lizzi

Jag och min sambo har varit ihop i 1 år, vi har dock känt varandra många år tillbaka. Vi är väldigt olika, och missuppfattar varandra ofta, men vi har det oerhört bra när vi är ense..

Nu vill han separera pga. att han tycker att vi bråkar för mycket. Jag tycker att vi bråkar för att vi har svårt att förstå oss på varandra och vill därför att vi ska fortsätta och ist försöka lösa våra problem. Min sambo har svårt för att prata när han blir arg, när jag vill diskutera saker när vi har börjat bråka, så blir han bara argare och det är omöjligt att få konatkt med honom. Jag får då vänta ut honom tills han är på bättre humör, men då är jag ist så rädd för att det ska bli bråk igen, så då tar jag inte upp nåt. och så fortsätter vi... Detta gör ju att vi aldrig kan tala lungt om våra problem, på ett neutralt plan, och därför har vi fortfarande inte hittat lösningar till våra missförstånd..

Nu vill inte han längre pga. av en skitsak, och vi har precis nyligen beslutat oss för att försöka igen. Just pga. att han så lätt kan ta till att han vill göra slut, så känner jag mig osäker i förhållnde och det gör att jag inte är precis som jag borde vara. Jag vill så gärna att han ska förstå detta, och frstå att det skulle funka om vi bara kunde föra bättre dialoger med varandra när vi är sams, men han är envisare än en åsna och otroligt stolt, och denna gång tror jag verkligen inte att han vill ge det en chans till...

Jag vet att jag låter desperat, men jag vet att vi kan ha det så himla bra, och jag vill att han ska ge det en chans så att det an lösa sig. Vi har det kankse svårare än andra att hitta lösningar till våra problem, men han verkar tycka att allt ska klicka på en gång, och tyvärr så gör det inte det...

Jag vill bara få honom att förstå att det tar tid att lära sig förstå varandra i ett förhållande. Jag skulle också vilja vet hur jag överhuvudtaget ska klara av en separation ifrån honom. Jag har tänkt att flytta ut för en kortare tid nu, men vet inte hur jag ska klara av det... det är som något håller mig kvar och hoppas att det ska lösa sig på en gång, även om jag vet att det inte gör det. Jag vet att han är en person som behöver tid och jag VILL ge honom det, men jag vet inte hur jag SJÄLV ska klara mig....

MissK

Hej Lizzi,
Jag hade det oxå så med min Sambo. Han kunde inte prata och var i en bubbla, fast när han blev arg sa han det han egentligen tyckte. Fast på ett argt sätt. Det gjorde mig spänd och nervös och han blev mer och mer föraktfull mot mig på grund av att jag inte stod upp för mig själv. Såååå...

Nu är det slut, och jag kände det som att jag aldrig fick en chans, då han oxå är envis och saker ska vara på hans sätt. Jag saknar honom jättemycket, det som var bra.

Jag önskar att det finns något gott råd, men jag har inte det. Bara att du ska stå upp för sig själv. Du har rätt att kräva av livet några grundläggande grejjer - trygghet, närhet, respekt, att få upppskattning för att du är annorlunda än honom och det är berikande. Det borde du ha. Du har bara ett liv, det du lever nu.

// MissK

lizzi

Tack snälla.
Jag vet med mig att jag ofta håller tillbaka hur jag känner för att det inte ska bli bråk, och jag vet också att det är fel... Dock vill jag så gärna att det ska fungera och jag hoppas hela tiden att vi ska lära oss att förstå varandra, har funderat på samtalsterapi tillsammans, är det någon som provat det?
Tacksam för svar isf, om det fungerade bra osv.

// Lizzi

La vida

Hejsanhalloj

Där satte du huvudet på spiken! Boka tid hos familjerådgivningen på kommunen. Det skulle ni behöva när ni nu inte själva klarar av att kommunicera med varandra. Dom vet hur en slipsten ska dras, om några.

Lycka till