Dela med dig din berättelse

sylvester · 2007-09-04, 18:05

Orsaken

Det är nog för att som ung så bodde morsan och farsan fortfarande tillsammans. Och då var det också mig och 3 andra syskon till. Huset sen hade dom ett lån på 1 miljoner kronor. Farsan hade en egen firma som sedan gick i konkurs. Så farsan stack för att försöka fixa pengar men kom aldrig tillbaka. Morsan fick uppfostra mig och mina 3 syskon med 1 miljon i skuld p.g.a. av huset. Vet inte ifall det bara var morsans underskrift på huset heller. Farsan säger det ena och morsan det andra. Undrar barndomen så blev det en massa problem som ni kanske förstår. Mina 2 bröder hamnade på fosterhem p.g.a. stölder, droger och bråk hemma. En av mina bröder tog studenten och har jobb men den andra hoppade över efter 5 år på gymnasiet utan att ta studenten. Han fick leva på social bidrag i 3 år innan han fick jobb. För mig så har det mesta här påverkat mig väldigt mycket. Men sen så har det varit mobbig lite hit och dit. Folk som har bråkat, slagit ut tänder, kastat stenar bl.a. Och det har sedan ledit till en massa kriminalitet.

Resultatet

Social fobi
Nästan heltsäker att jag har ärft det av min morsan. Hon har ju alltid varit tyst, osocial och tillbringar sitt hennes liv inomhus.

Undrar ifall att social fobi är det värsta utav alla fobier som man kan ha. P.g.a. att man får svårigheter med kommunikationen och det hela sociala livet.

Panikångest
Fick min första riktiga Panikångest när jag var runt 14 år gammal. Helt säker att det är skolan som har orsakat det p.g.a. redovisningar, högläsningar bl.a. Har tagit det så hårt p.g.a. att jag har alltid varit blyg och tyst som person. Har alltid brytt mig mer om andra än mig själv.

Tycker panikångest är näst värst som har hänt mig p.g.a. kvävningskänslorna.

Depression
Fick tung depression för drygt 2 år sedan, är inte helt säker för att det går upp och ned. Jag har ju alltid varit ned stämd men det är nog bara en symptom från social fobi.

Varför jag blev depremerad är jag osäker över för att det finns så många orsaker.

Gjorde det här inlägget för att jag vill höra andras berättelser om hur de har blivit som dom är nu idag.

Sophinken · 2007-09-04, 18:22

Det känns som att det är dags för dig att börja tänka på dig själv istället för alla andra! Man "sliter" ut sig själv, lyssnar och finns till för alla andra när de behöver det, men vem lyssnar på oss?

2007-09-04, 18:25

Anledningen till att jag mår som jag gör i dag är:
Mina föräldrar skilde sej när jag var sex år det blev bråk om vem som skulle få vårdnanden.
Bodde först hos mamma ett par månader men hon orka inte med mej så hon satte mej på bup ville få mej på fosterhem istället för att få bo hos pappa.
Tillslut fick pappa vårdnaden om mej, mamma skulle ha mej varannan helg men det funka inte.
Hon sa att hon skulle komma men sen kom hon med bortförklaringar eller så hörde hon inte av sej alls.
Min pappa kunde inte sätta gränser så jag fick bete mej nästan hur som helst vilket ledde till att jag hamna på ungdomshem bodde där hela högstadiet sen flytta jag hem.
I gymnasiet började en släkting till mej att begå sexuella övergrepp på mej.
Började sen i slutet av gymnasiet dricka kraftigt och även ta droger efter ett par år drack jag varje dag och utsatte mej för en massa som jag inte kunde hantera.
När jag var 24 hamnade jag på behandlingshem där jag fick hjälp. Efter ett par år flyttade jag till egen lägenhet. Och det har funkat bra fram tills nu.
Det va min historia.

2007-09-05, 12:22

Jag är ju inte säker på orsaken till att jag sedan 15 år mått apdåligt i perioder, men min uppväxt var Traumatisk med olika sorters övergrepp.
Blev utkastad av min mor då jag var 12 år gammal. Bodde i tunnelbanan, källare och olika trapphus under en tid för att sedan placeras på olika instutitioner och fosterhem, så allt sammantaget har säkerligen bidragit till mitt illamående idag.

Det var fruktansvärda år, men med facit i handen så var det nog min räddning att bli utkastad, för annars hade jag nog blivit ihjälslagen av min mor, för det var en stor daglig dos av fysisk misshandel... ja psykisk också för den delen.

Många pinnar på stegen har gett vika under min livsresa, men av någon anledning så kan jag vidga mina kliv och komma upp igen..
Maskrosbarn kallas det visst.

