![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Relationer & kärleksbekymmer Du som vill diskutera kärlek, relationer, samlevnad och relationsproblem är välkommen att dela med dig här |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej, ja nu vet jag inte om mitt inlägg ska vara i detta forum, men jag testar.
Lite om mig: jag är en 24-årig tjej som varit tillsammans med min sambo (29 år) i 5 år och vi båda har mått psykiskt dåligt i perioder. För mig har det blivit ännu ett snäpp sämre de sista månaderna (börjat tänka allvarligare på självmord) och gått till psyk igen och fått medicin. Jag har inte haft någon sysselsättning sen i våras då jag hoppade av skolan (slutade gå dit). Vågar knappt tänka på jobb och allt vad det innebär men jag känner sån skuld i att det är min kille som får bära det ekonomiska lasset.Och eftersom jag är hemma hela tiden nu är det jag som ska städa och så men jag är inte så bra på det (orkar knappt nånting). Jag är totalt värdelös! Problemet jag tänkte fråga om gäller sexlivet. Jag har aldrig haft nåt problem med det, men nu sista veckorna är det som att min lust helt har försvunnit! ![]() Jag försökte mig på en gång ändå men nästan såg mig själv uppifrån och blev otroligt äcklad. Känner mig så totalt osexig. och vill inte se på mig själv naken alls. Visst jag har gått upp i vikt men jag har sedan alltid varit överviktig och sex har ändå inte varit något problem alls på det sättet. När min kille kysser mig är det som en främling som gör det fast jag vet ju att det är han jag älskar!! Jag VILL vara kåt men är det inte överhuvudtaget - vad faan har hänt?? Senast ikväll frågade han om vi ska sluta ha sex? jag vet inte ens vad jag ska svara. Det lät som på han att jag borde kunna göra det fast jag inte är kåt. Att det är ju INTE JAG som ska tända på MIG. Han förstår inte varför jag är sånhär och jag vet heller inte vad jag ska svara. Förlåt ifall det blev flummigt.
__________________
"Nu faller jag mot tomheten Den är inte ens svart"
|
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej.
Tråkigt att du mår som du gör, att du inte känner någon energi.. Men jag tror faktiskt att det hade vart nyttigt för dig att hitta en sysselsättning, ett jobb... Annars blir man bara hemma inlåst med sina tankar som kan bli väldigt destruktiva... just när man jobbar så får man kontakt med de sociala plus att man "glömmer" bort de jobbiga tankarna för ett tag, vilket är viktigt också....för att tankar är ju de som framkallar sinnesstämningar.. Får man bra arbetskamrater så kommer man till och med o skratta o ha roligt... vilket är jätteviktigt att få känna några salgs lyckokänslor emellanåt....vilket jag tror är svårt att finna när man sitter hemma inlåst i sitt hem med sina tankar. Man kan ju alltid ge de en chans....funkar de inte eller ngt annat så kan man alltid sluta, och försöka hitta något annat ![]() Ang sex, jag tror de att om man inte riktigt mår bra åsådär... så påverkar de sexlivet, just att man inte kan känna någon direkt lust. Tror faktiskt att om du hittar någon slags glädje i livet som får dig att må bra iafl bättre... så kommer de nog ge en positiv kick i ditt sexliv. Sen så kommer de ju svackor ibland där man inte alls har någon sexuell lust. Men de kommer ju tillbaka också.. ![]() Sen att du känner att du VILL vara kåt, kasnke sätter en slags press på dig själv att du bode vilja, sen så när du inte känner ngn lust att du blir stressad över att du inte blir sexuelltupphetsad. Ta de lite lugnt bara o tänk inte för mycket på det, så kommer de smygandes tillbaka. Tills dess så försök hitta ngn för att hitta din inre glädje.. är ingen läkare men jag tror faktiskt att de skulle göra dig mer gott än ont iafl ![]() Lycka till ![]()
__________________
Din utstrålning, talar om hur du mår. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Du skriver:
"Och eftersom jag är hemma hela tiden nu är det jag som ska städa och så men jag är inte så bra på det (orkar knappt nånting). Jag är totalt värdelös!" Där tror jag du har roten till din försvinnande sexlust. Din syn på dig själv speglar sig även i hur du känner inför din partner och du känner att du nästan inte förtjänar att ha det bra, inte ens i sexlivet. Svårt att ge råd men om du orkar börja ta tag i något litet.., göra fint hemma, tända lite ljus, lyssna på musik du mår bra av... Ta det i den takt du klarar av men pusha samtidigt dig själv till att ta små, små steg. Som Lisa Nilsson sjunger i en av sina sånger "Sakta leder också någonstans". ![]() Senast redigerad av Eldstaden den 2008-11-14 klockan 15:08. |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Jag har haft depression i ungefär 12 år och inte haft minskad lust någon gång.
Orkar ju knappt gå till affären, hur ska jag orka med ett jobb? klarade inte att gå till skolan i våras och nu är det ju värre! Det står ingenting om att medicinen har minskad sexlust som biverkning.
__________________
"Nu faller jag mot tomheten Den är inte ens svart"
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|