ChuckieCharles

Hej, Johanna!
Intressant och inspirerande läsning! Jag undrar över vad det fetmarkerade citatet ovan innebär mer exakt, vad var det i praktiken som fick dig att känna/göra så?

chris i skåne

Hej Johanna,
har nyss läst din berättelse här för fösta gånge - fast jag har varit inne på mycket på forumet senaste tiden och läst en hel del av de råd och svar som du ger till andra.
Vill också Tacka för att Du har delat med Dig av Din Historia här - Alla har vi Något att berätta och tillsammans blir VI STARKARE - DET ÄR MIN TRO!!!
Ska också berätta Min historia här nån gång, får se när det blir, min barndom och uppväxt var trygg, jag hade föräldrar som jag tror älskade mig och jag bodde på landet - min barndom var soliga sommrar och vita vintrar med dagslång pulkåkning.. Såå VARFÖR ÄR jag då här - jag borde ha kunnat ha fått ett "underbart liv" - det var jag själv som skapande det kaos och utanförskap som jag idag lever i... Jag hade resurser som jag borde ha tagit till vara men redan som liten drabbades jag av något som heter "TVÅNG" och det kom att förstöra Mitt Liv - Samtidigt som det ledde Min in på och fick Mig att söka vägar som jag nog annras aldrig gått - och möta människor som jag inte hade mött!
Min historia är ganska brokig och innehåller många olika trådar som tillsammans har bildat den väv som är Min Historia och som gör att jag befinner Mig Där jag gör idag... Men den historian berättar jag en annan gång - för nu måste jag gå ut och handla mat innan affären stänger - ÄR ALLTID UTE I SISTA MINUTEN!
En Sak Vill Jag Ha Sagt till ALLA Här - Jag har läst Era historier och Era frågor, tankar och inlägg på Forumen - Vi ÄR ALLA ÖVERLEVARE - VI!
PRISET VI HAR BETALAT FÖR ATT FÅ DEN ERFARENHET VI HAR - HAR VARIT ALLT FÖR HÖGT!!!
Men Vi Har Något gemensamt -som "DE ANDRA" Inte har - De som har levt sina liv skyddade och med skygglappparna på - de som inte förstår sig på psykisk ohälsa och som ser det som något som inte hör hemma i "Deras värld"!
De är "DE FÖRSKONADE" - men inför livets påfrestelser går ingen säker, det vet Vi ...
Det här var lite tankar från Mig till De av Er som Vill läsa Dem...

JAG VILL FRÅGA DIG- JOHANNA- OM DU SOM GER SÅÅ MÅNGA BRA SVAR TILL SÅÅ MÅNGA HÄR... VILL OCH KAN DUU FÖRKLARA LITE MER FÖR MIG VAD BORDERLINE INNEBÄR OCH HUR DET KAN YTTRA SIG - JAG ÄR SPECIELLT INTRESSERAD AV DDEN "INTROVERTA" SORTEN...!?!
Har Du Något Du kan säga till Mig lite mer allmänt - utöver Din Berättelse - Såå vore jag Jätte Tacksam för det!!!
Goa Hälsningar från Christina - chris i skåne

Johanna Ö

Hej både Chuckiecharles och Christina!

Först vill jag tacka för era vänliga ord! Jag blir jätte glad och det värmer naturligtvis jätte mycket!

Mitt citat innebär lite mer konkret att mina föräldrar hade själva fått en ganska hård uppväxt. Genom den, hade de lärt sig att vara hårda mot sig själva och de hade själva en ganska stor känslighet för "dåligt samvete". I och med att de själva var så känsliga för det, hade de också ett större behov av att försvara sig mot det. Försvaret stod alltså oftast inte i proportion till vad som skett. För att de själva skulle slippa det de själva mådde så dåligt av, sökte de omedvetet efter någon som kunde bära deras smärta. Den personen blev jag. Kanske blev det så pga att jag var en känslig tjej med empati som inte ville annat än att mina föräldrar skulle må bra. Många är de mardrömmar jag haft om när min pappa exempelvis "splittade" och mådde dåligt, hur folk övergav honom eller min mamma och jag var den enda som brydde mig. Jag fick alltså rollen som ansvarstagare för min familjs känslor. Jag skulle kunna berätta ännu mer om det här för det är mycket mer invecklat än så här, men i det stora hela så kan man nog säga att det var så här....

Introvert Borderlineproblematik är när man straffar sig själv för allt som sker. Alla med Borderline (mer eller mindre) har ett självförrakt som heter duga. Men vissa inåtagerar mer än andra och tar på sig ansvaret för alla andras problem inklusive sina egna. Så fungerade jag, vilket bidrog till att jag hade noll försvar och noll självrespekt.

Ta hand om er!
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Johanna Ö

Hej igen!

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!

Vilken snäll människa du verkar vara! Men kom ihåg att en människa som tar hand om sig själv, är också en människa som kan vara i tillräckligt bra balans för att ta hand om andra. Det är därför oerhört viktigt att man i första hand tar hand om sig själv. Det är först när du är "mätt" på bekräftelse och andra primära behov som du kan ta hand om andra på ett konkret, objektivt och bra sätt. När du har en hel del saker i bagaget som du är hungrig på, påverkar du ofta omedvetet andra genom att söka efter den bekräftelsen och därför är det alltid bäst om du i första hand är kompis med dig själv.

Så glöm aldrig att ta hand om dig själv! Glöm inte att i första hand vara snäll mot dig själv. Var inte så hård mot dig själv om du inte orkar ta hand om andra eller om du gör något du blir besviken på.

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

chris i skåne

Hej, Johanna!
Jag ångrade mitt inlägg och kände att jag ville radera det - men Tack för Ditt Svar det gav mig lite att fundera på...

-iga SommarHälsningar från Christina i Skåne