![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Fråga om ångest, ångestattacker, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, tvångshandlingar, självkänsla, självförtroende, fobier, psykiska störningar, schizofreni, paranoid personlighetsstörning, psykopati. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Hej
Under min och mina syskons uppväxt har vår far slagit och psykiskt misshandlat min mor och oss. Detta är pågått så länge vi kan minnas. Speciellt mycket liv har det varit då födelsedagar, dop, midsommar, nyår, julafton etc ägt rum. Min mor har till största delen fått ta den fysiska misshandeln. Han har aldrig slagit oss medvetslösa, det har mer resulterat i att det någon gång har svartnat för ögonen och att morsan har fått blåmärken, men oftast utan blåmärken. Det värsta är dock den psykiska terrorn. Det vill säga, han har en fjortonårings känslor (inget ont om tonåringar, men sån är han) och agerar därefter. Det rör sig ofta om hot, att vi kommer få vårt straff etc. Han är väldigt underlig. Kan vara snäll imellanåt. Min syster har haft ätstörningar eftersom han påpekade att hon var fet, detta för att hon har diabetes. Jag blev mobbad i hela högstadiet, det resulterade mer eller mindre i grav depression då jag var cirka 18. Vi har båda fått medicin(antidepressiva, lugnandem, sömntabletter etc.) och terapi. Det är dock aldrig någon som har fått veta denna hemlighet. Inte ens socialen när vi fick underhållsstöd. Efter 9 månders terapi börjar mina tankar kring detta klarna, samtidigt som min bror ringer mig iderligen och vill att jag ska hjälpa han. Han vill att "gubben" ska bort därifrån, annars drar han (säger också att han snart kommer slå ihjäl han). Han är 14 år. Jag vet inte vad min far har för störning. Jag vet dock att han inte är en psykopat. Detta är egentligen inte viktigt. Frågan till ni EXPERTER är som lyder.. Min far och mor bor fortfarande ihop tillsammans med min yngsta bror. Jag vet att dom inte har det bra, och att han egentligen har knäckt mor för längesedan (hon ser inte detta, hon minns heller inte att han har slagit henne och förnekar det även om det händer i nuet.). Dom ser ingen utväg. SKA MAN KONTAKTA SOCIALEN? Jag har ringt och pratat med dom, men inte vågat lämna kontaktuppgifter. Enligt det jag hört har socialen snare förstört för folk, det är många som har mindre bra erfarenheter? Vad tycker och tror ni EXPERTER? Jag börjar bli desperat här för min brors räkning.. Tacksamhet.. / Sartre
__________________
Existensen föregår essensen. Senast redigerad av Sartre den 2008-05-12 klockan 09:46. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Hej!
Jag är inte expert men dina tankar på socialen tänkte jag bara ge ett kort svar på. Många påstår sig ha fått det sämre av socialen - men jag tror inte att du ska vara rädd för att ta kontakt med dem. De vill ju bara väl egentligen - tänk på det. Nu gäller ju det ju din bror - du vill ju hans bästa vilket jag förstår. Lycka till! Kram |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej Sartre,
Jag tycker personligen att du ska kontakta socialen. Det är dock ingen garanti för att det kommer att gå bra för din bror. Det är inte heller säkert att det kommer att gå fort. När du har gjort en anmälan, så vitt jag vet, gör de en förhandsbedömning först för att avgöra om det behövs en grundlig utredning eller om man kan lägga ner ärendet eftersom det som står i anmälan inte kan bevisas / situationen inte är så som den beskrivs av anmälaren / föräldrarna tar sitt ansvar och medverkar till en förändring. I din situation kan det vara viktigt att både du och din bror och kanske era syskon står för de uppgifterna du beskriver. Annars, om alla håller tyst eller förnekar, är det möjligt att ärendet läggs ner. I förhandsbedömningen får man ha kontakt bara med barnet/barnen och vårdnadshavarna. I en utredning kan socialen kontakta flera personer/myndigheter som kan ha relevanta uppgifter (t.ex. skolan). Om situationen är väldigt allvarligt och man kan konstatera det omedelbart kan man omhänderta din bror. Han kan placeras i ett hem hos en