changeable

Där satte du verkligen huvudet på spiken "Han kan inte ge mig vad jag vill ha i en relation". Du uttrycker det så rätt för det var exakt det jag insåg också! Alla människor ser på relationer på olika sätt och vila ha ut olika saker ur förhållandet. Han och jag ville inte samma saker och det jag tyckte man behövde göra i ett förhållande såg han inte eller höll inte med om och då kunde det ju inte fungera hur man än försöker. Däremot vet jag att det FINNS personer som delar samma vision..jag är hoppfull..
Du klarar nog detta du också.. han är säkert en fin person men delar man inte samma syn på ett förhållande så är det lika bra att hitta den som gör det..
Du öppnar ju som sagt fler dörrar än du stänger..

Eldstaden

Det är fascinerande att vissa människor har så lite respekt för andra. Jag häpnar gång på gång. Att man inte värdesätter varandra högre?
Ledsen att du råkat ut för detta Marina och jag förstår din känsla av hopplöshet inför en ny singelperiod men du kommer inte ångra att du går ur det här förhållandet...

Hoppas det går bra med avskedet, möblerna, resan dit/hem osv.
Var rädd om dig! Skriv mer om du behöver...

N_L

Gör nästan ont i mig att läsa din historia...
Att behöva känna den frustratioen över att ens partner inte lyssnar eller tar tills sig va man har o säga.
Jag anser ju de att, går man in i ett förhållande, så är man två personer som ska ta vara på varandras känslor. Lyssna, prata och finnas.
Tycker du är fruktansvärt modig och stark och verkligen tänker på dig själv nu, inser att du förtjänar mer.
Klart att det är viktigt att man ska kunna ha vänner av båda könen.
Men vi alla har en gräns, och jag förstår din tanke att de känns väldigt olustigt o konstigt att han skickar sex sms, just därför att han har döljt det innan... varför liksom? Om han inte anser att de skulle vara ngt fel, varför döljde han de innan?
Bara för att man säger att man älskar någon, så måste man ju visa det också för att det ska ha någon effekt. Tanke, ord och handling. Annars blir orden bara toma, ord som blir sagda för att hitta en "snabb lösning".
Ett förhållande är inte en dans på rosor, man måste jobba på de, visa varandra ömhet även kunna lyssna o prata för att de ska flyta.
Det är just det som får ett förhållande att flyta, genom att engagera sig i det.

Gör han dig mer olycklig än lycklig och att du har försökt prata med honom, så ska du definitvt gör något åt saken för din egna skull. För i slut änden handlar det om dig själv och dina känslor. Du måste visa dig själv respekt, man ska inte behöva "lida" i ett förhållande.

Även att man vill att man ska passa ihop, så passar de inte alltid.
Va stark!
Varma kramar till dig!

__________________
Din utstrålning, talar om hur du mår.

Marina26

Jag tackar er av hela mitt hjärta att ni delar med er av era tankar.Erat stöd värmer mig varmt.

Nu har sorgen börjat sin färd. Jag gjorde slut igår på telefon. och idag hämtade/lämnade vi våra saker som vi hade hos varann.

Det jag reagerar starkt på,är att han verkar också velat ha gjort slut,men inte vågat. Det var jag som fick göra "skitjobbet". Som alltid. Jag har gett och gett av mig själv i denna relation och inte fått ett skit tillbaks.Jo föressten,lögner har jag fått tillbaks. Lögner lögner och åter lögner.
han älskade mig sa han. Lögn.
Han ville att vi skulle flytta ihop.Lögn
Allt vi har haft tillsammans känns som en enda stor fet lögn.

han försökte inte ens övertala mig att stanna.
Hans flickvän,som han enligt honom,ÄLSKAR,gör slut,och allt han har att säga är: "Jag ber om ursäkt att jag sårat dig"

Tala om för mig.....om en man älskar en kvinna....låter han då henne gå??????

Jag är arg,ledsen och fruktansvärt besviken på honom.

Han är ett fegt kräk i mina ögon. Jag tror han har velat göra slut hela tiden,men inte vågat.
han lät mig göra det. Han har låtit mig göra allt i denna relation.

Samtidigt känns det bra att jag nu slipper alla lögner.
Nu har jag chansen att satsa på mig själv,och kanske hitta en ny man som värdesätter kärleken jag ger honom.

jag är fascinerad av dessa krafter man får ur denna vrede och sorg.
jag hoppas jag kan använda båda konstruktivt.

La vida

Nej Marina, jag låter henne inte gå. Jag gör allt för för att vinna henne tillbaka. Bedyrar min innerliga kärlek och gör allt för att få henne förstå hur mycket hon betyder för mig. Jag vill ge henne allt jag kan ge... henne

__________________

changeable

En eloge till dig! Det känns säkert frustrerande ja, att var den som dessutom var tvungen att ta beslutet om det ändå verkar som att han velat det...men ytterligare ett skäl till att du gjorde rätt! En man som inte ens vågar stå för sina känslor är inget du behöver ha i ditt liv..

