gult

lågstadiet var helt okey, då var det bara lärarna som ville göra mitt liv till ett levande helvete och misshandla mig och tvinga mig att göra saker som jag inte ville, sen förödmjuka dom mig inför hela klassem och fönedra mig och håna mig.!! det här gjorde mig väldigt ledsen, förtrycket, misshandeln, förnedringen och alla förödmjukelser som dom ville jag skulle ta åt mig, vilket jag inte gjorde, då jag såg mig själv som en stark individ som inte låter sig knäckas that easaly.!! sen i mellanstadiet, hade jag vaxat bort mina ögonbryn, svart skinnjacka, svart kajal och vit pudrad, hela skolan frös ut mig, även lärarna.!! det här gjorde mig inget, det kändes faktiskt bra, frysa ut nån är väl inget.!! då såg jag en tjej som jag hade matte och engelska med, så blev hon sextrakkad av ett gäng killar, jag gick emellan, och hon vände sig om till mig och sa följande: du förväntar väl ett tack från mig nu men det får du inte, dom kommer aldrig att sluta och nu kommer det bara bli värre för att du la i dig, jaba tänkte va, och sa jag har inte gjort nått, jag satte mig här för att det finns ingen annanstans att sitta, alla platser tagna redan som du kan se. hon sa visst (spydigt) och gick därifrån. sen hade hon skvallrat min hemväg då vi tar samma väg hem, dom stod och väntade bakom ett buskage och hoppa på mig bakifrån flera st äldre kids och slog ner mig, och jag är klen, väldigt svag och klen osv.!! jag blev så ledsen att jag grät när jag kom hem och somnade. jag kände mig så sviken, då var jag 12 år och började festa och supa istället för plugg, jag ångrade att jag överhuvudtaget ens satt min fot där den dan, kände mig så skamsen och nedertagen, klen svag och rädd och djupt sårad av mina medmänniskor på alla sätt, så här fick inte saker och ting bara gå till, utan att nån skulle få ta sitt ansvar, men som sagt då lärarna va oxå emot mig likaså rektorn, så var det knappast nån idè ens försöka gå ut högstadiet,så allting sket sig.!! sen blev jag lvu:d hamna på paragraf tolv hem, alla diggade mig där förutom vissa, dom skrek på mig som fan, så jag la av helt då, ville inte ha bråk och så mera, det fick va nog.!! men ledaren så att seja där, han var överintelligent (han hade ett bra öga för mig), han diggade mig så jag fick va ifred så länge jag undvek dom som var jobbiga mot mig osv.!! sen fick jag flytta till en polare som hade en lägenhet mitt i stan av dom sociala för att studera i den skolan osv, då var jag 16 år. Jag började på det individuella programmet inriktninh media, jag sket totalt i skolan, jag var bara där för närvaron och vissa andra saker, som att låna det tekniska där och fotografera, och så. det var jättekonstigt, plötsligt umgicks jag med jättemycket folk som var kreativa och som inte söp och knarkade osv. sen fick jag fasta vänner, dom flesta var psykopater, helt otroligt men sant, det funkade, vi hade jättekul, levde ut våra känslor.!! som beskyddade mig och närde mig och gav mig kärlek, mer än någon annan her gett mig iaf.!! så hamnade jag i herointräsket i flera år, 5-6år typ och jag var ju relativt ung 18-19 år nån stans där och innan dess hade jag knarkat och supit allt annat sedan länge.!! ingen visste, inte ens mina närmsta visste och vet ej fortfarande inte än idag om nått överhuvudtaget osv.!! jag var den tysta som aldrig sa nått om nånting.!! mystisk och hemlig fick jag höra ofta.!!D men sen blav jag tvåinlagd av min fd sambo, akademiker, det går inte att dölja för dom asså. sen tog jag tag i mig själv och ryckte upp mig och i samma veva (avgiftad och klar) bad jag läkarna att dra åt helvete, av någon anledning jag vet inte vad ännu fortfarande, haha, dom var jävla idioter, dom tyckte synd om mig, fyfan vad jobbigt det var, så jag drog vid första och bästa chansen, sen såg jag mig själv, och jag fick en chock, jag var bara skinn och skelett praktiskt taget, när jag mår dåligt då kan jag inte äta, jag har svårt för att kunna äta just då något överhuvudtaget, inte anorexia eller nått, ja la bara av att äta och funka som människa.! sen snackade alla skit om mig, jag fick horstämpeln, och ja jag är en kille som fick horstämpeln av allt och alla.! så med andra ord värre än en böld på ansiktet.! alla börjde snacka skit om mig och illa om mig på alla sätt och det här tålde inte jag, så jag sa hejdå till allt och alla och lämnade mitt gamla liv bakom mig, ja det här var mitt förra liv.!! dom var så jävla avundsjuka och svartsjuka därför.!! men vissa är då självklart kvar, men dom lever oxå någon form av ett nytt liv som jag och så, med andra ord andra ambitioner än då i dåtiden.!! vissa är döda eller kvar i skiten mer än någonsin.!! visst har jag sörjt de döda som fan i min ensamhet, men jag detsamma minst sagt lika glad att det var nån annan än jag som dog av nålen, mänsklig som sagt, jag är inte mer än människa trots allt så är jag ingen robot alls, tvärtom jag är en människa av kött och blod som precis som alla andra och så är det, precis.!!vissa älskar jag än idag och saknar vissa inte och så är det.!! saker och ting kommer alltid att förndras runt en hela tiden, man måste hänga med, annars får man svårt sen, mycket svårt, man måste ha koll.!! dom som var mina fiender igår är mina vänner idag och så är det, att bli vuxen, vilket är svårt att bli, inse sin skörhet, möta sina rädslor och veta att man är dödlig, aint no superman wtih eternal life here nononono whos got eternity of time nonononono.!!! det som jag har lärt mig av allt detta mm mfl, är att självständighet är a och o, men om man är skör och svag och rädd och fortfarande liten så är det svårt att klara sig bra, jag kan inte slå vemsomhelst på käften, jag kan inte ensam en natt gå och ta ut pengar hur mycket kampsport än jag må öva, vi har våra brister och gränser, och där har vi min brist, jag är mycket rädd, liten, klen, skör och svag.!! jag har insett mina gränser, visst insikter är på gott och ont ibland, ont jag det onda gör så ont, så ont.! ibland känns det om att jag skrika ut rakt ut i hela universumet och det känns då att ingen hör mig, så ont har jag, ibland skriker jag inombords så högt, så att det inte ska göra mera ont i mig!! försökt skrika så att du når hela universumets alla utrymmen i ett gråtkrik så att du spyr(inombords och ingen hör dig bara du), då vet du hur ont jag har, så ont.!! mina muskler räcker inte till..!! tex om någon tafsar på dig när du inte vill det och så, då vill du kunna slå bort denna eller hur?? Mvh

