Doris

Hej hej.
Mår skit och har sökt hjälp (allmänläkare, gyn, samtalsterapeut). Analyserar åt alla håll även om jag inte vill. Mkt av pmdd stämmer in men naturligtvis inte allt vilket gör mej osäker, sepeciellt när jag mår dåligt grubblar jag fram olika orsaker. En återkommande tanke är att min sambo kanske inte är den rätte... kanske försöker mitt undermedvetna säga mej ngt... men så en stund senare älskar jag honom otroligt mkt.
Avvikande från pmdd är att jag blir inte arg, har tidiagre i livet varit mkt lättirriterad periodvis (inte varit regelbunden tidigare eller ätit P-piller så vet inte om det varit beroende på menscykeln eller inte). Det som hänt senaste tiden är att mönstret blivit tydligare och tydligare. Senaste två månaderna har det börjat 2-2,5 v innan mens. Jag blir orolig och obalanserad, deprimerad, ångerst, gråter, håglös, ointresserad, till skillnad från många andra med pmdd får jag svårt att äta kan tex börja dagen med att kräkas utan att jag ens försökt äta (kopplar detta till ångersten) Detta är tydligast precis innan mens någon gång även några dagar in på mensen innan det vänder.
Har sedan en vecka då jag är på topp och jag känner igen mej själv igen, kan även helt plötsligt äta normala portioner och även bland folk. För att allt sedan ska börja om på ny kula.
För tillfället väljer jag att tro att det är pmdd för som mamma säger det kan omöjligt svänga så annars. Men sen så fort jag mår dåligt börjar grublerierna... kanake jag själv framkallar mönstet i huvudet...kanske är jag ett psykfall.
Kände att jag behövde skriva av mej lite. Läst igenom allt på sidan ang pmdd och känner att jag fått stöd men så blir jag ändå osäker. För dagbok för fullt. Och hoppas på att det ska finnas en lösning för mej oxå....får inte tappa hoppet!!!!

Snälla Anna

Hej!

Jag har troligtvis också PMDD och känner igen mig i det du skriver att det varar ca 2 veckor.Jag får också en period när jag börjar grubbla.

Kram!

Doris

Vad jag blev glad att ngn svarade...och så kom det några tårar till. Ibland behöver man gråta en skvätt oxå, känns bättre sen.
Tack!

Snälla Anna

Hej Doris!

Ja det är jobbigt det här med hormonerna. Just nu är jag inne i PMDD-träsket och känner inte av någon hunger och när jag väl käkat så känner jag mig inte mätt.

Det är så skönt och gråta! Bara det är en terapi!

Hälsn.Anna

Doris

JA då var det det där med mönstret och om det är pmdd.
Mådde skit vid ägglosningen men har sedan hållt mej på benen. Mkt grublande men men. Mens i onsdags och nu har jag mått skit senaste två dagarna värst idag. Och det kan man ju göra men tanken är ju att det ska bli bättre med mens. Det blev det ifs inte sist heller för då mådde jag inte bra förren veckan därpå. Men att det ska bli sämre. Suck jag vet inte vad jag ska göra. Ätit en del homeopat preparat och tänkte att det var säkert därför jag hållt mej på benen men dom äter jag nu oxå och mår ändå skit. Vaknade 03,45 med världens oro och ångerst i kroppen. Började dagen med att kräkas innan klockan ringde, blev ingen frukost heller, får väl se uppåt dagen om det går bättre.
KAnske det är vanlig depression jag har eller bara ångerst. Önskar jag visste säkert vad som är felet i mitt liv eller har det med signalsubstanser att göra. Eller både och. Ringde samtalsterapeuten men åter först den 12/8. Är väl bara att överleva så länge, det brukar ju bli bättre efter några dagar. Men jag vet inte följer ju inte riktigt mönstret.
Sitter på jobbet och biter ihop, få se om jag kan hindra världen från att rasa samman till efter jag slutat.

saratjo

Hej!

Jag kände igen mig i nästan hela ditt inlägg. Jag börjar ocksågrubbla om min sambo är den rätta, varför man lever, om jag någonsin kommer att bli lycklig för att sedan dagarna efter mens inte förstå hur jag kunde tänka så förut. Sist dagen före mens kunde jag inte somna och låg och grät och planerade vart jag skulle flytta så att våra barn fortfarande kunde gå kvar på samma dagis etc. Skitjobbigt! sedan klarar jag inte av det minsta motsånd då gråter jag bara....