Det ÄR inte roligt att behöva göra slut, speciellt inte om man känner att man tvingats till beslutet för att man inte har något annat val, men du gjorde ändå helt rätt.
När man är tillsammans med någon vill man inte ge upp, aldrig någonsin. Man har investerat tid och kärlek och man vill tro att man alltid kan hitta tillbaka till den där känslan man hade tillsammans när allt fortfarande är bra... Men i vissa fall får vi nog helt enkelt inse (talar av egen erfarenhet) inse att ett förhållande är över. En vän sa en gång till mig att vissa människor kommer in i ens liv just när man behöver dem, kan vara vänner eller pojkvänner..men sen när man gett det båda behövde åt varandra och inte behöver varandra längre måste man gå vidare..
Han tjänade nog ett syfte i ditt liv och någongång i framtiden kommer du att kunna se vilket syfte, kanske det just var det att du skulle få den erfarenhet du har fått av detta förhållande, vem vet..
Men det var inte meningen att ni skulle bli lyckliga för all framtid utan det kommer att komma in en annan människa i ditt liv i något skede som ger dig allt det du vill ha, och säkert mycket mer!
Jag väntar också på den personen..

Lycka till! och fortsätt skriv om du behöver stöd..
Kramar!

Eldstaden

Jag har varit med om samma sak i ett förhållande, att när jag gjorde slut så verkade han inte lyfta ett finger för att försöka lappa ihop relationen.
Såhär i efterhand kan jag verkligen inse att det var för att han letade efter "den rätta" och han tyckte helt enkelt inte att jag var det...
Därför hade han ganska lätt att släppa och gå vidare.

Så tror jag att det är i det här fallet också tyvärr. Du har stått och bankat och bankat på dörren och försökt få honom att släppa in hela vägen men det har inte blivit så. Han har varit delvis stängd för dig.

Min erfarenhet av killar är att när dom är riktigt kära så märker man det, tydligt! Om det går lite på halvfart, rullar på och dom känns lite "frånvarande"...då ska man dra öronen åt sig och fundera på om det är rätt förhållande att lägga tid och energi på.

När du sedan (för det kommer du göra) hittar någon där det klickar rejält och ni har ömsesidigt starka känslor för varandra.., då kommer det kännas helt annorlunda och när du väl är där så vet du att det är rätt!!!

Så - väldigt klokt och starkt gjort av dig att ta dig ur det här.
Blicka framåt nu, ta med dig en och annan klok erfarenhet och läk ut denna jobbiga upplevelse. Gråt, sov, ät godis...ett tag, sen är det dags att hitta glöden och glädjen inom dig...för nya äventyr väntar..!

Marina26

Eldstaden,tack för dina kloka ord.

Idag på jobbet pratade jag med folk om detta,och alla höll med om att jag har gjort rätt som lämnat denna relation.
Så otroligt skönt det är att veta att det faktiskt inte är mig det är fel på.
Fast han skyllde allt på mig.

Nu kommer jag att blicka framåt mot nya äventyr,som du skrev,Eldstaden.

Jag kommer att gråta och slita mig i håret,men sakta men säkert kommer jag att släppa detta och gå vidare.

whitewoulf

Hejsan . Jag är 40 , Min Tjej 44 år . Jag Håller Med Dig Att Det är Taskigt Att Han Inte Går Ock Lägger Sig När Du Gör Det . Min Tjej Ock Jag Umgås Mest På Helger Ock Då är Det Solklart Att Vi Kryper Ner Under Täcket Samtidigt Om Vi Hinner . Ler..

Marina26

jaha.....så länge varade den lyckan.....han hörde till slut av sig och ville ha mig tillbaka.
Och dum som jag var föll jag för hans ord och löften om att han skulle bättra sig och att han älskar mig.

Jag gick tillbaks....och nu är allt tillbaks som det var förut....han känns om möjligt ännu mer otillgänglig och vår kommunikation är verkligen på noll.Dessutom har han börjat ljuga mig rätt upp i ansiktet....och skyller på mig....det är ju mitt fel.....det är jag som är svartsjuk och tjatig....

Jag vet med mitt förstånd att jag måste lämna honom,annars kommer detta sluta med att jag tappar mitt förstånd.

Jag behöver en massa stöd i detta.

Jag rotade fram en bra bok uppe på vinden igår....den heter "kvinnor som älskar för mycket" författaren heter Robin Norwood.

Boken handlar om kvinnor som dras till män som gör dem illa.

Jag känner igen mig i allt.....hjälp.....jag behöver verkligen hjälp att lämna honom....