir bjuden på fest, vorde det naturligt att man vill ha med sin partner. Om respektive inte är bjuden vore det naturligt att svara "jag ska bara kolla med min flick/pojkvän" så att det är tydligt att den andre är en väldigt viktig del i ens liv (och kanske hinta för värden att man vill ha partnern med).


Om man inte vill umgås med sin partners vänner eller om man inte vill att partnern ska träffa sina vänner, känns det omöjligt att ha ett förhållande.


Det är väldigt vanligt att man inte känner sin flickväns/pojkväns vänner när man går in i ett förhållande, men det betyder inte att man ska låta det förbli så, vore det inte roligare om de istället blev goda vänner de också?


Varenda gång i princip som jag ska hitta på något med mina kompisar, typ gå på afterwork, dra till stranden, träffas hemma hos någon osv, säger de “Ta med YsVrou!”. Varenda gång måste jag svara “Nä, hon kan inte”. Frågar aldrig dina kompisar det? Vet de inte att du har pojkvän? Pratar du aldrig om mig?


Jag har aldrig haft det så här innan. Jag har alltid bjudit med mina flickvänner, och de har alltid bjudit med mig. Du och jag träffas nästan uteslutande bara vi två. Man måste kunna ha kul tillsammans när andra är med!


Som på UK:s fest, då hade vi ju jätteroligt! Vi festade med de andra och så sågs vi lite då och då under kvällen! Var inte det bra?


Jag skulle inte ha mindre roligt med mina kompisar om du var med, men har fått uppfattningen att du anser att det blir tråkigare om jag är med när du är med dina kompisar.


Du säger att det är svårt eftersom vi inte har gemensamma kompisar, men måste det vara något oföränderligt? Det kan väl bli gemensamma kompisar i framtiden?

GerInteUpp

YsVrou, är du verkligen så kall som det verkar? Du verkar inte ha något intresse av intimitet. Eller är det så att du bara inte är intresserad av intimitet med mig?

Du dissade mig idag igen. Och igår. "Rörigt på rummet"?? Vad spelar det för roll? Vi har inte träffats på 5 dagar, och du bryr dig mer om att det rörigt på rummet än att träffa din pojkvän. Det känns som att det alltid är jag som förslår att vi ska träffas. Varför vill du vara tillsammans med mig??
Du är inte intresserad av att sova med mig. Du är inte intresserad av att vara med mig på kvällarna. Du verkar inte ha någon sexlust. Du kan inte ens visa din kropp för mig. Vi har varit ihop i mer än ett halvår!!

Du vill inte hitta på grejer med mig. Spela tennis? NEJ. Spela golf? NEJ. Men du kan spela med dina kompisar och din familj. Hur tror du det känns??

Mitt självförtroende får ingen kick direkt av allt detta. Du dissar mitt val av vänner genom att inte vilja träffa dom. Du säger att jag är tråkig eftersom du alltid pratar om hur kul du har med alla andra medan det med mig är på sin höjd mysigt eller trevligt.

Du skäller ut mig efter UK:s fest för att jag är egoistisk, men hur egoistisk är inte du när du behandlar mig såhär?

Men allt kanske beror på mig? Hur har annars dina tidigare pojkvänner stått ut? "T" stod ut i 2,5 år?? Eller 2 innan han hittade någon annan. Jag försvarar inte honom, men ibland förstår man varför han sökte närhet någon annan stans.

Något måste vara fel. Jag kan inte minnas senaste gången du sa att du behöver mig, att du vill att jag ska komma och ge dig en kram, att du saknar mig, att jag är det bästa som finns.
Vad hände? Varför känner du inte så längre?

Jag är orolig för dig. Jag undrar om du har blivit utsatt för något riktigt illa någon gång i ditt liv. Det är inte normalt att en flicka i 25årsåldern är så obekväm att hon i det närmsta lägger sig med alla kläder på bredvid sin pojkvän (som hon varit i hop med i 6 månader).
Så fört det närmar sig prat om känslor blir det taggarna utåt. Du blir helt kall. "kan vi inte prata om något roligt?" Jag undrar om du är så besatt av att ha roligt hela tiden, för att då tänker du inte på allvarligare grejer. På känslor , hur du mår osv.

I vintras fanns det veckor då vi träffades varje dag, jag tyckte det var underbart, tyckte inte du det?
Jag vill ha det så igen, och det kändes som att du tyckte om det också. Varför kan vi inte ha det så nu?

Jag älskar fortfarande dig, YsVrou. Annars skulle jag inte bry mig så mycket. Jag tror fortfarande att vi kan ha det jättebra tillsammans, men då måste vi kunna kommunicera. Vi måste reda ut det här och komma fram till varför det inte fungerar just nu.
Vill du inte att vi ska försöka få rätt på allt?

För ca tre veckor sen ringde du mig på jobbet: "Vill bara säga att jag tänker på dig!". Det är helt underbart ju! Men när du sen i nästa mening blir arg för att jag frågar om vi kan träffas är inte lika roligt.

Du säger "kan du inte vara mer som mina kompisar?", som tex ringer slumpmässigt och kollar läget. Jag säger, jag vill vara mer än din kompis. Jag vill göra sånt som bara par gör. Sova ihop, kramas ihop. Intimitet. Det för mig är det bästa sättet att visa kärlek. Tyvärr verkar du inte ha så stort intresse av det. Du verkar vilja han en till kompis, som du dessutom kallar din pojkvän, men inget mer än så.

GerInteUpp

Någon som känner igen sig?

Änglaflickan Inez

är det skrivet till ngn på TS?

GerInteUpp

Nejdå, tänkte bara om någon har varit i en liknande situation

Änglaflickan Inez

aha förstår =) sorry om jag lät grinig... vart inte så a menade