jagvet

Hej.
Jag är en tjej, 15 år. Varje dag känner jag att jag inte vill leva. Inget är roligt, och hoppet är helt försvunnet. Ibland tänker jag på hur mycket bättre världen vore utan mig, och hur mycket bättre alla skulle få det om mina problem inte längre tyngde dom. För att orka med allt detta så skär jag mig. På så sätt känns det bättre, ifall man får göra sig illa, känna smärtan. Jag gråter nästan varje dag, blöder minst 2 gånger i veckan. Själv kan jag inte inse att detta är ett problem, bara mina vänner gör det. Dom blir alltid arga och det blir en spänd spänning mellan oss när dom sett att jag skärt mig. Det gör det rätts så jobbigt. Det skulle kännas bättre om vi kunde prata om det och dom stötta mig. Dom inser det inte själva, men dom sårar.
Det största problemet är att jag skär mig tror jag. Varje morgon när jag vaknar upp och ser såren på armen fulls jag med ångest och depression. Snälla, ge mig tips om vad jag ska göra? jag börjar få självmordstankar.

Änglaflickan Inez

har svarat på det på ett annat ställe. läs det =)

Jo livet e skit men samtidigt så vet du ju inte vad du missar om du tar livet av dig..

Dör man så e man död, men om du lever vidare så finns ju alltid självmord kvar som lösning, så därför kan du ju likagärna leva ett tag till

Dessutom så är du ju inte ens vuxen, som tonåring så känns allt mycket värre än vad det gör senare, så det blir bättre.

Jag hade mycket allvarliga självmordstankar i din ålder, e fortfarande inte frisk och mpr mkt dåligt ibland men tänker inte på självmord i samma utsträckning.

Du vet ju inte om du kommer ha ett underbart liv om 5 eller 10 år! eller så kanke det händer ngt jättekul i morgon eller övermorgon..

jagvet

ne, men jag vet att jag skulle få det mycklet mycket bättre.
5 till 10 år? om jag skulle behöva leva såghär i 5 till 10 år till vill jag hellre inte leva. skulle aldrig orka det. får se vad som händer, jag får lite hjälp nu av en terapeut. men det hjälper inte så mycket.

honorine

det finns alltid möjligheter att börja om. om du har sociala problem hemma brukar soc kunna fixa så att man får bo själv, kanske flytta någon anan stanns eller bara byta skola. nystarter ger en ny chans, möjligheten att själv få bestämma vem man är från och med idag.

Jag kan känna igen mig väldigt mycket i det du skriver, jag var suicidal från 9 års ålder men som mycket annat har det gått upp och ner. Men "höjderna", när man kommer ut ur mörkret är verkligen värda det i längden, vist du kan kasta in handuken men då har du inte provat allt som finns ute i världen. Man måste försöka, och det gör ont att växa upp, det är själva grejjen att det är så skönt när man lyckas ta sig vidare.

gittan

Själv har jag inte haft dessa tankar, men min syster har haft det riktigt dåligt i några år. Hon har gjort många försök, åkt ambulans, blivit tvångsintagen på psyk, mendet hjälpte bara små stunder. Men sen fick hon hjälp på annat håll. Hon fick komma till ett annat sjukhus som har ett program för människor som mår så dåligt. Det är både privatsamtal och gruppsamtal och det har hjälpt henne. Men som anhörig önskar jag att hon hade pratat med mig när hon mådde som dåligast, att hon skulle veta att vi faktisgt fanns där. Jag vet att när du mår så dåligt, då ser man inget ljus. Varför ska man leva?? Men jag vet att det ljuset finns, du kan bli bättre. Du ska veta att dina problem tynger inte ner någon, jag slår vad om att många i din närhet vill hjälpa men vet inte hur. Det är troligen därför dina vänner reagerar som de gör. De vet inte varför du gör illa dig själv, de förstår inte, du måste förklara för dem. Berätta att du mår skit och att du vill ha hjälp. Jag tror på dig.
//gia

Hope

Jag tycker det verkar som om dina kompisar inte har någon förståelse. Det hjälper ju inte att skälla på en person som skär sig, men skär ju sig inte på skoj. Har en väninna vars barn skär sig, hon vill inte inse alvaret i det utan tror att hon skär sig för att andra gör det. Har du läst boken "vingklippt ängel" den är faktiskt bra och man kan få lite insikt. Hon som skrivit den heter Berny Pålsson tror jag. Läs den gärna. kram

devilizh

sen min bästa vän tog livet av sig har nästan alla mina självmordstankar försvunnet för jag började tänka på hur dom anhörig skulle må om jag gick bort och jag vet hur jag kände när hon tog livet av sig..det är inget jag önskar någon annan varken att ha självmordtankar eller att uppleva när någon tar livet av sig..livet suger ibland men man får försöka stå ut o se till de små ljusa stunderna då man mår bra o njuta av att det.

__________________
Devilizh - en fallen ängel

devilizh

dina vänner kanske blir rädda o inte vet vad dom ska göra när du skär dig, jag har en anhörig som har skurit sig då o då när hon mått dåligt o då har jag blivit arg på hon det är min första rekation den andra är att jag blir lessen o vill hjälpa o stötta..jag har själv skurit mig förut men lyckats sluta..o jag är glad jag hade stöd från omgivningen det hjälpte! kanske kan du hitta stöd här inne vem vet? lycka till!

__________________
Devilizh - en fallen ängel

Liten kuling

Hei, Jagvet.

Du spør om selvmord er den ânda løsningen. Det er det ikke. Det er ikke den eneste løsningen. Egentlig er det ikke en løsning i det hele tatt.

Jeg forstår du har det vanskelig, men ved å ta bort deg selv, finner du aldri noe bedre liv. Og verden mister en jente som har det vanskelig nå, men som samtidig er en hel jente. En jente det er verdt å ha her.

Løsningen kan ta tid å finne, men det første steget er å få noen til å hjelpe deg på veien. Det kan være helsepersonell, familie og venner eller en kombinasjon.

Jeg ønsker deg veldig lykke til. Skriv gjerne igjen om hvordan du har det nå?