annan familj (helst hos en släktning, t.ex. hos dig kanske) eller på ett av socialens boenden. Sedan blir det en rättslig process för att avgöra huruvida beslutet om omedelbart omhändertagande var rätt eller inte. Det kan bli en turbulent tid för alla. Dina föräldrar kommer säkert inte att uppskatta att du går till socialen. De kommer sannolikt att ljuga både om din bror och om dig och självklart om sig själva och deras beteende. Jag tycker personligen att dina föräldrar är dåliga föräldrar båda två. Ingen av dem tar sitt ansvar. Det spelar ingen roll varför de inte gör det. Det är oviktigt i sammanhanget. Det som är viktigt är att de båda, på väldigt olika sätt, verkar till att ni barnen får problem. Du ser själv hur det har blivit för dig. Du verkar vara mer vuxen och ansvarsfull och modigare än dina föräldrar och andra vuxna som har vetat eller misstänkt någonting om er situation och inte gjort någonting. Att jag tycker att du ska kontakta socialen beror på att det är en tydlig ställningstagande och gränssättning gentemot dina föräldrar och en tydlig signal till din bror, nämligen att du inte tänker titta på detta passivt så som andra kanske gjorde när du var barn. Från din brors perspektiv är det bättre därför att jag tror att han kan knappt få det sämre än hos dina föräldrar, speciellt om ni, hans syskon håller ögonen öppna och följer upp det som händer. DESSA ÄR MINA PERSONLIGA ÅSIKTER. Om jag hade varit dina föräldrars granne och misstänkt allt det som du berättar hade jag inte tvekat att göra en anmälan. MEN DETTA GÄRLLER MIG. DET PASSAR IN I MITT SÄTT ATT SE PÅ VÄRLDEN OCH PÅ MIG SJÄLV. Vilket beslut du fattar behöve du fatta utifrån dig själv. Du kan ta mina åsikter och den informationen du får här i din bedömning, men det behöver verkligen vara din bedömning och ditt beslut, oavsett vad du väljer. Jag tycker om det namnet du valt här på forumet. Jag gissar utifrån det att du förstår vad jag menar angående dina val, deras konsekvenser och ditt ansvar. Du ska ha beröm för att du tar tag i dina egna bekymmer och arbetar med dig själv för att bryta med det arvet som dina föräldrar riskerarar att föra vidare. Jag beundrar människor som du. Styrkekram, Sorin
__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se Mer om Sorin på: http://www.comunicera.se/text/sorin_besk http://www.metrobloggen.se/realmen |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
hmm, visst det har inte alltid gått så bra när soc kommer in, men hur många familjer går ut med att det FAKTISKT blivit bättre efter att soc gått in? om man säger så. Sen kan alla hamna hos fel, men om ni alla syskon, eller du å kanske någon mer av dina syskon vill. men det är ditt beslut. det är du som måste avgöra i detta tillfälle. personligen om jag hade varit din bror så hade jag verkligen uppskattat att få den hjälpen/ stödet som mitt syskon kunde erbjuda.. var rädd om dig!
kramar om |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Tack för alla svar. Tack så jättemycket för ert stöd, verkligen.
Ja ringde socialen idag, gav dom kontaktuppgifter. De ville att jag skulle skicka in ett brev, för att ha något att gå på. Har redan skrivit det, ska bara ändra lite och skicka in. Nu finns det ingen återvändo, uppgifter är ju trots allt lämnade. Jag hoppas det ordnar sig för alla i min familj, inkl mig själv. Inser att jag har endel terapi kvar.. det går framåt trots allt, tack Sorin ![]() Kram
__________________
Existensen föregår essensen. |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Du är välkommen Sartre!
Tänk att jag fick möjlighet att kommunicer med självast Sartre ![]()
__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se Mer om Sorin på: http://www.comunicera.se/text/sorin_besk http://www.metrobloggen.se/realmen |
|
|
|
|
|
#9 (permalink) | |||
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
Citat:
Citat:
Ha du haft någon form av "trygghetstanke" förut? Som man tar till när man känner dig skakig. Tillåter man sig vara barn och släppa fram fantasin så är det mesta möjligt! |
|||
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|