Det som hände mig präglade hela mitt liv, och idag kämpar jag med att ta kontrollen, även om det är svårt, för ett inlärt beteénde är inte lätt att radera bort.

Det var lite ur mitt liv.

Må bäst alla där ute.

EllaNike · 2007-09-05, 14:25

Jag har igen berättelse, men jag är knas ändå...

2007-09-15, 00:10

Många härinne på forumet har nog haft det väldigt jobbigt under uppväxten, men man vill kanske inte berätta allt. Det viktigaste är att man känner att man kan få stöd här, oavsett vad man har varit med om. Ingen är mer värd än någon annan.

EllaNike · 2007-09-16, 21:11

Sant, vitarosen.

Var... Bara tvungen att skriva det.

2007-09-18, 21:21

Tack EllaNike!

Ha det gott/Vitarosen

marta-g · 2007-10-02, 02:26

Mår som ja gör eftersom vuxna männsikor tolkat mig fel .. Som ung så var ja stark o självsäker ingen kunde "slå" mig ja va bäst o kom någon mig i vägen så kunde jag stött bortden! Allt börja redan i första klass .. flickan ja va älskade o leka av sig o det tycke ja inte var nåt fel på så ja fortsatte o va mig själv .. barn leva leka njuta ta för sig var för mycket begärt tycke lärarna.. jag älskade o klättra springa va ute i naturen o bara andas in den rena luften .. Ibland glömde ja bort mig o fortsatte o leka .. Lärarna orkade inte leta o ropa på mig så det bestämde sig för o göra det lättare för sig själv, de kontakta retorn o där sades att ja hade ett konstigt beteende .. Det bestämde sig för sätta mig i en mindre klass .. Redan första dan i 2an förstod ja nått var fel.. Det ända jag såg va elver med ett annorlunda beteende o utseende .. Jag blev så ledsen inombords att ja va bara tvungen o springa ut ur klassrumet .. Sprang in i toan o fråga mig själv vad som händer? eftersom ja va så ung så förstod ja inte vad som pågick .. Ju mer tiden gick o ju äldre ja blev ju mer förstod ja , nu bestämde ja mig för o hämnas o bli nån ja inte är .. kanske skulle det få mig o bli större o då kanske de slutar o anklaga mig för o va "överdriven" Men det blev ju bara värre, ja gjorde ju fel istället för o lungna ner mig så så börja ja skrika ut min ilska o ropet på (hjälp) ingen förstod o det blev bara värre o värre .. nu börja ja 4an i en katolsk skola en "normalskola" Där gick allt åt botten .. Eftersom ja va nu den bussiga o elak tjejen så hade ja ju inte nån kunskap om alla ämnen .. det skämdes ja för o för o inte synas som den svaga så rymde ja frånskolan varjedag ... rektorn bestämde sig för välja en anna skola för mig, o det belv särskolan ... När ja fick höra det blev ja förskräkt, man hade ju hört om sådana ... Jag vägra,men mina förädrar hotta mig med att polisen annars kommer o tar mig, så ja gick med på det .. Första dan .. ÅÅÅ Gud ... Det första jag ser är en blodig tjej , hela hennes ansikte är baserat på blod o rivmärken blåmärken osv .. jag blev liv rädd men för o inte få henne o bli ledsen så såg ja rätt så lungn ut .. Jag hatade skolan,rektorn fick reda på det o kalade upp mig .. då hon såg mig tog hon tag i mina armar o satte mig i hennes knä.,i en hel time o medans o håller i mig hårt så försöker ja rycka loss mig .. en annan dag så hände nått liknade, en lärare bad mig kliva upp på sen o jag vägra .. då blev hon rasande o slåg mig, i en halvtime, tills ja fick blåmärken o va töttstrött .. papa polisanmälde det o ja sluta ..nästa skola börja i en waldoskola , den va bra , men det börja igen, för o få ut min ilska så la ja ut den på fel lärare, o det led ja utav för inners inne visste ja att de va fel .. Så ag fick skuldkänslor .. eftersom ja va en godhjärtatd männsika så måde ja dåligt utav det .. så jag fick problem med mage urin osv .. det gick över o nu börja ja gymnasiet .. Gymnasiet va slutet på det värsta .. Jag gjorde testr som vissa att ja va på gränsen , utan kusnkap utan erfarenhet så va ja på gränsen .. men de valde o plasera mig i en skärslola endå, när ja fick rda på det vägra ja, men på slutet så blev det att ja ännu en gång gick med på det .. nått liknade händer .. En manodepressiv lärare slår mig o blir förälskad i mig .. Jag fic k henne o förlora sitt jobb .. Lärarna diskrimenare mig, de tycke ja passade in där o att jag va som alla andra på skolan, jag orkade inte mer så jag sluta, efter det så har ja bestämt mig för o tro på allt alla vyxna männsikor sagt .. jag känner mig som dom behndlat mig .. eftersom man går i en särskola o gått igensom så mycket så har det med att man kanske är så därspeciall? Så nu har ja valt o sitta hemma o inte gå ut ... Jag tycker ja är ful o värde löss, men endå så vet ja att ja har en särskild begåvning konsten .. Skulpturerna ja gör o målningarna är otroliga, en så stor konst att det är på gränsen till störst .. Detta är mitt nue o mitt förflutna på min barndom Lider av torgskräck .. kan ej gå ut, utan ja sitter hemma varje dag, gjort det nu i cr 9månader .. mår jätte d¨åligt

naama · 2007-10-06, 15:25

Anledning till varför jag mår och är som jag är:
Jobbig bästis, som tryckte ner mig hela tiden, umgicks med henne jämt från födseln till högstadiet.
Brors cancer, men som tur var överlevde han.
Sexuella övergrepp av kusin, när jag var ca 5 år.
Sexuella trakasserier, när jag var ca 14/15 år.
Extrem mobbning från 7-9an, av mer än halva skolan, lärarna hjälpte inte.
Hemskt dålig psykhjälp, fel bedömd, kränkning, m.m
Hemska vuxna i min närhet(Inte mina föräldrar)
Dåliga förhållanden.

Resultat:
Socialfobi.
Deprisson.
Bulimi, förmodligen.
Borderline, förmodligen.
Noll självkänsla, noll självförtroende.

2007-09-04, 18:05	#1 (permalink)
sylvester Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Aug 2007 Inlägg: 115 Krediter: 418	Dela med dig din berättelse Orsaken Det är nog för att som ung så bodde morsan och farsan fortfarande tillsammans. Och då var det också mig och 3 andra syskon till. Huset sen hade dom ett lån på 1 miljoner kronor. Farsan hade en egen firma som sedan gick i konkurs. Så farsan stack för att försöka fixa pengar men kom aldrig tillbaka. Morsan fick uppfostra mig och mina 3 syskon med 1 miljon i skuld p.g.a. av huset. Vet inte ifall det bara var morsans underskrift på huset heller. Farsan säger det ena och morsan det andra. Undrar barndomen så blev det en massa problem som ni kanske förstår. Mina 2 bröder hamnade på fosterhem p.g.a. stölder, droger och bråk hemma. En av mina bröder tog studenten och har jobb men den andra hoppade över efter 5 år på gymnasiet utan att ta studenten. Han fick leva på social bidrag i 3 år innan han fick jobb. För mig så har det mesta här påverkat mig väldigt mycket. Men sen så har det varit mobbig lite hit och dit. Folk som har bråkat, slagit ut tänder, kastat stenar bl.a. Och det har sedan ledit till en massa kriminalitet. Resultatet Social fobi Nästan heltsäker att jag har ärft det av min morsan. Hon har ju alltid varit tyst, osocial och tillbringar sitt hennes liv inomhus. Undrar ifall att social fobi är det värsta utav alla fobier som man kan ha. P.g.a. att man får svårigheter med kommunikationen och det hela sociala livet. Panikångest Fick min första riktiga Panikångest när jag var runt 14 år gammal. Helt säker att det är skolan som har orsakat det p.g.a. redovisningar, högläsningar bl.a. Har tagit det så hårt p.g.a. att jag har alltid varit blyg och tyst som person. Har alltid brytt mig mer om andra än mig själv. Tycker panikångest är näst värst som har hänt mig p.g.a. kvävningskänslorna. Depression Fick tung depression för drygt 2 år sedan, är inte helt säker för att det går upp och ned. Jag har ju alltid varit ned stämd men det är nog bara en symptom från social fobi. Varför jag blev depremerad är jag osäker över för att det finns så många orsaker. Gjorde det här inlägget för att jag vill höra andras berättelser om hur de har blivit som dom är nu idag. __________________ ¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯

2007-09-05, 14:25	#5 (permalink)
EllaNike Member Silvermedlem Reg.datum: Aug 2007 Ort: Skåne Inlägg: 52 Krediter: 373	Jag har igen berättelse, men jag är knas ändå... __________________ Eye Scream

2007-09-16, 21:11	#7 (permalink)
EllaNike Member Silvermedlem Reg.datum: Aug 2007 Ort: Skåne Inlägg: 52 Krediter: 373	Sant, vitarosen. Var... Bara tvungen att skriva det. __________________ Eye Scream

2007-10-02, 02:26	#9 (permalink)
marta-g Junior Member Nykomling Reg.datum: Sep 2007 Ort: Göteborg Inlägg: 5 Krediter: 145	Mår som ja gör eftersom vuxna männsikor tolkat mig fel .. Som ung så var ja stark o självsäker ingen kunde "slå" mig ja va bäst o kom någon mig i vägen så kunde jag stött bortden! Allt börja redan i första klass .. flickan ja va älskade o leka av sig o det tycke ja inte var nåt fel på så ja fortsatte o va mig själv .. barn leva leka njuta ta för sig var för mycket begärt tycke lärarna.. jag älskade o klättra springa va ute i naturen o bara andas in den rena luften .. Ibland glömde ja bort mig o fortsatte o leka .. Lärarna orkade inte leta o ropa på mig så det bestämde sig för o göra det lättare för sig själv, de kontakta retorn o där sades att ja hade ett konstigt beteende .. Det bestämde sig för sätta mig i en mindre klass .. Redan första dan i 2an förstod ja nått var fel.. Det ända jag såg va elver med ett annorlunda beteende o utseende .. Jag blev så ledsen inombords att ja va bara tvungen o springa ut ur klassrumet .. Sprang in i toan o fråga mig själv vad som händer? eftersom ja va så ung så förstod ja inte vad som pågick .. Ju mer tiden gick o ju äldre ja blev ju mer förstod ja , nu bestämde ja mig för o hämnas o bli nån ja inte är .. kanske skulle det få mig o bli större o då kanske de slutar o anklaga mig för o va "överdriven" Men det blev ju bara värre, ja gjorde ju fel istället för o lungna ner mig så så börja ja skrika ut min ilska o ropet på (hjälp) ingen förstod o det blev bara värre o värre .. nu börja ja 4an i en katolsk skola en "normalskola" Där gick allt åt botten .. Eftersom ja va nu den bussiga o elak tjejen så hade ja ju inte nån kunskap om alla ämnen .. det skämdes ja för o för o inte synas som den svaga så rymde ja frånskolan varjedag ... rektorn bestämde sig för välja en anna skola för mig, o det belv särskolan ... När ja fick höra det blev ja förskräkt, man hade ju hört om sådana ... Jag vägra,men mina förädrar hotta mig med att polisen annars kommer o tar mig, så ja gick med på det .. Första dan .. ÅÅÅ Gud ... Det första jag ser är en blodig tjej , hela hennes ansikte är baserat på blod o rivmärken blåmärken osv .. jag blev liv rädd men för o inte få henne o bli ledsen så såg ja rätt så lungn ut .. Jag hatade skolan,rektorn fick reda på det o kalade upp mig .. då hon såg mig tog hon tag i mina armar o satte mig i hennes knä.,i en hel time o medans o håller i mig hårt så försöker ja rycka loss mig .. en annan dag så hände nått liknade, en lärare bad mig kliva upp på sen o jag vägra .. då blev hon rasande o slåg mig, i en halvtime, tills ja fick blåmärken o va töttstrött .. papa polisanmälde det o ja sluta ..nästa skola börja i en waldoskola , den va bra , men det börja igen, för o få ut min ilska så la ja ut den på fel lärare, o det led ja utav för inners inne visste ja att de va fel .. Så ag fick skuldkänslor .. eftersom ja va en godhjärtatd männsika så måde ja dåligt utav det .. så jag fick problem med mage urin osv .. det gick över o nu börja ja gymnasiet .. Gymnasiet va slutet på det värsta .. Jag gjorde testr som vissa att ja va på gränsen , utan kusnkap utan erfarenhet så va ja på gränsen .. men de valde o plasera mig i en skärslola endå, när ja fick rda på det vägra ja, men på slutet så blev det att ja ännu en gång gick med på det .. nått liknade händer .. En manodepressiv lärare slår mig o blir förälskad i mig .. Jag fic k henne o förlora sitt jobb .. Lärarna diskrimenare mig, de tycke ja passade in där o att jag va som alla andra på skolan, jag orkade inte mer så jag sluta, efter det så har ja bestämt mig för o tro på allt alla vyxna männsikor sagt .. jag känner mig som dom behndlat mig .. eftersom man går i en särskola o gått igensom så mycket så har det med att man kanske är så därspeciall? Så nu har ja valt o sitta hemma o inte gå ut ... Jag tycker ja är ful o värde löss, men endå så vet ja att ja har en särskild begåvning konsten .. Skulpturerna ja gör o målningarna är otroliga, en så stor konst att det är på gränsen till störst .. Detta är mitt nue o mitt förflutna på min barndom Lider av torgskräck .. kan ej gå ut, utan ja sitter hemma varje dag, gjort det nu i cr 9månader .. mår jätte d¨åligt __________________ Lider av torgskräck Har gjort det nu i 9 månader, hemskt är det! Vill gärna få kontakt med andra som lider av samma fobi .. Hade bra // Kram på er