Sofie Österlund

Usch vilken fruktansvärd mardröm
jag finns här om du behöver prata
kraaam

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

gult

(Tack Sofie Österlund, det värmde mitt gamla hjärta.! på riktigt altså) Innan jag började på skolan var jag en hemlös stackars ensam själ, ja innan årskurs ett var jag hemlös lol, sen blev jag villaunge.! så det gjorde mig att jag klarar av det mesta idag, jag fick se såna saker och uppleva såna saker som man inte ens önskar sin värsta fiende än, men vem vet jag kanske blir totalt helt knäckt än dag.! sen blev jag hemlös igen vid 20 år sen var jag hemlös i 6-7 år, bodde på gatan, sålde sex och tiggde ihop pengar mm osv och bodde ibland hos folk jag inte kände, det fanns vissa som bjöd hem, vid en jul för inte allt så länge sen, firade jag mitt jul vid ett takräcke typ 10 våningar upp där bodde jag mitt i centrala sthlm, med bullar från min granne, en lägenhetsinnehavare och kaffe fick jag, jag hade värsta utsikten, den bästa men det finns bättre mycket bättre.!! så fick jag nog, kontaktade dom sociala, jag fick ingen lägenghet av dom, men jag fick pengar, då knarkade jag heroin igen, jag fick massa pengar men ingen bostad?? och så har det varit enda sedan dess, jag har sagt till dom sociala, det enda jag begär är fan inget, jag begär inga reformer, jag begär bara en lägenhet så jag kan få studera och jobba, och som sejer nej, dom har inga bostäder att dela ut alls, är deras svar.! och just nu står jag och trampar vatten, så jag måste bo i andra hands lägenheter, och då jag vill isolera mig, så är det omöjligt för mig att hyra rum och flytta runt hela tiden hit och dit, då jag vill skippa all social kontakt.! därför är mitt liv upp och ner helt och hållet just nu för tillfället.! lyx er som lyckas avskärma er, fan vad jag avundas er, ni har ert på det torra lixx, ni behöver aldrig anpassa er för någon eller något igen.! jag vill oxå ha kul.! jag drömde att jag mördade min sockärring på hos dom sociala förr natten.! så jag får inte avskärma mig och det här känns förjävligt. jag är skör, har ont, smärtor psykisk och fysisk och svag.! (gamla köldskador som håller i sig)ibland när jag tiggde kunda jag få en hundring rakt av flera ggr, sen träffar jag en rik snubbe med en brud, jag tigger en slant och sejer att jag kan spå er, dom tackade nej och gick så spådde jag endå, dom kom tillbaka med masor utav gåvor och mera.! jag funderar nu till sommarn dra helt från samhället totalt, bli en "eremit" helt, men jag har inte kommit på hur än, hur lyckas man, då jag älskar värme/huslighet.! funderar på att ansöka skuldsanering, då jag snart har flera miljoner av skulder till staten (osv).! har aldrig haft en hem såhär jag är snart 30 år i Sverige 2008 gick aldrig i skolan hellerD så att jag drömmer om att jag mördar min sockärring e väl normalt, för drömmar är drömmar och inte verkligheten och så är det.!! en dag, en dag ska jag lyckas och när jag gör det, kommer jag aldrig blicka tillbaka mera igen thats a promise i im gonna keep it

