![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Personliga Mönster Här kan du diskutera personliga mönster och olika personlighetstyper |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Sitter här och undrar :
en del människor trivs bäst ensamma och har stort behov av egentid , medan andra överhuvudtaget inte fixar detta och vill jämt ha folk runt sig. Jag vet inte vad jag är egentligen, just nu så väljer jag ensamheten... men det finns ju en anledning till att jag tex. besöker denna sida , så jag är osäker om ensamvarg egentligen trivs med detta, kanske är det så att han /hon bara har svårt att hantera gemenskapen/kärleken... Bara en tanke för det känns som om jag egentligen är social, men ändå väljer jag att mest va ensam..HMM??!! ![]() |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
Nu pratar jag i gåtor, jag pratar om min familj om du undrade. Men jag fungerar så att jag undviker människor för att jag är rädd för att liksom sno deras dyrbara tid, genom att försöka vara social så blir det en börda för dom, för jag är inte den bästa poå att vara social, men jag övar mig på detta, jag var på släktträff i helgen och de gick lite över förväntan faktiskt, tror min övning o min strävan efter utveckling ger resultat, jag tror man måste börja med sig själv o fråga sig va man tycker om att göra, vilka fallenheter och intressen man har, sen så ska man inte isolera sig, jag har mäskt en iofs ganska uppenbar o självklar sak, och det är att när man är ute och upplever saker så har man helt enkelt saker att prata om, därför är det viktigt att veta vilket intresse man har, o sen inte vara lat o inte göra de man är intresserad av, (obs ta de jag säger med en nypa salt, jag ska besöka psykolog som kanske har en mer exakt och bättre mall än den jag skriver till mig själv). Det här med intressen, vrf gör jag inte det, drf att jag är deprimerad och jaghar inga kompisar, vrf har jag inga kompisar? för att jag gör inte mina intressen så jag inte har någon att ha något gemensamt med, asså detta är bara ett exempel, man kanske ska läsa tidningen också, även om man inte är intresserad av det, ibland kanske man måste vara lite street smart och göra saker som man egentligen inte vill o skaffa sig erfarenhet av det för att träffa ytliga kompisar för att sedan eventuellt träffa riktiga kompisar som känner dina ytliga kompisar, fast jag vet inte? finns de ytliga kompisar? har folk såna? hur orkar dom? fungerar det verkligen så? Jag bara pratar på om saker som kommer upp i huvvet bara så du vet. |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|