sorg

Hej

Jag är frisk
Hej!

Jag vill börja att skriva att jag är frisk från min ätstörning men jag kan inte komma över den...

För tre år sedan flyttade jag hemifrån, bodde själv och började ett nytt gymnasium. vid maj första året blev jag riktigt sjuk, höll på att få anorexi men kom till en punkt när jag inte stod ut. när jag kom hem blev behandling uppskjutet för att familjen skulle utomlands men jag var fortfarande sjuk... Jag prata med mina föräldrar men de hade lite förståelse och en dag sluta jag att äta och dricka, typ 2 dygn och ändå fick jag inte hjälp från dem för jag började dricka sen. Bestämde mig för att jag skulle bli frisk själv, gick väl ok först men jag blev deprimerad och väldigt orkelös.

Jag prata med en kurator men han berömde mig för att jag var stark och kämpade(gahh det gjorde det värre, han ska ju va stöd och jag hade duktig flicka syndromet). Fick bara samtal och vid nyåret trodde jag att jag blivit frisk men jag hade så fel...Jag var deprimerad, hade panikångest, trötthet, svullen mage, ångest, allmänt suddig, dålig hy, tränade mycket för det fick mig att må bra och listan kan bli mycket längre...kort sagt en massa fysiska symptom. Jag fokuserade på depressionen och inte matintaget. Hade fortfarande tankar om mat men inte tydligt som när jag var riktigt sjuk. Jag trodde att jag blev mätt men nu när jag är frisk förstår jag att det inte var mättnad. Jag åt för lite utan att förstå!!!
Jag kämpade hela tiden med att äta nyttigt, försökte ta hand om mig, höll en matdagbok men vad spela det för roll när någon frisk inte fick se den!?!? Nu läser jag att det är tok för lite och hur dåligt jag mådde under så lång tid. Jag är så arg på min kurator som var den enda vuxna under denna period som inte kontaktade en dietist. För jag hade ätit mer om jag bara förstått, jag var så sjuk att jag inte kunde tänka och dagarna flöt ihop och jag var van vid att må piss. Jag väntade ut situationen för jag trodde jag gjorde saker rätt...

Jag var väldigt ensam och hade ingen jag kunde prata med som stöd för jag hade dålig relation till mina föräldrar och när jag besökte de och blev nere och så gjorde de oftast INGENTING.
Jag gick knappt upp eller ner i vikt under det året fast tankarna och så var där men jag önskar nu i efterhand att jag fått stöd av någon. för det var HEMSKT och jag skulle ha bra betyg och de var många gånger jag stupa av trötthet. Usch jag vill hela tiden spola tillbaka tiden, och ta bort tiden i skolan för det sluta ändå med att jag fick avbryta mina studier.

Det som fick mig att bli frisk och så var när jag började på ansiktszonterapi. Jag rekomenderar det starkt! Det blev ett HELT annat liv efter behandlingarna för jag kände hunger och mättnad tydligt, mycket tydligare än innan insjuknandet. Massor med symptom försvann. Dessutom gick jag ner i vikt utan att ändra maten alls. Jag är mindre nu och tränar inte och smalare än på länge men jag bryr mig faktiskt inte. Jag är frisk och bearbetar saker som ledde till ÄS (var försummad som barn) men ändå kan jag inte förlåta mig själv, mina föräldrar, min kurator att jag inte fick mer hjälp...

Nanna van Berlekom

Hej sorg,

tack för ditt inlägg. Anisktszonterapi låter spännande - vad skönt att det kunde hjälpa dig så bra och att du mår bättre nu. Att tänka tillbaka på hur det varit är inget konstigt och ofta kan man känna en stor sorg över det man förlorat på vägen, att man inte fått hjälp tidigare osv. Inom powerthinking som jag jobbar delar vi upp problem i:

1. Direkt kontroll (Problem som går att göra något åt genom att ändra beteende)

2. Indirekt kontroll (Problem som har att göra med andra människors beteende)

3. Obefintlig kontroll(Problem som vi inte kan göra något åt, som t ex vårt förflutna eller omständigheterna i omvärlden)

Problem som klienter har direkt kontroll över, kan bearbetas genom att vi arbetar med deras vanor och ger hemuppgifter. Problem som klienten har indirekt kontroll över, löser vi genom att hjälpa honom/henne att hitta nya strategier. Problem som de har obefintlig kontroll över, kräver att de accepterar problemen och lär sig leva med dem – även om de inte tycker om det. På så sätt hindrar de dessa problem från att få kontroll över sig. Att ändra våra beteenden, vanor och vårt sätt att se på problem ligger innanför vår inflytandecirkel.

De flesta människor som kommer till mig för att få hjälp med olika problem tror ofta, att de kan kontrollera en människa eller en situation. Men kom ihåg att du bara är 50% i en relation. Du kan inte ta ansvar för att din pappa eller mamma saknade resurser att ge dig det du behövde. Du kan bara ta ansvar för din situation idag och välja hur du ska reagera utifrån det.

Människor med kinestetiskt (känslomässig) läggning har en tendens att fastna i sånt som de inte kan göra något åt.

Vad jag vill säga är: jobba med det du kan kontrollera och släpp det du inte har kontroll över. Jag säger inte att det ät lätt, men jobba på det!

fortsätt ta hand om dig!!

/Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se