![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykologi, psykoterapi, terapi, mental träning, psykiska störningar som panik ångest. tvångssyndrom, borderline, ätstörningar mm. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej!
Precis som när man söker kärlek så måste man prata med så många som möjligt för att hitta någon som passar. Så om du pratar med 100 personer desto större chans att hitta en vän du kan ha ett utbyte med. Så ta små steg itaget, fråga folk ute vad klockan är. Öva dig att ta kontakt med människor! Vänner i "ur & skur" skrev du, har du blivit sviken av en vän någon gång? |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
När det gäller vänner, så är det väl som med alla relationer mellan människor. Funkar personkemin, så kan man kanske känna den där viktiga tilliten. Det är ju olika hur man kommer i kontakt med andra. Det kan ju vara precis var som helst man träffar folk, ute någonstans, på krogen, på nätet...Själv är jag ganska lättpratad, är inte så blyg. Jag kan lätt öppna en dialog med en främmande människa oavsett var jag är någonstans. Sedan ger det sig av sig själv hur det blir i fortsättningen. Man märker ju vilken respons man får. Men jag inser att en del har jobbigt med nya kontakter. En del är blyga, en del har dåligt självförtroende, en del har andra orsaker till varför det är svårt att ta kontakt med andra. Men nätet är rätt okej, tycker jag. Där kan man ju säga vad man vill, man kan vara helt anonym så länge man vill det. Det är ju något som kan underlätta.
Kramar till alla/Lotus |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
__________________
camilla |
|
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Ja, människor har ju sådana fördomar ibland. Vilket jag tycker är helskumt. Jag tycker inte att någons sjukdom är avgörande om man blir vänner eller inte. Jag vet ju inte var i landet du bor, jag själv finns några mil utanför Uppsala. Jag och min dotter flyttade hit med hjälp av kvinnojouren. Här där vi bor nu är det väldigt svårt att få vänner IRL, därför att man har en mentalitet här som inte tillåter något nytt. Det är ju en hake när det är så också. Man ska vara född här och ha bott här i generationer om man ska räknas. Så nätet är kalasbra tycker jag. Annars skulle man bli väldigt isolerad. Men visst saknar jag att ha vänner här i verkligheten. När jag bodde i Uppsala var det en självklarhet. Men när vi fick fly och fick skyddet var vi samtidigt tvungna att lämna allt bakom oss, även vänner.
Kram..Lotus |
|
|
|
|
|
#7 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
__________________
camilla Senast redigerad av pontus__mamma den 2008-10-01 klockan 08:16. |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|