gult

Det e så jävla idiotiskt, jag vill inte ens bo i Sverige, men utan utbildning kan jag knappast få det jobbet jag vill ha, så jag är fast här i Sverige tvingad till osjälvständighet, jag vill bort härifrån, jag e trött på allting, jag vill ha ett eget bostad och inte bo i andra hand och plugga och dra utomlands, e det för mycket begärt, ja tydligen.! ibland kan jag drömma att jag går in med en kpist och skjuter massa folk som inte vill ge mig bostad, men jag kommer att aldrig göra det, drömmar är bara drömmar och inte verkligt, jag blir jävla sur, så jävla sur asså.! bara för man knarkat ska man få ett helvete eller?? asså jag var tolv år när ja började knarka och supa, kom igen hallåååååååååååååååååååååååååååå, ska jag straffas för mina misstag jag gjorde när jag ung och drog på mig alla skulderna då, för jag ville knarka.! jävla kuksugare alla är

Sofie Österlund

Hej
Jag fick tårar i ansiktet när jag läste det där. Stora kramar från mig. Det är så orättvist att det ska kunna gå på det viset...

om en god fe skulle komma till dig och ge dig precis vad du ville ha, vad skulle det vara... hur skulle du vilja bo, vad skulle du vilja jobba med etc?

kraaam

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

Sofie Österlund

Läste allt igen, du har varit med om så mycket... och du är duktig på att skriva, varför inte skriva en bok? kraaam

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

Sofie Österlund

Om jag fick pengar
skulle jag inte köpa bilar
inte köpa resor

Jag skulle köpa ett hus
fullt av hopp
jag skulle köpa glädje
i att hjälpa andra
i detta hus till en framtid

Andra som du
som ville så mycket
som fastnat i fällorna
och nu inte kan ta sig ur

Det skulle finnas massörer
Frisörer
Terapeuter
ja tom med präst
alla där för att hjälpa
i medmänsklig värme

och tillsammans
i gemenskap
hade vi kunnat hjälpa varandra
att må bra
och uppfylla våra drömmar

sen försvinner ni ut
ny kommer ni hjälper dem
och tillsammans har vi uppfunnit ett utopia

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

gult

tack tycker du.. ok, det finns dom som har haft det värre, tro mig mycket värre im sorry but is the truth.! om jag fick då bestämma, så skulle jag bo stort och luftigt gärna centralt i stan och även ute på landet, ha en egen chaufför, eget gym och badhus, massa djur, hundar och katter och massa betjänter och moraliska stödpersoner, nån som kan sköta min mobil och ipod mm mfl och bladvändare och nån som kan fläkta mitt ansikte och nån som kan hämta fruktdrinker åt mig och blaha och fotmassör.! och du då om du fick välja?

gult

ok, det låter coolt såg ditt inlägg först nu, cooltD

Sofie Österlund

Det finns alltid dem som har det värre. Trots det kan man bara må bra själv... för då hjälper man dom andra. För ingen kan hjälpa nån som inte mår bra. Men man ska inte glömma. För då blir man som dom andra. Då blir man som dom du ville skjuta

Jag skulle föda 1 eller två barn med min älskade sambo
Utöver det har jag allt jag någonsin behöver...
SÅ då mår jag bra
så då skulle jag starta verksamheter
som i dikten
och göra så att alla i Sverige kan må bra
ett samhälle med medmänsaklighet
utotopia

sen skulle jag göra andra insatser i andra länder

Det skulle ge mig äkta glädje
riktiga utmaningar
och mätta min hunger

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -