Troll

Nej öppenpsyk var de som sa nej direkt.
Mailade psykologen på barn o mödrahälsovården.
Ringa visste jag var ingen ide, hade aldrig fått ur mig något.
Gick lite bättre när hon ringde upp och redas visste lite,
dvs det jag hade skrivit i mailet.

Vi får väl se om dom hör av sig i slutet av veckan,
vore rätt skönt.
Är så trött och kan inte sova på nätterna, uäh.
Det bara bränner i huvudet. Pucko jag.

Nanna van Berlekom

Lycka till! Bra att du tagit detta steg!

Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

Troll

Hörde av sig gjorde dom, tidigare än vad jag trodde.
Första träffen blir om en månad.
Huvva, gruvsamt.

alfons

Bra!
Det förstår jag, om det känns gruvsamt, men det är bra för dig detta, påminn dig själv om det.
Känns det långt bort en månad tycker du?

Troll

Ja förhoppnigsvis är det bra att jag sökt hjälp.
Ja det känns långt bort om en månad,
hade jag inte varit gravid och inte ätit fullt så lite så hadejag inte brytt mig. Men nu är jag lite rädd ändå.
Men samtidigt ska jag vara glad och tacksam att det inte var 3-6 månader bort.

Troll

Nu är det inte så långt bort til första samtalet, tror det blev lite tidigare än 1 månad.
På onsdag förmiddag, huvva, drömde mardrömmar i natt omdet.
Egentligen vad ska någon annan kunna göra åt det?
en liten pratstund.
Allt sitter ju hos mig, bara börja äta, bara...
*brrr*
Kommer jag ens få ur mig något vettigt?

Anna-Karin

Det kommer gå bra, ni är båda införstådda i vad ni ska prata om och nej det är inte bara att börja äta men med stöd och hjälp kommer du fixa det. Det är vad du ska få, stöd och hjälp i din rädsla och ångest.

Ska hålla tummarna för dig på onsdag.

Troll

Tack för peppningen!
Ja det gäller väl bara att jag ska börja tordas äta själv hemma,
det kan ju ändå inte hon göra något åt.
Jaja är väl ingen vidare mening med att oroa sig så innan.
Men åter igen, tack för peppningen!

alfons

Lycka till på onsdag.
Jag är säker på att när du väl är där kommer du får ur dig det du behöver få sagt. En liten pratstund löser inga problem, men kan vara början på något nytt! Tanken är väl ändå inte att den pratstunden är det enda, utan de lär väl utreda vad de kan erbjuda dig mer för hjälp. Jo, det sitter hos en själv, men det är ju verkligen inte "bara" att börja äta-då hade det ju inte varit något problem.

Troll

Hm mja så bra gick det väl inte, eller jo kanske.
Men jag skämdes och satt med full panik och ville bara därifrån.
Hon skulle dock berätta för barnmorskan (jag skulle aldrig lyckats få ur mig det) och så skulle hon höra med ätstörningsteamet på öppenpsyk. Kruxet är väl kanske mest att jag helst inte alls vill träffa samma människa där som tidigare. Det fick jag dock aldrig ur mig.
Feg skäms och fy vad jag hatar mig själv,
jag har verkligen misslyckats på alla plan i livet.