Har kontaktat kvinnokliniken men vet fortfarande inte om de kan hjälpa mig. Förstår hur du känner dig och lider med dig men vi måste FÖRSÖKA att se det positia i livet även om det i dessa perioder kan vara nycket svårt.

Jag tänker på dig och hoppas att det ordnar upp sig för dig/er.

Kram

virvelflicka

Hej!

Hänger inte riktigt med hur man gör här, första gången skickade detta inlägg på ngt annat ställe oxå, men testar detta med.

Blev så glad när jag hittade hit.
Har problem med pms så länge jag kan minnas, detta har naturligtvis ställt till det för mig och mina nära och kära.
Har ätit femal balans under 2 1/2 års tis och det hjälper till viss del mot svettvallningar men ej det huvudsakliga, HUMÖRET!!
Jag mår fruktansvärt dåligt from ägglossning till ett par dagar in på mensen. Med dåligt menar jag håglöshet, aggressioner, osäkerhet, värk i hela kroppen och fullständig utmattning. Pressar mig själv till att försöka fungera med min familj men det håller inte.
Mest av allt vill jag bara vara för mig själv å inte bli rörd eller störd.

Vart ska jag vända mig?
Efter att ha läst olika inlägg här förstår jag att det kanske inte bara rör sig om pms utan pmdd.
Hur ska jag göra för att få hjälp?
Har tidigare trott att jag haft borderline, men slagit bort tanken.

carinanina

Hej,

Läste ditt inlägg och kände jag ville registrera mig för att kunna skriva några rader om detta med pms och pmdd. Jag har själv pmdd (egen diagnos) efter att ha läst mycket om detta. Jag känner igen mig i allt du skriver och jag har verkligen lidit av detta under några år. Jag blev ångestfylld, ledsen, dålig självkänsla, tyckte jag var värdelös som människa, destruktiv, handlingsförlamad, trött och tyckte livet var pest i största allmänhet. Jag blev pga av min självbild under denna period svartsjuk utan orsak och grubblandet var enormt. Det var när jag började studera på en högskloa för några år sedan som jag en gång i månaden skulle sluta läsa då jag tyckte jag var värdelös och funderade på vad jag gjorde där. En studiekamrat upplyste mig om att jag måste lida av pms, pmdd eftersom det varje månad och under samma tid upprepade sig. Efter denna period var allt bra igen osv. Min man sa till mig att han t o m hörde på ringsignalen när jag ringde honom att det var dags. Mina frågor och misstänksamhet räckte. Jag förstår att det inte är lätt för mina nära och kära när man är på detta viset men hur lätt är det för oss som är drabbade?? Lite mer förståels kanske? Det jag vill säga är att jag uppsökt gynekolog för detta problem och jag fick utskrivet p-pillret jasmin som skall ha god effekt på pms. Jag är rädd för p-piller och vill helst inte ta dessa men jag gjorde ett försök just för att jag inget annat val har. En vecka med dessa gjorde mig ännu mer ledsen. Jag var nedstämd varenda dag och min sexlust bara försvann. Konstigt efter så kort tids användning. Jag slutade självklart äta dessa. Har nu varit hos läkare efter tips från andra i samma situation. Nu äter jag lyckopillret citalopram och det fungerar och det känns som om jag har fått ett nytt liv. Innan mådde jag dåligt av och till från det att ägglossningen började till mensdagen precis som du gör. Jag börjar ta dessa vid ägglossningen och slutar när jag får mensen. Det är tabletter på 10 mg vilket är en väldigt låg dos så jag känner inte något när jag börjar eller slutar. Jag är aldrig så ledsen och nere längre. 1-2 dagar kan jag känna av det men det är oftast dagen före eller samma dag som jag får mensen. Jag vill bara tipsa dig eftersom det verkligen fungerar på mig. Jag har precis som du tidigare ätit female, naturmediciner och jättenattljus ihop med en B-vitamin som skall fungera som en kur. Inget har hjälpt något större. Gå till läkaren och säg att du misstänker pmdd och de skriver säkert ut citalopram. Jag läste om detta på nätet och i en forskningsstudie visade sij just detta piller vara väldigt effektivt just när man tar det 2 v i månaden. Lycka till.