Ronjalisa

Hej alla ni därute....

Jag hittade hit idag efter att ha googlat på "dålig självkänsla".

Jag är en 36-årig tjej med underbar sambo, två härliga barn på 1½ och 3 år, bor i ett nytt jättefint hus, har precis fått nytt jobb med rätt hyfsad lön. Ja, jag har alla förutsättningar för att vara lycklig. Men jag är långt ifrån lycklig. Jag känner mig ledsen och deppig och otroligt värdelös.

Jag har som sagt precis börjat jobba igen efter att ha varit mammaledig i över 3½ år. Ett rent under att jag fick ett nytt jobb överhuvudtaget känns det som. För vem vill anställa en sliten småbarnsmamma? Mitt företag ville tydligen det i alla fall. Men jag lider på jobbet varje dag och tycker att jag gör bort mig hela tiden och att det bara är en tidsfråga innan de kommer på att jag är helt värdelös. Jag har tappat otroligt mycket självförtroende under min mammaledighet och tycker inte att jag kan nåt längre.

Jag har dessutom alltid haft dålig hand med pengar och har handlat för mycket och helt fel saker. Det har aldrig gått så långt så att jag fått nån betalningsanmärkning men jag vet inte hur många gånger jag försökt reda upp min ekonomiska situation (lösa krediter genom lån från släktingar, göra budget etc) men efter nån månad har jag varit tillbaka i samma gamla banor. Jag vet så väl att det är så fel och jag tycker att jag är världens mest värdelösa människa som inte ens lyckas med detta.

Socialt känner jag också att jag är en jäkla flopp. Bor i ett område där det i princip bara bor barnfamiljer. Jättekul för mina barn i och för sig men jag känner mig så otroligt socialt stressad. Känns som alla föräldrar är ute med sina barn i lekparken och man nästan ses som märklig om man går nån annanstans. Sen är det thekvällar, vinkvällar, kräftskivor och fan och hans moster hela tiden som man "förväntas" delta i.

Ja, detta var ett litet axplock av mina små bekymmer.
Tyvärr känner jag dock att bekymren inte är så små längre.
De hindrar mig helt klart i vardagen och jag tycker inte om den person jag är just nu. Livet är alldeless för kort för att slösas bort på att må dåligt men jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Hur börjar man söka hjälp? Vem ringer man? Vårdcentralen?

Hjälp mig snälla nån för nu har jag nåt min botten känner jag.......

dacci

Hej och välkommen hit.

Detta är väl nästan ett standardsvar. Någon gång ska jag skriva ned en generaliserad guide till att skapa mer självkänsla. För det är något du verkar sakna. Jag tycker du ska springa iväg till bokhandeln och köpa boken självkänsla nu! av mia törnholm.

/D

__________________
Om du vill ha någon att prata med är det bara att skicka ett pm

Blueye

Hej Ronjalisa! Och välkommen hit!

Jobb, villa och en underbar familj låter ju väldigt vackert. Om jag fick önska mig något som jag tror skulle göra mig lycklig så står "fint hus" och "barn" högst på listan. Men egentligen så ligger inte lyckan någon annanstans än inom sig själv! Att ha det bra runt om kring sig är jättebra att tillgå för att bibehålla lyckan, men det är i sig ingen garanti för att livet ska kännas alltigenom toppen!

Hur kommer det sig att du tappade så mycket självförtroende under din mammaledighet? Var det för att det blev för tufft med två små barn för dig, att du inte tyckte att du kunde ta hand om dem på ett optimalt sätt? (Det är jag förvisso säker på att du kunde! Men kanske fanns där inte kraft att ta hand om dig själv på ett optimalt sätt!)

Annars så är det väl inte så konstigt om det nya jobbet känns träligt. Du har ju trots allt inte jobbat på nästan fyra år! Du är ovan att gå till ett arbete varje dag, helt enkelt. Tidigare har ju ditt arbete funnits i hemmet. Och det var inget enkelt arbete du hade där heller! Det ÄR tufft att vara småbarnsmamma!

Du är absolut inte ensam om att ha det så! Många människor shoppar för att hålla jobbiga känslor borta. Det ger en upprymdhet och en tillfredställelse att köpa något nytt! Det är ett sätt för dig att hantera stress och svårigheter, tänk på det som så! Inte ett tecken på att du skulle vara dålig på något sätt!

Om du blir medveten om varför och i vilka situationer du riskerar att bli lite vårdslös med pengarna så tror jag att du kan lära dig att hantera dessa situationer bättre, så att du inte behöver denna "tröstenapp"... Så fundera över när du shoppar och varför du måste lindra ångest och stress - vad som utlöser "mini-shopalcoholismen"!

Ursäkta mitt ordval, men fy fasen vad jobbigt det låter med alla dessa vinkvällar och andra "trevlighetsaktiviteter" som du förväntas delta i! Jag är själv fullständigt allergisk mot sånt!
Nej, strunta i vad "alla andra" tycker! Vill du inte gå till lekparken så finns det ingen anledning att göra det! Tycker du inte om föräldraträffar, så fundera inte över dem! Det ingår inte i föräldrarollen att behöva göra såna saker! Barnen far inte dåligt över att du inte är borta och dricker te mot din vilja - tvärtom!

"Många droppar små blir en stor å" heter det ju. Jag tycker att det känns som att du har på tok för mycket måsten och krav på dig! Och är det något du verkligen borde göra så är det att lägga bort en massa av dessa krav som kommer från dig själv! Strunta i sånt som du egentligen inte måste! Prioritera dig själv och din familj i första hand! Så tycker jag.

Vårdcentralen är en utmärkt idé! Jag funderar över om du inte skulle behöva en regelbunden samtalskontakt... På vårdcentralen kan de skicka dig vidare till någon lämplig. Ett alternativ är om du skulle kontakta en psykiatrisk mottagning för att få hjälp där. "Psykmottagning" klingar inte så vackert i öronen, men man behöver faktiskt inte vara sucidal eller ha multipla personligheter för att gå dit!

Kram på dig, och hoppas att jag kunde hjälpa dig med något av det du funderar över!

/Nanna

__________________