|
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Fråga om ångest, ångestattacker, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, tvångshandlingar, självkänsla, självförtroende, fobier, psykiska störningar, schizofreni, paranoid personlighetsstörning, psykopati. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-09-30, 10:02
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Anhörig till alkoholist.
Hej,
Som anhörig till alkoholist (eller i alla fall en person som är på god väg dit), hur ska man göra? Ställa personen i fråga mot väggen, gapa och skrika, eller hur gör man? Finns det några, ja hur ska jag säga, riktlinjer kanske? Liksom några steg man ska ta som anhörig? Är det till exempel bättre om någon annan än en familjemedlem tar upp det, typ en vän eller så? Ska man ställa ultimatum eller bara berätta hur man känner? Hoppas ni förstår min fråga, skulle vara hemskt tacksam för svar! MVH Linda |
|
|
|
2008-10-01, 10:03
|
#2 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Detta är inte helt lätt. Ofta beror detta på att personen i fråga befinner sig i förnekelsestadiet. Precis som namnet säger, innefattar det att personen i fråga inte är medveten om problemet. Det kan till och med vara så att han eller hon inte vet att förändringar är möjliga, eller att man har gett upp hoppet. I denna fas hör man ofta uttryck som:
"Det är så här det är." "Det är faktiskt inget problem för mig, Det enda du kan göra som anhörig du berättar om att du är bekymrad. Undvik att komma med moralpredikningar utan berätta om vad du själv känner. Genom att berätta om vad du känner blir det svarare för din vän att inte ta dig på allvar. Hälsninagar Jonas Gåde
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. |
|
|
|
|
2008-10-01, 15:03
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
min pappa är alkoholist och har växt upp med det, har aldrig levt med honom när han var frisk.. Det råd som jag vill ge till dig är att visa att du bryr dig om personen, visa att du är där, stödja, prata om det, ignorera det inte innan det är försent, om man en gång blivit alkoholist så är man det livet ut. Försök få med personen ut på saker, tänka på annat. visa bara att du finns och bryr dig. Att skrika och gapa hjälper inte nånstans, men du ska också visa att du inte tycker det är rätt.
|
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
