![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| PMS - PMDD- mensproblem - mensvärk - menssmärtor Här kan du diskutera frågor som gäller PMS, PMDD och boken mensmonstret |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#21 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej!
Jag åt antidepressiv medicin i ett och ett halvt år, för jag var "deprimerad" enligt läkaren, hade dock inget att vara deprimerad för. Medicinen hjälpte mig jättemycket men jag tyckte det var så jobbigt att jag blev så likgiltig, jag var nästan aldrig riktigt glad och aldrig ledsen heller även fast jag i vissa fall borde varit det. När jag sedan slutade med dem för ett par månader sedan kom mitt dåliga humör tillbaka med humörsvängningar och ilska. Jag förstår nu att att jag måste vara drabbad av PMDD. Varför ska det vara så svårt för en läkare att komma fram till den diagnosen på mig? PMDD har funnits i många många år. Jag kollade igenom listan över symtom och det är ingen tvekan om att jag lider av PMDD. Jag har alla symtom, dessutom kraftiga sådana. Mina symtom har jag haft i över fyra år. Nu ska jag prova Yasmin, hoppas det hjälper mig. Jag har länge varit emot hormoner men nu gör jag vad som helst för att må bra. Jag vill att mina barn ska ha en glad och snäll mamma, det är det viktigaste. Någon som äter Yasmin och känner sig gladare av det? |
|
|
|
|
|
#23 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Jo Jenny !
Du undrar varför det är svårt att definiera diagnosen, läs mera i pdf - boken ,mensmonstret, och kolla på denna sida Serotonin.nu -Själens kemi & kroppens psykologi så kanske du kan få lite mer info. Det hänger alltså på OSS som vårdsökande att se till att få förståelse och bli tagna på allvar. Jag ser ju detta som en könsfråga även , som jag sagt förut, det hör till symtom som varit förknippat med tabu sedan hundratals år, sedan antiken till och med, kvinnan som " den mörka kontinenten", och exempelvis detta ohanterliga med kvinnors vrede, och bagatelliseringen av den, som i uttrycket "pms-kärring" osv. allt hänger ihop. Själv har jag blivit kallad psykfall - psyko - borderline i åratal. blivit rejält kränkt av fd terapeut och aldrig blivit tagen på allvar eller mött någon kunnig eller kompetent läkare förrän ett enda samtal i oktober förra året med en inhyrd läkare inom psykiatrin som jag aldrig kommer att kunna träffa mer. Det vårdteam som skulle "utreda" mig, förvärrade min situation så mycket, att jag nu anmält hela kliniken till socialstyrelsen. Kämpa för er rätt till vård, kompetens och empatiskt bemötande ! |
|
|
|
|
|
#26 (permalink) | |
|
Junior Member
Nykomling
|
Citat:
![]() |
|
|
|
|
|
|
#27 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Gudars.. Nu hittade jag en del av mig själv här.. Jag som grubblat en massa varför min psm blivit så himla mycket sämre på senare år..
Nu för tiden vet jag att Tant Röd kommer dagen efter jag gråter och gråter utan bestämd anledning. När jag helt enkelt inte kan hålla mig längre och allt kommer ut. Jag blir grymt aggressiv och ledsen och grubblar i en vecka eller nåt sånt. Sen kommer nån dag jag tänker att jag nog klarade mig den här gången.. Haha, in my face. Sen ligger jag där i sängen o mår så hemskt. Så man kan få hjälp säger ni.. de vore en trevlighet..Nåja, väldigt bra att detta kom upp här känner jag.. Nu ska jag läsa på mer.. // Sara |
|
|
|
|
|
#30 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej Maira!!!!
tack va gulligt at du frågade! ajaj, du , det blev naturligtvis ett uppträde, men inte så som jag trott.... Jag kom nämligen inte längre än till receptionen, då et visade sig att jag inte kunde betala för besöket, hade inga pengar, och de skrev inte ut faktura, så som jag hade räknat med!! Så , vad händer, jo jag bröt ihop o började gråta, det var ju andra mensdagen, och allt blev en miserabel känsla av hopplöshet. Under tiden hann den kvinnliga läkaren komma ut o ropa på mig, och jag fick tur i oturen en liten pratstund med henne, hon försökte ordna att jag skulle få komma såfort som möjligt, det blir den 19 nu i stället :-/// men det kändes skönt , för jag hann träffa henne, och hon gjorde ett varmt och tryggt intryck, hon klappade mig på benet o sa att hon lovade att ta hand om mig när jag kom. Jag hann att haspla ur mig hur svårt jag har det med detta och frågade om hon KAN det här, så sa hon att hon jobbat i 30 år, så det känns skönt, som om väntan är förbi, och att något av den tillvaro man har kommer lösa sig. Funderar över vilken väg som jag ska ta, det finns ju hormonbehandling också, men jag vill inte mixtra så jag blir av med ägglossningen, den är ju som ett tecken att man är befruktningsduglig och har livskraft liksom. Nu är mensen precis över, och kommit över tröskeln med värsta obalansen, men mitt humör fortsätter svänga ändå, antar jag är nere på en hormonell botten och hoppas hoppas för mitt liv att det kommer ordna sig. TAck igen att du och ni här finns som vet vad detta är. hoppas det funkar bra fortfarande för dig hälsningarr!! Astray Astray |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|