Ursprungligen postat av carnym

PROBLEMATIKEN

Jag har under större delen av mitt liv tampats med viktproblem som till en början var psykologiska från och med 14-15 års ålder. Övergick i 30-årsåldern till att bli fysiologiska. Viktökning från och att första bantningskuren var genomförd. Därefter har jag stadigt ökat i vikt. Väger i dag nästan 90 kilo och mitt BMI beskriver fetma.
Mina viktproblem medför en massa begränsningar i vardagen som beskrivs nedan.

NULÄGE

Köper fortfarande mycket stora kläder.
Har problem med svamp i ljumskarna
Har svårt för att klä mig som jag vill.
Jag blir lätt varm.
Svårt för att hitta en vettig motion som passar och som jag står ut med.
Känner mig aldrig fin.
Dålig kondition.
Vill inte visa mig på stranden, badhuset m.m.
Orkar inte leka med mitt barn som jag vill.
Jag lider av ständigt dåligt samvete för att jag äter fel, för mycket samt rör mig för lite.
Jag är orolig över att jag överför mina dåliga vanor på min dotter. Jag vill inte att hon skall få mina problem när hon blir större.

ORSAK

Problemen började i 14 årsåldern trots att jag då var normalviktig. Jag höll på med fotbollsträning 5-6 dagar i veckan och var endast lite kraftig, dock vältränad som f-n. Vägde ca 57 kilo till 160 cm.
Började tänka på vad jag åt med hjälp av en kaloritabell.
Vid 18 års ålder, då jag slutat med fotbollen, smög sig de första kilona på. Jag gick upp till 62 kilo och tyckte att jag var enormt stor. Hade ju inte heller samma muskelmassa som innan. Märktes att jag inte kunde äta på samma sätt som innan. Gick med i Viktväktarna för första gången och gick ner mina kilon igen. 2 år senare hade min vikt ökat till ca 68 kilo och ett nytt medlemsskap hos Viktväktarna var ett faktum. Gick ner till ca 60 kilo och mådde mycket bra.
Vid 22 års ålder vägde jag sedan ca 72 kilo och grät då jag vägdes in på Viktväktarnas våg.
Så har min väg genom livet sett ut. Otaliga är de dieter som jag prövat. Det är allt från Scarsdale, Nutrilett, Helsingörspiller, GI, banandiet m.m. You name it - jag har prövat. Idag väger jag nästan 90 kilo och jag inser att jag har ett stört beteende när det gäller mat.
Min totala brist på karaktär gör att jag inte håller mig kvar på en diet.
Jag tror att min ätstörning handlar om ett sockerberoende. Jag är oerhört påverkad av att jag vill ha kolhydrater och sötsaker. Förr åt jag mycket smörgåsar men idag handlar det mest om godis, glass och extremt snabba kolhydrater.
Ett bidragande problem tror jag också är att jag äter alldeles för sällan. Det kan gå 6-8 timmar mellan mina måltider. Detta beror mycket på mitt arbete men också på att jag planerar mellanmål för dåligt.
Jag skadade min axel under 1990-talet och efter två operationer har jag fått en invaliditet i axeln som gör att jag är begränsad vad gäller träning. Jag har i många år använt det som skäl till att låta bli att träna.

BEHANDLING

Jag har blivit behandlad med Reductil under en period. Detta skrevs ut från min husläkare och var förenat med samtal och vägning. Fungerade bra ett tag men sedan blev det allt glesare mellan samtalen och slutade med att jag bara gick och vägde mig snabbt. Jag gick kanske ner 8 kilo på 3 månader och det kändes bra. Jag började vackla i min övertygelse om att det var rätt metod eftersom jag i grund och botten inte vill ta läkemedel. Jag vet ju att det inte finns några genvägar - Det handlar om att äta rätt och röra på sig!
Jag har funderat på att ta kontakt med en KBT-terapeut som kan hjälpa mig att lära mig att tänka på annat sätt. Detta är ännu på planeringsstadiet men finns med i planeringen om jag inte klarar av det på egen hand.

SJÄLVHJÄLP

Har införskaffat en bok som är skriven av en svensk dietist. Den heter 3-timmarsdieten. Mitt mål är att ge det en chans efter att semestern är slut. Är SÅ trött på att väga mat, utesluta vissa sker m.m. Den dieten kanske kan lära mig att inte överäta eller trötta ut mig mentalt eftersom jag ska kunna äta samma mat som den övriga familjen. Minimerar riskerna för dåliga ursäkter....
Jag tycker om att röra på mig men det är inte lätt med nästan 30 kilos övervikt. På grund av en axelskada är jag begränsad i vad jag kan klara av vad gäller träning. Promenader klarar jag och vissa saker på gymmet. Allt är bättre än inget!

FRAMTID

Jag hoppas att jag i framtiden på ett vettigt sätt kan ta itu med min kost och min motion.
Jag vill få in som en rutin att äta mindre portioner och mer ofta. Mitt mål är att ta med mig mellanmål till jobbet för att undvika att bli sådär hysteriskt hungrig.
Jag önskar mig mest av allt att jag ska kunna komma ner till ett normalt BMI igen. Jag förväntar mig inte att bli smal men att hamna inom gränsen för normalt. Jag väger nu nästan 90 kilo och har som mål att max väga 63 kilo till mina 1.60.
Mitt mål är att jag ska komma igång med någon form av motion under hösten.
Jag måste utrusta mig med tålamod!!! Det har tagit mig ca 28 år att öka på min vikt - jag var ca 15 då jag började och är nu 43. Det måste få ta tid att gå ner i vikt också. Mitt mål denna gång är att hitta en balans som gör att jag kan hålla vikten. Orkar inte med mer jojobantning!

FORUM

Jag vill med min historia, förutom att för mig själv få svart på vitt hur det sett ut, också dela med mig till andra som lider av samma sak. Personer som ännu inte börjat jojo-banta kanske kan få sig en tankeställare (i bästa fall).
Jag tar tacksamt emot respons på min historia. Gärna tips och andras erfarenheter av en större viktminskning.