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2007-09-04, 18:22	#2 (permalink)
Sophinken Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Aug 2007 Inlägg: 191 Krediter: 836	Det känns som att det är dags för dig att börja tänka på dig själv istället för alla andra! Man "sliter" ut sig själv, lyssnar och finns till för alla andra när de behöver det, men vem lyssnar på oss?

2007-09-04, 18:25	#3 (permalink)
ensam tjej Inlägg: n/a Krediter: 0	Anledningen till att jag mår som jag gör i dag är: Mina föräldrar skilde sej när jag var sex år det blev bråk om vem som skulle få vårdnanden. Bodde först hos mamma ett par månader men hon orka inte med mej så hon satte mej på bup ville få mej på fosterhem istället för att få bo hos pappa. Tillslut fick pappa vårdnaden om mej, mamma skulle ha mej varannan helg men det funka inte. Hon sa att hon skulle komma men sen kom hon med bortförklaringar eller så hörde hon inte av sej alls. Min pappa kunde inte sätta gränser så jag fick bete mej nästan hur som helst vilket ledde till att jag hamna på ungdomshem bodde där hela högstadiet sen flytta jag hem. I gymnasiet började en släkting till mej att begå sexuella övergrepp på mej. Började sen i slutet av gymnasiet dricka kraftigt och även ta droger efter ett par år drack jag varje dag och utsatte mej för en massa som jag inte kunde hantera. När jag var 24 hamnade jag på behandlingshem där jag fick hjälp. Efter ett par år flyttade jag till egen lägenhet. Och det har funkat bra fram tills nu. Det va min historia.

2007-09-05, 12:22	#4 (permalink)
Calm Inlägg: n/a Krediter: 0	Jag är ju inte säker på orsaken till att jag sedan 15 år mått apdåligt i perioder, men min uppväxt var Traumatisk med olika sorters övergrepp. Blev utkastad av min mor då jag var 12 år gammal. Bodde i tunnelbanan, källare och olika trapphus under en tid för att sedan placeras på olika instutitioner och fosterhem, så allt sammantaget har säkerligen bidragit till mitt illamående idag. Det var fruktansvärda år, men med facit i handen så var det nog min räddning att bli utkastad, för annars hade jag nog blivit ihjälslagen av min mor, för det var en stor daglig dos av fysisk misshandel... ja psykisk också för den delen. Många pinnar på stegen har gett vika under min livsresa, men av någon anledning så kan jag vidga mina kliv och komma upp igen.. Maskrosbarn kallas det visst. Det som hände mig präglade hela mitt liv, och idag kämpar jag med att ta kontrollen, även om det är svårt, för ett inlärt beteénde är inte lätt att radera bort. Det var lite ur mitt liv. Må bäst alla där ute.

2007-09-15, 00:10	#6 (permalink)
vitarosen Inlägg: n/a Krediter: 0	Många härinne på forumet har nog haft det väldigt jobbigt under uppväxten, men man vill kanske inte berätta allt. Det viktigaste är att man känner att man kan få stöd här, oavsett vad man har varit med om. Ingen är mer värd än någon annan.

2007-09-18, 21:21	#8 (permalink)
vitarosen Inlägg: n/a Krediter: 0	Tack EllaNike! Ha det gott/Vitarosen

2007-10-06, 15:25	#10 (permalink)
naama Member Silvermedlem Reg.datum: Jun 2007 Ort: Det varierar. Inlägg: 58 Krediter: 376	Anledning till varför jag mår och är som jag är: Jobbig bästis, som tryckte ner mig hela tiden, umgicks med henne jämt från födseln till högstadiet. Brors cancer, men som tur var överlevde han. Sexuella övergrepp av kusin, när jag var ca 5 år. Sexuella trakasserier, när jag var ca 14/15 år. Extrem mobbning från 7-9an, av mer än halva skolan, lärarna hjälpte inte. Hemskt dålig psykhjälp, fel bedömd, kränkning, m.m Hemska vuxna i min närhet(Inte mina föräldrar) Dåliga förhållanden. Resultat: Socialfobi. Deprisson. Bulimi, förmodligen. Borderline, förmodligen. Noll självkänsla, noll självförtroende.