![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Ny på forumet Här kan du presentera dig lite grann om du vill. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Sökte och hittade hit till detta forum.
Är en kvinna på 50 år och plågats av depression av olika grad i 10 år. Fick en stor utredning på Danderyd för ett år sen pga olika kroppsliga besvär och där kom läkarna fram till boaderline-personlighetsstörning. Det gav mig faktiskt en aha-upplevelse när doktorn förklarade kriterierna. Mycket fick sin förklaring. Men ångesten som sliter sönder mig vissa dagar är min värsta följeslagare, depressionen är under kontroll iallafall, med cymbalta som jag tycker är mycket bra, även mot mina smärtor. Det som är märkligt är att många inom socialpsykiarin, vårdcentralen och även min läkare på vår psykiatriska mottagning är så okunniga om detta med boaderline....man vill ju att dom ska förstå...och ta det, eller mig, på allvar. Jag har tre barn och försöker ibland se på mig själv objektivt för att försöka se om jag är tillräcklig för dem.Det kan skrämma mig att inte få uppbackning och hjälp när man försöker be om det. Jag såg ett program ikväll med Robert Aschberg om psykiskt sjuka personer som få försöka klara sig själva bäst dom vill, det finns så stor okunnighet bland politiker och dom som betämmer över alla riktlinjer men själva inte har en om hur verkligheten ser ut. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|